Quiz: Elza 62 år

Om du har spelat mitt födelsedagsquiz får du här de rätta svaren fast lite utförligare. Men tjuvkika inte på svaren! Gå in och quizza istället!

Här står jag i min Bulbasaurklänning och blir fotad av lillebrorsan.
  1. Hur många Louis Vuitton-väskor äger Elza?

Rätt svar är två. Båda har jag fått av min excentriska och extravaganta faster Lou. Den ena fick jag i disputationspresent och den andra när Lou rensade bland sina väskor.

2. Är Elza en morgonmänniska eller kvällsmänniska?

Rätt svar är att jag vaknar tidigt och går och lägger mig tidigt.

3. Var är Elza född?

Jag föddes på Norrköpings kvinnoklinik men bodde knappt ett halvår i stan.

4. Släktnamnet Dunkels kommer från hennes pappa som kom som flykting från…

Min pappa Andrejs kom som flykting från Lettland till Slite på Gotland 1944.

5. Elzas mammas släkt var långt tillbaka…

Min mamma Margareta kom från en statarsläkt.

6. Hur är Lancelot Dunkels släkt med Elza?

Lancelot är en fiktiv figur som Joel hittade på och som vi andra byggde på, av oklara skäl. Till slut gick det liksom inte att släppa den där historien och Maya hittade bilder och gjorde en Facebookprofil. Han har en del vänner utanför familjen, bland annat några som gått i den skola Maya valde till honom. Han spelar också Pokemon Go, på två konton eftersom han glömt inlogget till det första.

7. Vilken är Elzas favoritdryck?

Det allra bästa är rött vin, rätt tempererat (alltså inte förvarat ovanpå kylskåpet) och kraftigt. Rioja är favoriten men en Amarone kan också slinka ner. Eftersom jag är storkonsument har jag även några bruksviner på favoritlistan och jag fegar inte ur för ett bra boxvin heller. Lite noga med ursprung har jag blivit med åren. Idag vill jag att det ska finnas belägg för att vinet inte köps upp lite här och där och sedan blandas i stora tankar och smaksätts. Jag vill ha en produkt som naturen har skapat och där människans förädling bygger på hantverkskunskap, inte något som skapats i ett laboratorium där smaken avgörs av vilka jästsvampar som tillsätts. Vatten är också en favoritdryck men jag har aldrig varit i fjällen så jag har ingen aning om hur det smakar att dricka ur en fjällbäck.

8. Elza har förutom doktorsexamen även en…

… lärarexamen i matematik, samhällskunskap och geografi.

9. För Elzas gamla vänner och familj, vilken fråga framstår antagligen som den mest osannolika att Elza skulle lägga energi på?

Sexuell och reproduktiv hälsa inklusive pornografi. Det är inget jag har någon som helst utbildning i eller som har intresserat mig. När det gäller porr har jag inga åsikter, förutom den självklara att det inte borde få finnas dokumenterade övergrepp eller att producenter som tjänar pengar på att utnyttja människor. När det gäller sexuella praktiker förstår jag inte varför jag skulle ha en åsikt om vad andra gör. Det faktum att jag tvingats in i den ringhörnan är ett mysterium för mig och mina gamla vänner. Alla de andra alternativen; barns rättigheter, feminism och skolans digitalisering, har jag nog ägnat mig åt i olika hög grad sedan tonåren.

10. 1977 hittade Elza en musikgenre som kom att betyda oerhört mycket. Vilken?

Punken kom in i mitt liv våren 1977, eventuellt lite tidigare. Då uttalade man fortfarande punk på nån sorts engelska: pankrock. Jag gick in på Beliva i Luleå och frågade om de hade någon pankrock och de sålde på mig Eddie and the Hotrods första album. Det var kanske inte kärlek vid första lyssningen men något i energin sög tag i mig. På sommaren tågluffade jag till London med minimal packning för att få plats med alla skivor jag tänkt köpa. Där gick jag runt i varenda skiv- och klädaffär som såg det minsta alternativ ut och fick med mig en förstautgåva av God Save the Queen bland mycket annat. Eddies pubrock var ett minne blott när Sex Pistols visade hur musik kan låta. Jag var i himmelriket. Tänk att någon kunde säga det jag kände! Sedan kom de svenska banden med Ebba Grön som de starkast lysande stjärnorna. Som boende i en småstad, för att inte säga skitstad, som Luleå var på den tiden, var det stört omöjligt att få tag i skivor. Inga band kom heller längre norrut än Skellefteå, dit jag och fyra andra fans bilade i min bubbla för att se Ebba spela på Mad Mollys. Det var vi fem och ett stackars par som satt och åt middag i restaurangen, inte en enda till i publiken. Vi hade den bästa kvällen i våra unga liv och skrålade och sjöng alla låtarna under den 13 mil långa bilfärden hem i vinternatten. Ebba Grön åkte antagligen hem besvikna över den usla uppslutningen. Tror inte att de fick något gage att tala om, det här var väldigt tidigt i karriären.

11. Vilket numera insomnat Umeåband har Elza skrivit en text åt?

Payola Pop frågade om jag kunde skriva en text åt dem, när sångaren och låtskrivaren Tommy Rönnlund hoppat av. Jag skrev faktiskt tre texter men bara en finns inspelad. Bandet repade för övrigt in den i smyg till min 50-årsfest. Det var lika roligt att höra den då som det var när den uruppfördes på Krogen Krogen.

Två av mina felaktiga svaren var luriga. Man kunde förledas att tro att det var Nylle och nallarna eftersom Nylle, eller Mikael Nylander som det står i passet, var med i Payola Pop och gav mig mina texter i handskrivna original i födelsedagspresent i lördags! Livegne Tures kunde förleda också, eftersom min man startade det bandet och de spelade på festen.

12. Elza har under de senaste två åren lagt enormt mycket tid på att…

Rätt svar är att jag har spelat oerhört mycket Pokemon Go. Så mycket att jag inom ett år var uppe i level 43. Vill du bli vän är min kod 1538 3207 5917.

13. Vilken av följande tatueringar har Elza INTE?

Rätt svar är att jag inte har mina barns namn och födelseår intatuerade. Däremot har jag en svanktatuering med en främmande mans namn. Vad kan jag säga om den prioriteringen? Kanske: sån är jag. Här kan du läsa om min trampstamp: Wayne 4 Ever.

Tack för att du quizzade! ❤

Barn har rätt till adekvat digital kompetens!

Den här texten får du läsa ett dygn efter att mina patrons har fått tillgång till den. Vill du också bli patron? Eller stötta mig på andra sätt? Här finns lite olika sätt, både sådana som kostar pengar och sådana som bara kostar lite arbete.

10 välrenommerade forskare krävde i Dagens nyheter den 12 juni att Sverige ska följa Norges exempel och införa rekommendationer gällande skärmtid för yngre barn, något jag skrev om i Göteborgsposten den 14 maj. Jag har nyligen genomfört en forskningsgenomgång om just skärmtid och jag ser stora problem med debattörernas text.

Min allvarligaste kritik är att deras krav inte finner stöd i forskningen om barn och skärmar. Tvärtom kan man säga att många studier har försökt visa på negativa effekter men funnit inga eller mycket små sådana. Frågan om skärmar inte är så enkel och entydig som debattörerna framställer det och vi kommer aldrig att kunna fastslå att skärmtid är vare sig bra eller dåligt i sig.

Vidare använder författarna en förrädisk retorik så att det framstår som om deras krav har stöd i forskning. De refererar exempelvis till en studie om barn och tv, där det tydligt framgår att man visserligen har funnit ett samband men inte kan fastställa att det skulle vara tv:n som orsakar barns försenade språkutveckling eller om det i vissa fall kan vara tvärtom. Självklart vet de 10 forskarna att ett samband inte nödvändigtvis är ett orsakssamband, ändå används referensen i en mening som antyder detta. Vilket för mig in på ytterligare en invändning: forskares ansvar.

Titlar som läkare och forskare signalerar att trovärdiga institutioner har utbildat, granskat och godkänt. Med sådana titlar följer ett ansvar att vara ärlig. Man får inte utnyttja sin titel för att fara med osanning eller vrida resultat så att de framstår som något de inte är. Det här handlar inte bara om ett ansvar mot sin titel och dess framtida trovärdighet, det handlar lika mycket om att ta ansvar för en positiv samhällsutveckling, där allmänheten så långt som möjligt kommer i åtnjutande av vetenskapliga landvinningar och känner förtroende för de yrken och institutioner som bidrar till dessa. När debattörerna antyder ett orsakssamband där inget sådant har kunnat bevisas tar de inte detta ansvar.

Att göra som de 10 forskarna föreslår och utfärda råd som innebär att barn får mindre tillgång till skärmar i hemmen och i förskolan vore ett gigantiskt experiment med en hel generation. Det vore att med berått mod ta bort kända skyddsmekanismer och luta sig tillbaka och se hur det går. I verkligheten är skärmarna här, vare sig vi vill det eller inte. Det ansvarsfulla är att se detta som ett imperativ: stötta barn att bli skärmstarka!

Digitaliseringen har inte bara gett oss ökade möjligheter till lärande, interaktion och avkoppling, den har också försett kommersiella och kriminella krafter med verktyg. Det är faktum vi har att förhålla oss till. I praktiken innebär det att vi måste hjälpa barn med den förståelse och de färdigheter de behöver för att hantera dessa risker. Många barn och unga har redan väl fungerande strategier för att få ut maximalt av nätets erbjudanden och samtidigt undvika farorna. Dessa strategier är dock inte resultatet av ett systematiskt pedagogiskt arbete utifrån forskning och beprövad erfarenhet, utan har utvecklats av barnen själva, på egen hand eller tillsammans med jämnåriga. Jag tror inte att det finns något annat kunskapsområde där forskare, författare och entreprenörer i alarmism så lättvindigt ignorerar forskningsrön och i praktiken uppmanar till att lämna barn och unga att själva identifiera och lösa allvarliga problem. Tvärtom finns det en stark tradition av att ständigt förbättra utbildningssystemet så att barn och unga ska få bättre förutsättningar. Låt oss följa den traditionen även när det handlar om digitaliseringen!

Jag är övertygad om att de 10 forskarna menar väl men de tycks ha låtit sig svepas med i ett narrativ som är svårt att stå emot. Egentligen handlar både debattartikeln och de refererade källorna om barns generella uppväxtvillkor. Författarna lyfter fram vikten av att barn har högkvalitativ interaktion med engagerade vuxna från tidig ålder, att de får ögonkontakt, får höra vuxna prata, utvecklar bra vanor vad gäller sömn och fysisk aktivitet. Det är helt okontroversiella resultat, som sedan länge ligger till grund för barnhälsovård och barnomsorg. Ingen säger emot dem! När de däremot försöker få till en koppling mellan bristen på ovanstående och skärmtid, då frångår de forskningen och ger istället uttryck för sina egna åsikter i frågan. Det får man naturligtvis göra men då måste det framgå i texten.

Den brittiska forskaren Amy Orben har kallat det här problemet för teknikpanikernas Sisyfoscykel; att varje generation forskare som studerar ny teknik börjar från början istället för att bygga vidare på tidigare forskning. Orben menar att vi måste lära oss av tidigare teknikpaniker och låta forskningen ta dessa resultat i beaktande. När ingen längre oroar sig för att radion ska påverka barns språkutveckling negativt, borde dagens forskning ta vid där radioforskningen slutade. När vi inte längre har forskare som påstår att hårdrockstexter kan leda till att unga blir satanister, borde dagens forskning börja i de insikter som följer av detta faktum. Istället för att baxa upp den där stenen på berget, om och om igen.

Det finns mycket mer att säga om debattartikeln men jag nöjer mig med detta just nu. Faktum är att jag ägnade två år åt att läsa in mig på området och skriva en bok så om du vill veta mer eller tycker att jag förklarar dåligt vill jag tipsa om att läsa Skärmstark – handbok för vuxna om unga och skärmar eller 4:e upplagan av Vad gör unga på nätet? Båda finns i alla nätbokhandlar och på de flesta bibliotek. Korta och lättlästa båda två!

Det finns allvarliga problem med ökat stillasittande och mindre tid utomhus. Det är dock en utveckling som började långt innan yngre barn fick tillgång till digitala enheter. Utvecklingen mot en alltmer passiv livsstil har betydligt mer komplexa förklaringar. Ska vi hitta lösningar på detta problem måste vi börja prata om vuxnas ansvar och se över hur vi har byggt upp samhället. Att yngre barn får sämre möjligheter att utveckla adekvat digital kompetens är inte ens en början på en lösning, det är bara att försöka undvika att själv ta ansvar.

***

Tycker du att det är viktigt att jag säger ifrån när den här typen av debatter drar igång? Då får du gärna stötta mig ekonomiskt. Det gör att jag kan ta det lite lugnt och inte måste springa på varje boll. Det gör också att jag kan ta en vecka då och då och läsa ny forskning och skriva mer. Det finns många sätt att bidra: läs om de olika sätten här.

Mina kommentarer till de 10 forskarna

10 välrenommerade forskare skrev i DN att yngre barn inte ska ”sättas framför skärmar”. Det är en text som prickar av många av de felslut och fula retoriska knep som jag skriver om i Skärmstark. Jag tyckte mig dock inte tid att skriva om allt, så jag fokuserade på tre punkter. Senare idag kommer texten ut här men den finns redan nu att läsa för den som är eller blir min patron.

Tycker du att det är viktigt att jag säger ifrån när den här typen av debatter drar igång? Då får du gärna stötta mig ekonomiskt. Det gör att jag kan ta det lite lugnt och inte måste springa på varje boll. Det gör också att jag kan ta en vecka då och då och läsa ny forskning och skriva mer. Det finns många sätt att bidra, även sådana som inte kostar pengar: läs om de olika sätten här.

Frågor och svar om skärmtid

Jag höll en föreläsning för några veckor sedan där jag inte hann svara på alla frågor. Nu har jag svarat på dem skriftligen och tänkte att ni kanske också vill läsa.

Fråga
Det verkar finns idag en större press på individer att kunna ge snabba svar som om kunskapserövringen inte skulle kräva tid och ständigt omvärderas. Allt leta efter information traditionellt kräver en del ansträngningar som t.ex att välja böcker i bokhyllan, bläddra i dem och fundera. Alternativt kan man fråga någon som möjligen har en del av svaret (+ tid att svara). Det kräver att man formulerar en frågeställning och förklarar för någon vilken typ av information man letar efter. Det är inte bekvämt. Det är t.o.m. ansträngande för alla inblandade. Men genom att fråga en skärm slipper man den personliga engagemanget. Skärmen tröttnar aldrig och är aldrig fördömande. Den ger en underhållning, färdigtuggat information. Man slipper tänka själv. Troligen måste vi skapa en kultur som ger oss mer tid för varandra, skapa en skola där det är gott om vuxna. Är inte skärmproblemet en ekonomisk fråga? en politisk fråga?

Svar
Jag kan hålla med om att det finns problem med att söka snabba svar, lite som jag var inne på i min föreläsning. Snabba svar och enkla lösningar är och har alltid varit lockande och jag delar din uppfattning om att det inte är bra, utan vi måste hitta sätt att motverka instinkten, åtminstone när det handlar om viktiga frågor. Däremot tror jag inte att skärmar i sig är problemet eller ens en del av problemet. Vi måste alltid förhålla oss till medier och det är svårare när de är nya för oss. Vi tänker inte lika mycket på de problem som finns inbyggda i äldre medier, utan har hittat sätt att leva med dem. Det måste alla göra med de medier som vi kommer åt via skärmar också. Vissa är där redan, andra har en bit kvar. Skärmar kan inrymma så mycket mer än underhållning och färdigtuggad information, som t ex ett instagramkonto som undervisar följarna om transfrågor eller psykisk ohälsa. Det är information som inte alla kunde komma i åtnjutande av innan sociala medier fanns. På motsvarande sätt kan pappersmedier eller människor förmedla underhållning och färdigtuggad information, som t ex individer eller grupper som framför rasistiska eller sexistiska åsikter som om de vore fakta. Ett annat exempel är att läroböcker ibland anklagas för att ha så komprimerade texter att de blir obegripliga och att vara tendentiösa i sitt urval av stoff. Sen håller jag också med om att skärmar är en ekonomisk fråga, precis som det mesta i samhället. Vi måste se till att barn får lära sig hantera samtida teknik, utan att ekonomisk situation, föräldrarnas utbildningsnivå och annat utgör ett hinder. Det kräver ett systematiskt arbete, från förskolan och uppåt och där även barnhälsovården har ett viktigt uppdrag.

Fråga
Finns det någon forskning om internets betydelse kring marginaliserade grupper?

Svar
Ja, det finns en hel del. Det handlar om olika forskningsfält, där pedagogisk forskning tidigt kunde peka på stora fördelar för elever med särskilda behov, men också beteendevetenskapliga och andra studier som visat på hur unga kan få hjälp och stöd via nätet och särskilt gällande frågor som kan vara svåra att hantera öga mot öga, som utsatthet inom familjen, sexuell identitet, osv. Det betyder inte att allt är bra eller bättre för det jag lite slarvigt kallade för marginaliserade grupper och individer. Precis som med det mesta i livet finns flera sidor och det gäller att identifiera dem så att vi kan utnyttja det som hjälper och motverka det destruktiva. Riskerna att råka illa ut ökar nämligen för den som på olika sätt har det svårt i livet, på och utanför nätet. Olika typer av utsatthet kan göra att barn blir mer utsatta för exempelvis hat, desinformation och sexuella förövare, på och utanför nätet.

Fråga
Som tidigare etnologistudent tycker jag ditt resonemang om narrativet kring nya föremål är högs intressant och relevant. Jag ska med glädje läsa din nya bok. Som pappa till tre småttingar bemöts jag inte så mycket av moralpaniken. Utan mer av att omgivningen har väldigt svårt att guida barnen i det digitala och orkar inte ta fighterna.

Svar
Det var roligt att höra! Det är också den reaktion som jag oftast möter hos vuxna, att det jag säger rimmar väl med deras värdegrund även om många har tyckt att det är svårt att stå emot när berättelsen är så stark. Trevlig läsning!

Fråga
Ageism – man litar inte på äldre och deras kunskap (och internetkunskaper, digitalisering etc, trots att det är de äldre generationerna som är grundarna av teknologin). Juvenism -man litar inte på de unga och deras kunskap. Vad är skillnaden – egentligen?

Svar
Forskning kring äldre har pekat på exakt samma uttryck för destruktiva maktstrukturer gentemot äldre som de jag beskriver att barn och unga utsätts för. Alla äldre gillar dragspelsmusik och kåldolmar och förstår inte hur världen fungerar… Normen är att vara någonstans i mitten av livet, inte för ung och inte för gammal. Åldersmaktsordning kan ses som en övergripande term, där både åldersdiskriminering och juvenism ryms.

Fråga
Tycker du inte att ens att det finns anledning till oro om ett barn visar tecken på skärmberoende? Tex säger nej till att träffa kompisar eller slutar ta initiativ till andra aktiviteter än skärmaktiviteter?

Svar
Jag tror nog att det kan finnas anledning till oro men jag är mer orolig för att de vuxna kring ett sådant barn ska söka orsakerna i skärmandet och nöja sig med det. Det är stor risk att det ligger annat bakom att ett barn inte vill träffa kompisar och då är det viktigt att man lägger energi på att söka dessa orsaker. För en del barn har skärmandet blivit ett sätt att fly från en ohållbar situation, en fristad där de får känna sig bra och duktiga. Att lösningen på barnets problem blir att minska på skärmtiden kan då uppfattas som att barnet får ett straff istället för att de vuxna löser problemen. Sen tycker jag att vi ska vara försiktiga med att använda ord som beroende utan att ha ordentligt på fötterna. Det riskerar att göra helt vanliga problem till närmast en sjukdom. Som att vilja göra något mer än vad som är lämpligt. Vissa utvecklar ett problematiskt förhållningssätt till sitt skärmande och det kan man behöva ta tag i på olika sätt, som jag nämnde ovan, men att kalla det för beroende har inte stöd i forskningen.

Fråga
Kan du ge några exempel på de positiva nyheter kring barn och skärmar som media inte berättar?

Svar
Jag brukar dela in de tydligaste fördelarna i tre kategorier, som inte på något sätt är uteslutande; lärande, avkoppling och interaktion. Det finns många vuxna som vittnar om att deras barn kan så mycket och att de tydligt kan koppla det till ett spel, en serie eller något annat som barnet lagt mycket tid på. Språkkunskaper är ett exempel som uppmärksammades tidigt, både av vuxna kring barn och unga och av forskningen. Många barn har också fått ett sätt att roa sig och koppla av efter förskola och skola, under resor eller under perioder då livet av olika skäl är svårt. Det tydligaste exemplet är kanske ändå interaktion med andra via skärmen. När pandemin slog till blev även den mest inbitna skärmkritiker varse att kommunikation via en skärm kan vara lika verkligt och viktigt som när man ses i rummet.

Fråga
Angående jämförelsen med oron från 80-talet för satanistisk musiks påverkan på barn, så finns det väl en tydlig parallell i dag i gangster-rapen.

Svar
Ja, det tror jag också, även om jag inte är kulturvetare, utan bara baserar mina antaganden på forskning om tidigare oro. Just hårdrock tycker jag är ett bra exempel. Idag är det närmast löjeväckande att tänka på hur ungdomar skammades för att de tyckte om en viss musikgenre. De gillade den för att den talade till dem, inte för att de ville begå brott. Samma sak idag. Det finns många kulturyttringar som är alldeles fruktansvärda om man verkligen vill hitta något negativt: Zolas Thérèse Raquin är ju inte Barna i Bullerbyn t ex. Och på tal om Bullerbyn finns det en hel del i Astrid Lindgrens skatt som skulle kunna anses ha negativ inverkan på barn om man plockar det ur sitt sammanhang. De ungdomar som utsattes för påtryckningar och skammande på 80-talet är ju inte hjälpta av att vi idag kan slå fast att det aldrig var någon fara, att vuxna bara rycktes med i en hysteri och såg spöken mitt på ljusan dag. Deras ungdomstid kommer inte tillbaka. Den har passerat och den blev inte så ljus som den hade kunnat vara om de fått njuta av sin musik utan att vuxna rynkade pannorna åt den. Det tycker jag är det viktigaste skälet till att vi inte får låta vår oro gå ut över barn och unga. Vi kan sköta det snyggare och ha mer respekt för unga idag, när vi är mer informerade. Visst finns det de som kommer att hamna snett i livet, där musikgenren eller idrotten de brinner för blir en del av det destruktiva, men som jag har svarat ovan kanske vi missar att leta efter grundorsakerna. Vi kommer alltid att oroa oss för det nya, för det som barn gillar, för det vi inte förstår eller känner igen från vår egen uppväxt. Ibland har vi rätt i vår oro, men oftast inte. Det bästa vi kan göra är att ge barn den trygghet som det innebär att ha nyfikna och tillitsfulla vuxna omkring sig, som vill veta och lära sig, inte förmana och förbjuda.

Kvinnotryck, ordet ni söker är förlåt

Ni minns säkert att ROKS tidning Kvinnotryck skrev om mig och flera andra på ett oerhört kränkande sätt i höstas. Vi anmälde till Medieombudsmannen som skrev i sin bedömning att ”Elza Dunkels får tåla att namnges och kritiseras för sina åsikter. Hon har dock i publiceringen tillskrivits högst kontroversiella åsikter som det inte funnits tillräckligt stöd för i debattartikeln hon skrivit. Av betydelse är att den anmälda artikeln presenterades som en granskning och inte en opinionstext. Uppgifterna har sammantaget orsakat Elza Dunkels en oförsvarlig publicitetsskada och för detta bör tidningen klandras”.

Igår kom ett yttrande från Kvinnotryck. Det är en fruktansvärd text; i många stycken värre än den ursprungliga artikeln som de klandrades för. Jag förstår att det är ett vansinnesprojekt att bemöta det här men det är enormt svårt att avstå från att försvara sig mot så grova angrepp. Det kräver verkligen sin kvinna och jag är inte den kvinnan. Tvärtom vill jag skrika och hötta med näven. Samtidigt som jag är så trött, så trött. Hur är det tänkt att en kvinna ska orka när det inte bara är patriarkatets vanliga utsända som ligger i skyttegravarna, utan även andra feminister? Jag vet inte. Jag vet bara att jag har lite svårt att vara tyst. Därför kommer här mina kommentarer till det yttrande som är undertecknat av Kvinnotrycks ansvariga utgivare Jenny Westerstrand. Jag säger undertecknat för det är ett märkligt dokument som verkar vara författat av flera olika personer med helt olika språkbruk. Det saknas också struktur i texten så det är svårt att bemöta allt men jag valde att plocka ut några teman som återkommer lite här och där och ge mina kommentarer till dem.

Ur Kvinnotrycks yttrande

De menar att jag är en lika god kålsupare och därför inte kan kräva att behandlas med mer respekt än jag själv har visat. Hur kålsuperiet är kopplat till just Kvinnotryck eller skribenten i fråga framgår inte, det hänvisas istället till ”ett genomgående högt och spetsigt tonfall”.

Min kommentar

Jag köper inte att det skulle vara ett skäl att förtala mig, att jag deltar i en debatt där många är arga på varandra. Däremot skulle jag naturligtvis tycka att det vore rimligt om de bemötte enskilda uttryck för detta spetsiga tonfall och kritiserade mig för saker jag faktiskt sagt.

Ur Kvinnotrycks yttrande

De menar att jag har dragit ogrundade slutsatser och att det i själva verket är mina slutsatser som utgör publicitetsskada, inte vad skribenten skrev och Westerstrand publicerade. Enligt yttrandet har Kvinnotryck alltså inte pekat ut mig som pedofilvurmare, det är min helt befängda tolkning av deras text.

Min kommentar

Jag håller inte med. Det finns ytterst få sätt att tolka det som står i artikeln och jag har förstått att många med mig tolkade det på samma sätt. I yttrandet framgår inte hur de själva tycker att formuleringarna kring att konsumera porr med sina barn ska tolkas. Menar de t ex att de tycker att det är ett lämpligt sätt att hantera problemet med ungas exponering för pornografi? Ja då kan jag förstå att de inte ser det som förtal, men om jag sätter formuleringen i kontext, alltså tillsammans med resten av artikeln, då framgår det tydligt att den i själva verket är menad som en anklagelse. Det är meningen att läsaren ska förstå vilka vidriga människor vi är som påstår så här bisarra saker. Inget i yttrandet ger dock några ledtrådar.

Ur Kvinnotrycks yttrande

De menar att jag själv spridit den text jag tycker innehåller skadliga uppgifter och att jag har gjort ett stort nummer av saken i sociala medier, anmält till Medieombudsmannen och gjort en förtalsanmälan. Här menar Westerstrand att det handlar om att jag har hemfallit åt disciplinära åtgärder och att det är ett tidens tecken. Hon tycker att jag istället borde ha tackat ja till erbjudandet att skriva ett bemötande i tidningen. Vidare påpekar hon att jag har förhånat deras erbjudande om att skriva i tidningen.

Min kommentar

Ja, jag har delat, anmält artikeln och fått hjälp av jurister att framställa skadeståndskrav. Det ser jag som rätt självklara reaktioner. Att dela i sociala medier är en copingstrategi som jag hämtat från informanter i min forskning avseende kränkningar på nätet. I en demokrati är det inte att betrakta som märkligt att anmäla sådant man misstänker kan utgöra ett övertramp eller rent av ett brott. Tvärtom har vi institutioner som Medieombudsmannen och domstolar för att avgöra sådana här frågor. Ja, det stämmer att jag tackat nej och kanske även förhånat erbjudandet om att skriva i tidningen. Inte minst för att det kändes som ett hån i sig, att be mig lägga tid och energi på att formulera vad som var fel, när det borde vara de själva som bad om ursäkt.

Ur Kvinnotrycks yttrande

De menar att jag ingår i en åsiktsgemenskap.

Min kommentar

Guilty as charged. Det går dock inte att utläsa ur texten hur det skulle vara klandervärt att samarbeta med andra experter och min fantasi räcker dessvärre inte till för att gissa vad de menar.

Dessutom vill jag passa på att påpeka att det handlar väldigt lite om åsikter från min sida. Jag har visserligen förstått att den väg som debatten om ungas sexualitet har tagit utgör en risk för att det uppväxande släktet ska tvingas leva i samma sexualfientliga samhälle som redan skadat så många generationer. Det kan måhända ses som en åsikt. I övrigt har jag bara framfört vad forskning säger om innehållsfilter. Jag har inte uttalat mig om pornografi. Av flera skäl, bland annat att jag inte är intresserad av ämnet men också för att jag saknar kunskaper om det. Som forskare är jag av den bestämda uppfattningen att jag bör avhålla mig från att uttala mig om sådant som jag bara har åsikter om. Jag ser det som oetiskt att använda sin forskartitel för att tala om annat än det egna forskningsområdet. Därför har jag bara uttalat mig om filter, något jag har djupa och breda kunskaper om och som varit en del av min forskning sedan slutet av 1990-talet. Att jag lyssnar på experter på unga och pornografi och lär mig av dem ser jag inte som en belastning utan som grundläggande för den akademiska arbetsmetoden. En annan viktig del av forskarrollen är det som tidigare kallades för den tredje uppgiften, alltså att interagera med det omgivande samhället och inte bara arbeta inomakademiskt. Tanken är att ge tillbaka till samhället och bidra till folkbildning. Denna uppgift tar jag på största allvar, vilket är skälet till att jag deltar i debatten gällande de frågor jag har kunskap och vetenskaplig kompetens att uttala mig om om.

Sammantaget är Kvinnotrycks yttrande en sörja av associationsskuld i ordets båda bemärkelser. Dels anklagas jag för saker som inte alls har med den klandrade artikeln att göra, som om mina tillkortakommanden i andra sammanhang gör mig så pass förkastlig att det är ok att förtala mig. Dels tar yttrandet upp sådant som andra har sagt, t ex i formuleringen ”I panelen framförs även uppfattningen från en debattör att …” utan att det förklaras hur detta påverkar min inblandning. Under rubriken ”Invändningar i sak” handlar texten om att framställa mig i ofördelaktig dager, t ex genom association med andra. Man påpekar t ex att jag tipsat om Alok Vaid-Menon, som i yttrandet beskrivs med orden ”en röst som i den bredare porrdebatten huvudsakligen är känd för att ha skrivit att småflickor ”are also queer, trans, kinky, deviant”.” Jag vågar påstå att Alok har gjort sig mycket mer känd för sitt sätt att bemöta sina hatare med kärlek än för detta citat som jag för övrigt inte ser som anmärkningsvärt. Samtidigt förstår jag att folk som när ett hat mot transpersoner retar sig på någon som Alok. Men det är egentligen en bisak eftersom syftet med att nämna Alok är ställa mig i ofördelaktig dager, inte att peka ut Alok som klandervärd.

Båda sätten att påföra skuld genom association är ohederliga och jag ser det mer som desperata försök att försvara sitt agerande än faktiska anklagelser. Det gör mig bedrövad att det kan uppfattas som viktigare att efterhandskonstruera ett försvar för sitt oetiska handlade än att be om ursäkt. Det gör mig än mer bedrövad att ändamålen tycks helga medlen så till den grad att uttalade feminister går in för att sänka en annan uttalad feminist.

När jag först läste artikeln i Kvinnotryck blev jag kall inombords och undrade hur någon vågar slänga en annan kvinna till hundarna på det sättet. De vet ju inget om hur jag har det, tänkte jag. Kvinnotryck och ROKS är inte makthavare i jämförelse med många andra samhällsinstitutioner men de har en organisation och resurser medan jag är en enskild person. Hur vet de ifall jag har stöd omkring mig? Hur vet de att jag inte blir stigmatiserad som pedofilvurmare för livet? Hur vet de att jag har en bra familj och att mina barn är starka, trygga föräldrar? Tänk om det fanns konflikter och mina barn inte vågade stå upp för mig? Tänk om de ringde och sa att det kanske är bäst att jag inte hämtar på förskolan eftersom det pratas så mycket? Eller värre? Igår fick jag sedan Kvinnotrycks andra yttrande i min hand och nu undrar jag inte längre. Nu vet jag att de vet hur jag har det. Det framgår av texten att de grävt igenom allt jag skrivit, alla mina kanaler i sociala medier, alla filmade panelsamtal, allt! Så nu är det ingen tvekan. De vet hur jag har det. De vet att jag är sjuk, utförsäkrad och arbetslös och de väljer trots det att smutskasta och misstänkliggöra mig. Det gör mig ännu kallare inombords.

Jag vet att det finns många olika feminismer och jag är inte rädd att debattera dess olika yttringar. Inte heller är jag rädd för spetsiga formuleringar, kategoriska uttalanden eller skarp kritik mot företag eller organisationer. Det här handlar dock om något som går långt, långt bortom debatt. Att kasta enskilda kvinnor till vargarna för att man inte kan erkänna ett fel är inte min feminism. Kvinnotryck, jag tror att ordet ni söker är förlåt.

Jag har öppnat butik!

Webbshop I ❤ skärmtid

Nu har jag öppnat en webbshop med motivet I ❤ skärmtid på tröjor och lite olika användbara saker. Den heter I love skärmtid! och har just nu 15% rabatt i några dagar.

Den lilla kollektion jag tog fram till lanseringen av Skärmstark gick åt snabbare än jag hade räknat med. Det enda jag har kvar är de fina gympapåsarna, klistermärken och min absoluta favorit: fejktatueringarna. Dessa kan du beställa direkt från mig, se priser nedan. Vill du däremot ha t-shirts för baby, barn eller vuxen, tygkassar med mera kan du köpa dessa från min helt nya butik I love skärmtid!

Om du vill köpa direkt från mig skickar du ett DM om du följer mig på Instagram, Twitter eller Facebook. Annars kan du maila mig. Tala om vad du vill köpa och din adress så svarar jag med summa och swishnummer.

Priser på det du kan beställa av mig
Gympapåse med tryck på båda sidorna 150 kr
Klistermärke 5×5 cm 10 kr
Fejktatuering 5×5 cm 10 kr
Porto tillkommer.

Jag har också några exemplar av Skärmstark att sälja, för den som vill ha en bok signerad. De kostar 250 kr + porto och du kan beställa på samma sätt som ovan. Vill du bara köpa boken är det billigare att beställa i din vanliga bokhandel eller direkt från förlaget.

I <3 SKÄRMTID!

T-shirt i storlek S-XXL 350 kr, ryggsäck 150 kr, sticker 10 kr, tatuering 10 kr.

Inför boksläppet ville jag ha något roligt som kunde ge lite extra uppmärksamhet åt frågan om skärmtid. Så jag kom på att jag ville ta fram lite prylar med texten I ❤ skärmtid på. Ett av mina barn arbetar med grafisk formgivning och jag frågade om han kunde ta fram ett original. Jag såg framför mig något enkelt men så funkar inte Joel. Istället fick jag den sötaste, gladaste, färggrannaste logotyp man kan tänka sig!

Så nu finns denna unika design på t-shirts, ryggsäckar, stickers och fejktatueringar. Förutom att man alltså får en design som är unik är prylarna av mycket hög kvalitet. Tröjor och väska är tryckt med digitaltryck, så färgerna blev perfekta och trycket håller tvätt efter tvätt. Säljes till att börja med enbart på boksläppen. Stickers och tatueringar kan jag skicka, men jag vill helst inte hålla på med postorder så det blir antagligen bara den här mycket lilla upplagan. Eventuellt kommer jag att ta fram andra produkter med samma tryck, om jag kommer på något roligt.

Guldäpplets Jubileumsutmärkelse 2021

Bild snodd från https://www2.diu.se/guldapple/jubileumsutmarkelse-2021

Imorgon 28/10 får jag motta Guldäpplets Jubileumsutmärkelse tillsammans med ett alldeles fantastiskt gäng digitaliseringsivrare. Jag får priset ”för perspektiv på ungas liv på nätet, de sociala medierna och deras betydelse för en ung generation”.

Guldäpplet delas varje år ut till lärare som ”utvecklar undervisningen med stöd av digitala verktyg, medier och arbetsformer”. Om ni frågar mig är det
den finaste utmärkelse en lärare kan få i Sverige. Jag är stolt över att många av mina professionella vänner har fått priset: se lista över alla pristagare genom åren.

I år firar Guldäpplet 20 år och delar då ut en jubileumsutmärkelse till andra aktörer som haft betydelse för digitaliseringen av skolan. Och här blir det verkligen tätt med vänner! Det känns som att alla vi som får detta pris har arbetat tillsammans på ett eller annat sätt under de senaste 20 åren. Så morgondagens Guldäpplets dag lär bli som en enda stor återträff!
Här finns alla som får jubileumspriset.

Facebook vill skydda barn…

… och jag är inte imponerad. Daily Mail skriver om Facebooks respons på anklagelserna från Frances Haugen. Här följer några citat från artikeln med mina kommentarer.

…one of which will prompt users to take a break after too long on Instagram.

Vad betyder ”för länge”? Det finns inget stöd i forskning för vad som skulle vara en lämplig gräns. Dessutom betyder en sån åtgärd att man redan på förhand har bestämt att sociala medier är dåliga för oss, vilket inte heller har stöd i forskning.

… parents given as-yet-unspecified control over how their teenagers use the social media app.   

För att ta detta förslag på allvar behöver vi veta mer om hur de har kommit fram till att detta skulle utgöra ett skydd. De behöver på det hela taget vara öppna med vilken data de baserar sina ändringar på, hur de har analyserat data, om det finns forskare med i processen och vilka dessa isåfall är.

Det här är inte heller ett förslag som har stöd i forskning. Varför ska vårdnadshavare ha tillgång till information om sina tonåringars sociala medier? Vad ska de vuxna göra med den informationen?

We cannot, with a wave of the wand, make everyone’s life perfect. What we can do is improve our products, so that our products are as safe and as enjoyable to use.

Det här är ju en riktig halmgubbe! Ingen har ens antytt att de måste göra allas liv perfekta. Men framställt på det här sättet tänker han sig väl att det ska låta rimligt att de gör så gott de kan.

…allegedly ignoring internal research that revealed the social media platform harmed the mental health of teenage girls.

Den studien måste vi få se innan vi kan uttala oss om Haugens anklagelse. Mig veterligen finns det ingen forskningsstudie som har kommit fram till samma resultat så jag har lite svårt att tro att Facebook har gjort detta på ett korrekt sätt.

…that it would be halting its plans for Instagram Kids, a version of the app for those under 13 which will feature optional parental controls.  

Ja, det är rimligt. Facebook har knappast allmänhetens förtroende idag och bör inte laborera med tjänster till yngre innan de kan visa på vilka grunder de gör det. Jag misstänker att det bara är ett spel för gallerierna och ett sätt att slippa framtida kritik.

Nu är jag ju inte emot att yngre barn ska ha tillgång till sociala medier, jag tycker bara inte att Facebook är det bolag som bör hantera en sådan tjänst. Den bör inte heller startas av entreprenörer i alarmism och moralism. Återstår att vettiga och kunniga personer och organisationer tar tag i detta! Det är dags för en seriös open source social media platform.

…claiming that Facebook’s algorithms are ‘giant spam filters’ and, if removed, people would see more potentially harmful content like hate speech and misinformation. 

Det har var det sjukaste jag hört! Deras talesperson erkänner alltså att de tillåter så mycket skit på sin plattform att användarna måste ledas bort ifrån det med hjälp av algoritmer! Det rimmar faktiskt rätt bra med deras idé om att de ska påminna unga användare om att de tittat på mycket skadligt innehåll och att de bör titta på annat. De menar alltså att de redan vet vad som är skadligt. Intressant! Varför tillåter de sådant innehåll på sina plattformar över huvud taget? Kan det vara för att det ligger stora pengar i just detta innehåll?

Stor intervju i magasinet Filter

Den här fantastiska bilden är tagen av fotograf Erik Abel. Den ursnygga frisyren kommer från Sjöbergs frisörer i Umeå.

Magasinet Filter har gjort en påkostad intervju med mig i sitt senaste nummer. Journalisten flög upp från Göteborg och vi sågs två gånger, så det var minsann ingen slarvig zoomintervju. Sen hade fotografen byggt upp en fantastisk miljö med hängande skärmar av olika slag. Jag kände mig som fisken i vattnet!

Samma vecka som numret kom ut blev jag utsatt för den värsta smutskastningen i hela min karriär. Ni som följer mig vet att jag har råkat ut för mycket sånt de senaste tre åren och att det då har handlat om innehållsfilter. Så Filters rubrik (no pun intended) kändes passande: Jag får ofta höra att jag är oansvarig. Rubriken var naturligtvis satt långt innan tidningen Kvinnokraft försökte ta heder och ära av mig. Jag vill helst inte länka här så ni får söka ifall ni har missat det hela. Jag ville inte heller uttala mig mer än jag gjort redan förrän jag vet hur jag ska ta det hela vidare.

Däremot kan jag avslöja hur jag ser på anklagelsen om att jag är oansvarig. Jag tänker precis tvärtom. De oansvariga är de som för fram innehållsfilter som en lösning fast de har fått belägg efter belägg för att det inte skyddar barn. Om man vet att något inte är bra och ändå envisas med att göra aggressiv reklam för det, då har man antagligen en annan agenda än den man säger sig ha. Jag har ingen aning om vad de vill men skydda barn från oönskat innehåll kan det absolut inte vara. För om de var ute efter att hitta bra lösningar på problemet att internet innehåller enormt mycket skit som barn inte ska utsättas för, då skulle de lyssna på oss som forskar om sådant och de skulle inte marknadsföra bluffprodukter. Och om de var ute efter att göra samhället bättre för barn, så skulle de vara bättre förebilder än att sprida lögner. Läs mer om innehållsfilter på min Q&A.

Läs mer om hur vi skyddar barn på nätet i mina böcker som kommer i höst: Skärmstark på Verbal och fjärde upplagan av Vad gör unga på nätet? på Gleerups. Skärmstark går att förbeställa redan nu och snart kommer info om releasemingel i Stockholm och Umeå.