DN har tillsammans med .se en lång artikelserie om internet – Vårt internet. Hittills har artiklarna innehållit vettiga saker så vitt jag kan bedöma, mycket teknisk information som många säkert mår bra av. Men idag slår man till. Under rubriken Hemmet ingen trygg zon låter man Per Hellqvist uttala sig om personlig säkerhet för unga. Fast han arbetar med teknisk säkerhet. Det visar sig redan i första citatet att han inte har någon som helst kompetens att prata om de här frågorna.
– Man ska komma ihåg att det inte är internet i sig som är problemet. Internet är kanalen. Problemet med den här kanalen är att den går rakt in i pojk- och flickrummet.
Här har han först anpassat sig efter den senaste utvecklingen genom att påpeka att det inte är internet som är problemet. Det är politiskt korrekt att uttala sig så idag. Därefter smyger han in sitt egentliga budskap, fast nu lite mer förrädiskt eftersom han just har sagt att internet inte är problemet. Problemet är istället att internet går rakt in i barnens rum, vilka han dessutom kallar pojk- och flickrummen för att ytterligare vrida om kniven. Ett retoriskt geni, det måste man ge honom, Och just därför är det oerhört viktigt att prata om vad han säger.
Sen kommer nästa pk-formulering.
Filter kan lätt invagga vuxna i en falsk trygghet eftersom man gärna tror att barnen är skyddade om de inte kommer åt alla sidor. Det är de inte. Men filter kan ändå fungera som ett komplement.
Först levererar han en populär uppfattning idag, som Hellqvists kritiker har förfäktat i ett årtionde: filter ökar riskerna därför att de vuxna lätt invaggas i falsk säkerhet och släpper på det egna engagemanget. MEN, har han mage att säga, det kan ändå fungera som ett komplement. Nej, det kan det inte. Det går inte att stå för båda uppfattningarna samtidigt. Tekniska lösningar som vi känner dem idag är kontraproduktiva. De ökar riskerna för barnen och kan således inte fungera som ett komplement. Det är lika dumt som att säga att psykisk misshandel inte är bra för barnet men det kan fungera som ett komplement i barnuppfostran. Den ena uppfattningen går inte ihop med den andra.
Vilket bara visar att denna bransch, som lyckligtvis är på utdöende, behöver nya argument. Och var skaffar man sig nya argument bäst om man inte har en stark övertygelse själv? Hos motståndaren, förstås. Därför kan vi som slåss mot tekniska lösningar på mänskliga problem se fram emot att få läsa våra egna formuleringar framöver, hoprafsade tillsammans med dess raka motsatser. Det blir förvirrande läsning.
Trist i sammanhanget är
1) att artikelserien tagits fram tillsammans med stiftelsen .se, Man tycker att de borde veta bättre när de ändå dammsugit landet på folk som kan nåt om nätet.
2) man avslutar faktarutan (kan man kalla rena fantasier för faktaruta?) med tips på företag som säljer filter.Varsågod, gratisreklam. Hej då, flera års hårt arbete för icke-kommersiella aktörer.
3) att bildvalet är så sjukt att jag inte finner ord. Vilken tidning med självaktning väljer en sån hjärtknipande bild för att illustrera artikeln om barns utsatthet på nätet? Det är inte ok.
Nätkulturer 
Ja, det är trist att .SE framstår som samarbetspartner till denna text, när vi i själva verket valde bort att medverka på den här texten efter att vi såg hur den tog form. Jag har bett DN.se att ta bort vårt namn från sidan.
.SE har tagit fram artikelserien i samarbete med DN.se, men DN.se har skrivit flertalet av texterna och väljer självklart helt själva vad de publicerar på sin sajt. På vår egen sajt publicerar vi också en del av texterna som tagits fram i samarbetet, men exempelvis inte denna.
/Måns Jonasson, webbansvarig på .SE
Elza, jag instämmer att det var en del som framstod som onödig skrämselpropagande i den där. Som Måns säger är det något vi på .SE inte inte brukar står för och det var lite olyckligt att det såg ut som att vi står bakom den.
Men du måste förtydliga något jag inte förstår i din text. Du skriver att det inte går att förena ett filter med engagemang i sina barns internetanvändning för att filter ökar riskerna. Jag är rätt engagerad i mina barns Internetanvändning, antagligen lite mer än genomsnittet då jag arbetar med att studera folks Internetanvändning och barnen är favoritstudieobjekten :). Vi har Google-sökningarna inställda på Safesearch. Hur kan det göra att jag utsätter mina barn för en ökad risk?
Det otäcka är att en person som uppenbarligen inte har kompetens på området ungas personliga säkerhet på nätet uttalar sig. Skrämselpropaganda kan möjligen behövas om det handlar om farliga saker, något man alltså inte kan säga generellt om nätet.
Det är svårt att sammanfatta kort men den ökade risken brukar man hänföra till två saker: de vuxna riskerar att inte vara lika alerta när det gäller barnens nätanvändning och barnen tränas inte att undvika det de inte vill/bör/får se. Om ni har en fungerande situation hemma är det ju toppen men rätt vad det är behöver de komma åt något som filtret räknar som olämpligt. Vad händer då? Vem ha bestämt vad som är safe search och inte? Hellqvists uttalande om att filter är bra komplement är fortfarande bara ett sätt att sälja programvara och tjänster. Sen får var och en naturligtvis göra som de vill men det ska vara informerade val, inte val som är styrda av den som har något att tjäna på det.
Ett citat från artikeln: ‘Språket blir hårdare och många gör saker på internet som de inte skulle göra i verkliga livet.’ Med andra ord: när det gäller nätet är det inte fråga om det verkliga livet – något som jag tycker är en underlig syn på virtuella möten. I faktarutan står det visserligen att ‘internet är ingen låtsasvärld’; hur menar man egentligen?
Ja, Niilo, det är ju faktiskt ännu ett exempel på samma retoriska grepp. Man tar lite av motståndarens argument och mixar det till oigenkännlighet.
Jag kan inte varken bekräfta eller förkasta hans kompetens på området. Vet att han har varit aktiv på området länge men det är alltid svårt när det finns ett tydligt ekonomiskt intresse i frågan. Om man ska välja sida i för eller emot filter, och har Symantecs vinstintresse som påverkar en, då finns risken att man är för, för jag gissar att de säljer filter.
Ok, åter till frågan. Jag kan inte komma på att jag har några vinstintressen i frågan för eller mot filter. Nu känner jag mig nog lite generellt mot filter då jag oftast lutar åt att ett öppet internet är bra. Men tyvärr har vi då kommit in på ett område där jag styrs av mitt företags ledstjärna – .SE är för ett öppet Internet. Så, vi kan inte riktigt lite på mig heller 🙂
Hur Google ställer in Safesearch vet jag faktiskt inte. Ska kolla det. På min egen dator har jag stängt av det. Men jag skulle gissa att majoriteten av alla Internetanvändare inte har ändrat default-inställningen och stängt av det (men som sagt, en gissning). Om det nu är så att de flesta som använder Google har filter på, och de i huvudsak använder Google för att hitta info (se Oxis), så är ju en stor del av Internetanvändningen filtrerad. Att det i sig skulle ha de där effekterna är väl inte troligt? (möjligen den om lära sig vad som är farligt genom att uppleva det).
Men när det gäller föräldrardelen; är då inte filter ett möjligt symptom på dåligt engagemang, snarare än problemet i sig?
Hej Elza
Tack för ett mycket bra blogginlägg, jag hade hoppats att vi hade kommit förbi denna tidiga 2000-tals propaganda, uppenbarligen inte. Jag hoppas att du fortsätter att vara de som alltid tänker en gång extra, vi behöver sådan.
Jag ser inte riktigt kompetensfrågan som enbart kopplad till vinstintresset. Hellqvist har ett långt engagemang och lång erfarenhet när det gäller teknisk säkerhet, vilket inte alltid är samma sak som personlig säkerhet. Jag har läst den bok han nu nylanserar tillsammans med ICA och den visar tydligt att han inte har studerat ungas nätanvändning utan bygger sina resonemang på tekniska lösningar på mänskliga problem. Därmed kan man inte säga att han har kompetens att uttala sig om de här frågorna.
Det jag menade med vinstintressen är naturligtvis varken .se eller dig, Janne utan de företag som marknadsför filter. Med ganska aggressiva metoder dessutom.
Tror inte heller att Google är en stor bov i detta, men man måste känna till att alla tekniska lösningar bygger på samma principer och att dessa är tveksamma, både ur etisk synpunkt men också ur effektivitetssynpunkt. Jag och mina kollegor har skrivit lite mer detaljerat om det här problemet i ett kapitel som finns att ladda ner på http://www.igi-global.com/viewtitle.aspx?titleid=50690&sender=bec4e02e-971f-4e5f-b347-059049458aa4.