Denna termin har jag organiserat mitt arbetsliv lite annorlunda. Jag har tagit tjänstledigt från universitetet för att föreläsa och skriva på heltid (i praktiken gick det inte att vara helt tjänstledig, vi har liksom ingen vikarie som kan göra mina grejer men rätt nära helt tjänstledig är jag). Det är bland det roligaste jag har gjort i arbetsväg. Jag kan styra mina tider nästan helt själv och får göra bara de roliga sakerna. Anledningen var en sorts trötthet. Dels var jag väldigt utarbetad efter en lång period av sjukt hög arbetstakt. Tittar man på vad jag har publicerat under 2009 och 2010 blir man rädd. Dels kände jag mig lite som Indiana Jones (händer det er också?) i den där scenen där han ska duellera med piska och plötsligt ledsnar och drar sin pistol istället. Precis så kände jag mig; ”men alltså, jag orkar inte spela teater längre”. Som kvinna i akademin ska man nämligen låtsas att man är där på lika villkor. Man ska göra samma jobb eller bättre för mindre pengar och det finns inga som helst genvägar. För att få bli docent måste man (som kvinna, alltså) gå kurser för unga kvinnliga forskare och jag antar att det faktum att jag fyllde 50 under sommaren bidrog – jag blir lite generad av allt det där. Hur kan de skicka mig på en kurs för unga kvinnliga forskare när jag är 50? Där man ska vittna om alla motgångar man haft och få tips på hur man går vidare? Jag har gått vidare och det utav helsike. Jag behöver ingen kurs, jag har redan ett nätverk och jag är inte ung! Så jag drog min pistol istället. Och kan gå i tjocksockar halva dagen! Grattis till mig!

Men hur skulle det gå om alla gjorde så? Jag vet verkligen inte. Så det är väl bäst att prova, annars får vi ju aldrig veta. Sen kan vi träffas och dricka latte på dagarna. Vi ses!