Kategoriarkiv: Digitalisering

Wikipedia fyller 20 år

Idag den 15 januari firar vi Wikipedias 20-årsdag. En hel generation har alltså hunnit födas och bli vuxna under tiden som vi har haft detta otroliga verktyg för fri kunskap. Det finns så mycket att säga om Wikipedia som inte får plats här men här kommer några viktiga bidrag:

Skärmbild från appen Norstedts ordbok tagen idag 15/1 2021 kl 9.19. Jag påpekade problemet med uppslagsordet för Norstedts redan 2015 och har påmint dem upprepade gånger (se Rättshaverist)

En uppenbar fördel framför en tryckt encyklopedi är naturligtvis uppdateringshastigheten. Det tycks dock inte bara ha med mediet att göra, det finns även en inbyggd tröghet i de gamla systemen. Hur skulle vi annars kunna förklara att Norstedts ordbok även i sin app har en urmodig och helt felaktig definition av mödomshinna? En app som uppdateras ideligen borde kunna ha lika aktuell information som Wikipedias uppslagsord.

Wikipedia även gett oss en representation av ett samtida sätt att se på kunskap och lärande. Boken är underbar på många sätt men hur vi än försöker är den fortfarande en representation av den antika synen på kunskap, alltså att det skulle finnas en kunskapsmassa som vi kan samla ihop en gång för alla. Wikipedia däremot har inbyggt i sitt system att kunskap är något dynamiskt. Själva upplägget bygger på att det kommer att ske förändringar och att det alltid går att tillföra ännu ett perspektiv på ett kunskapsområde.

Wikipedia inbjuder också till att se på lärande som något kollektivt, till skillnad från den hierarkiska synen som boken fortfarande representerar. Styrdokumenten för utbildningsväsendet har länge speglat en modern lärandesyn, men inte förrän vi fick Wikipedia har vi kunnat förkroppsliga den.

För mig är dock [citation needed] det viktigaste bidraget som födelsedagsbarnet gett oss. Jag vet inte om ni ungdomar kommer ihåg hur det var tidigare, när folk kunde påstå att de var experter på det ena och det andra och ingen sa: källa på det? Den förändringen har inte utbildningsväsendet stått för, hur gärna jag än skulle vilja att det var så. All cred för den utvecklingen ska gå till Wikipedia och andra miljöer där man som användare vet att man kan stöta på tveksam information. För så är det ju. Exakt överallt kan informationen vara falsk, tendentiös, förskönad, förvanskad, missuppfattad. På Wikipedia, på tv, i läroböcker, överallt. Så den kritiska hållning som tvingats fram på t ex Wikipedia och Flashback, den borde vi ha haft med oss även innan. Ingen borde någonsin ha kommit undan med ”det stod i SO-boken” men så var det på allvar när jag gick i skolan. Om det stod i boken eller om statsministern hade sagt det, då var det sant.

Tänk vilken fantastisk källa till kunskap vi har tillgång till dygnet runt, var vi än befinner oss! De tradiga snillen spekulerar moments som var standard förr är nu ett minne blott. Åtminstone när det gäller enkla fakta. Men även om vi inte kan hitta belägg för det ena eller andra behöver våra diskussioner numera aldrig sakna faktabakgrund. Vi behöver aldrig mer ägna timmar åt att försöka övertyga varandra om detaljer utan kan ta alla samtal till en högre nivå direkt.

Om du känner att du inte vill vara utan allt detta är det superbra om du visar det på olika sätt. Wikipedia drivs ideellt i form av en internationell förening och en mängd nationella föreningar, där Wikimedia Sverige alltså driver svenskspråkiga Wikipedia och en mängd andra projekt. Wikipedia och fri kunskap behöver vårt stöd. Utan stöd inget Wikipedia. Du kan bidra på många sätt:

  • genom att bli medlem. Ju fler medlemmar desto lättare att bedriva opinionsarbete, något som Wikimedia Sverige arbetar hårt med.
  • genom att donera pengar. Alla pengar går direkt till verksamheten, som dessutom är oerhört transparent och väldokumenterad.
  • genom att samarbeta. Kanske har din verksamhet en idé som rör fri kunskap?
  • genom att lära dig mer om fri kunskap och Wikipedia och sprida till andra.

Diskussionsfrågor om förskolans digitalisering

Jag fick frågan om jag har några bra reflektionsfrågor för ett arbetslag som ska läsa mitt kapitel i Digitalt meningsskapande i förskolan. Det har jag såklart! Och när jag ändå skrev ner dessa tänkte jag att det kanske är fler som vill ha dem. Återkoppla gärna, så utvecklar jag dem utifrån er feedback. Enklast är att maila mig.

Frågorna handlar om de två huvudteman som jag alltid tar upp; juvenism och mediepanik. Jag ser dessa tankemodeller som hörnstenar i arbetet för bättre villkor för barn. Så länge vi inte har kommit längre än vi har idag kommer inget att förändras i grunden. Vi kommer att sitta kvar i vår välvilliga men alltför ofta felriktade omtanke.

  • Hur ser ni på barn? Lista några ord som ni kommer på och diskutera sedan vad varje ord kan stå för. Om t ex sårbar eller i behov av skydd kommer upp, vänd och vrid på begreppet och samtala om vad som kan vara en bild som kommer ur åldersmaktsordningen. Tänk tillbaka och jämför med sådant ni upptäckte när ni fick på er genusglasögon eller började förstå strukturell rasism.
  • Kan ni identifiera juvenism i er verksamhet? Lista några tillfällen. Kan ni se det i personalgruppen? Vårdnadshavare? Andra?
  • Hur påverkas barn av olika artefakter? Lista några väldigt olika kategorier, som skärmar, bollar, mjukisdjur, böcker, färger. Samtala om
  • barnets relation till varje kategori, barnets blick på olika artefakter, hur påverkas barnet av de olika kategorierna?
  • Kan ni identifiera mediepanik i er verksamhet? Lista några tillfällen. Kan ni se det i personalgruppen? Vårdnadshavare? Andra?

Vad säger forskningen om barn, tonåringar och ”skärmar”?

Margareta Rönnberg, professor emeritus och orädd kämpe för barns rättigheter ❤

Margareta Rönnberg, professor emeritus i filmvetenskap med inriktning mot barnkultur och medier, har läst två av de mest alarmistiska böckerna om skärmar och sen gjort en ambitiös forskningsöversikt som debunkar många av deras påståenden. Allt detta fantastiska arbete ger hon oss i tre inlägg i sin forskningsblogg Barnisten. Nu finns hennes blogginlägg sammanställda till en artikel, som du kan läsa på skärm, skriva ut och dela. Margareta är en fantastiskt skarp forskare och en mycket tydlig förmedlare av barns perspektiv, så vi kan bara tacka för hennes hårda arbete och dela, dela, dela!

Artikeln är licensierad under CC-BY 2.5 SE. Referera som: Rönnberg, Margareta (2019) Vad säger forskningen om barn, tonåringar och ”skärmar”? Länkar till referenser finns i inläggen på Barnisten.

Lite media med Margareta:

Om skärmtid: Skolläkaren vet inte vad hon pratar om! och Små barn ska inte använda surfplattor.

Om mobilförbud: Sluta svamla om mobilerna

Om förskolebarns lek: Stötta barnens lek med figurer

”Vi vuxna måste bli bättre på att lyssna på vad barn har att säga”

Bredband 2 presenterar september månads gästbloggare: Yours truly!

Under september har jag ett samarbete med Bredband 2, där de hjälper mig att nå ut med min forskning. Först ut var en intervju där jag påstod att det är 30 år kvar tills vi fullt ut har accepterat digitaliseringen.

Därefter ska jag skriva om några aktuella ämnen i tre blogginlägg. Det första finns ute redan nu och handlar om hur vi kan skydda barn på nätet.

Den 27 september kommer jag att livesända från Bredband 2:s Facebooksida. Kl 11.30 börjar jag svara på frågor, som man kan skicka in redan nu eller ställa direkt under livesändningen. Missa inte detta! Passa på att fråga eller tipsa nån i din närhet som har oroliga funderingar kring barn och digitalisering.

Vill du ställa en fråga till mig? Skriv din fråga som en kommentar under något av inläggen på Bredband2:s Facebook eller Instagram , så samlar vi ihop dem och sen svarar jag på så många jag hinner.

Vilka frågor kommer att dyka upp? En kvalificerad gissning är att det blir många frågor om ämnen som jag redan skrivit en del om:

Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund

Kjällander, Susanne och Riddersporre, Bim (2019) Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund

I dagarna kom den här antologin ut, där jag skriver ett kapitel med namnet I mediepanikens fotspår: barns rätt till digital kompetens och säkerhet på nätet. Provläs boken här.

Så här skriver förlaget om boken:

Digital kompetens blir allt viktigare i förskolan, vilket både läroplanen och den nationella digitaliseringsstrategin slagit fast. I boken Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund, skriven av en rad framstående forskare inom områdetfår du hjälp att förverkliga såväl nationella styrdokument som dina egna visioner om digitala verktyg i förskolan. Med praktiknära forskning tas ett helhetsgrepp om digitaliseringen utifrån tre perspektiv: undervisning, profession och etik.

Kapitlen handlar bl.a. om programmering, virtual reality och adaptiva digitala lärspel men även om flerspråkighet, jämställdhet och föräldrasamverkan i förhållande till digitalisering. Digitalisering i förskolan är ett handfast hjälpmedel och innehåller konkreta exempel som illustrerar och inspirerar, men även problematiserar, denna tekniska förändring där inte minst pedagogernas roll blir än mer betydelsefull.

Utöver redaktörerna Susanne Kjällander och Bim Riddersporre medverkar även följande forskare i antologin:

  • Kerstin Ahlqvist
  • Barbro Bruce
  • Cecilia Caiman
  • Patrich Dorls
  • Elza Dunkels
  • Sofia J. Frankenberg
  • Agneta Gulz
  • Magnus Haake
  • Mia Heikkilä
  • Carina Hermansson
  • Torkel Klingberg
  • Hillevi Lenz Taguchi
  • Anne-Li Lindgren
  • Farzaneh Moinian
  • Christina Olin-Scheller
  • Anna Palmer
  • Hanna Palmér

Skolans digitalisering bör inte stoppas – tvärtom!

Detta är en debattartikel som infördes i SvD 5 mars 2019.

Torkel Klingberg skriver i SvD den 23/2 att digitaliseringen av skolan sker i blindo och att försiktighetsprincipen borde användas innanutvecklingen får fortsätta. Försiktighetsprincipen används av bl a läkemedelsbranschen som ett sätt att undvika framtida läkemedelskatastrofer, genom att den som vill sälja ett läkemedel först måste visa att produkten är ofarlig. Digitaliseringen är dock inte en produkt, så vi kan inte applicera försiktighetsprincipen rakt av. Vissa produkter som möjliggör digitaliseringen är visserligen produkter: plattor, datorer, träningsarmband, mobiltelefoner, tv, wifi-styrd belysning. När det gäller sådan teknik kan vi kräva att de ska vara testade så att de är säkra innan de lanseras. Att jämställa digitaliseringen med de tekniska prylarna vore dock lika osmidigt som att jämställa sjuk- och hälsovården med läkemedelsindustrin; de hör självklart ihop men de inte är sammanlänkade så till den grad att vi kräver ett stopp för hela den medicinska forskningen och praktiken bara för att vi är kritiska till läkemedelsindustrin. Klingberg menar att skolans digitalisering borde stoppas tills vi vet mer. Jag säger tvärtom! Ska försiktighetsprincipen baseras på forskning om ungas nätanvändning borde försiktigheten vändas åt andra hållet. Vi borde se till att alla barn kan granska information, att de förstår när mobilen blir ett hinder och när den tillför något, hur de undviker att blir lurade av bedragare och sexuella förövare, tills vi helt säkert vet att det är riskfritt att sluta lära ut sådant.

Klingberg refererar till studier från främst USA och ett par egna erfarenheter som visade att det är svårare att läsa digital text. Klingberg menar att slutsatsen blir att stoppa digitaliseringen medan vi studerar detta närmare. Jag säger tvärtom! Även om resultaten skulle bli desamma, att skärmläsning ställer andra krav på läsaren än pappersläsning, är detta en tydlig fingervisning om att skolan borde bli bättre på att lära ut skärmläsning. Om inte skolan lär ut digital kompetens, hur ska elever då lära sig behärska digitala enheter? De elever som går i skolan idag måste kunna detta, oavsett vad vi tycker om den saken. Det är faktiskt värre än så; även de elever som har gått i skolan de senaste årtiondena borde ha fått med sig detta ut i livet. Vi har haft allmän tillgång till plattor och smarta telefoner i ett årtionde redan, och till internet i snart trettio år och ändå går årskull efter årskull ut utan att skolan har bidragit till deras digitala kompetens. Det betyder inte att alla dessa elever saknar kunskaper, tvärtom, men det betyder att de inte fått utveckla sina kunskaper systematiskt, utifrån en läroplan, med alla fördelar som kommer med det.

Vi måste sätta oss över känslan av att utvecklingen rusar iväg åt fel håll. Samhällets digitalisering är bara en följd av den tekniska utvecklingen, inte något som vi har att ta ställning för eller emot. Vi ska inte fråga oss hur vi kan stoppa utvecklingen, utan hur vi kan bli bättre på att stötta barn och unga så att de undviker risker och får ut maximalt av möjligheterna. Självklart ska vi kritiskt granska allt nytt som dyker upp, vi ska fråga oss om det nya verkligen är så bra som det påstås och vi ska tänka igenom var det finns risker. Samtidigt måste vi vara lika kritiska till det som inte är nytt, det som är så invant att vi inte längre ser det. Annars är risken stor att vi romantiserar det vi känner till, det som utgjorde vår egen uppväxt, även i de fall där allt inte var så rosenskimrande för alla.

Vuxna är sårbara när det kommer till barn, oavsett om vår relation är personlig eller professionell. Vi vill skydda dem och det gör oss till tacksamma mottagare av larmrapporter. Dessvärre är det så att den som är rädd är ett sämre stöd för barn. Klingbergs enda bidrag till debatten när han målar upp ett skräckscenario med hjälp av ord som digitaliseringsträsket och kunskapsras, är att sprida obefogad oro till vuxna som i många fall redan är oroade. Det är direkt oansvarigt.

Elza Dunkels

Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och internetforskare vid Umeå universitet.

Att ta det säkra före det osäkra

Se gärna den här videon med Joakim Jardenberg och fundera lite kring det här med samtida teknik och säkerhet.

Vi människor har en tendens att måla fan på väggen. Och vi som inte gör det (jag t ex har alldeles för dålig fantasi för att kunna komma på alla skräckscenarion) anklagas ofta för att vara teknikoptimister och ännu fulare saker. Men jag är mer orolig för vad som kan hända om vi alla ska vara pessimister, om vi alla ska ta det säkra före det osäkra än jag oroar mig för farorna med digitaliseringen.

För det jag ser, och det jag tycker att Jocke sätter fingret på i videon, är att framförallt marginaliserade grupper tjänar på digitaliseringen specifikt och civilisationens framsteg i allmänhet. Då kan det inte vara rätt att vi som klarar oss rätt bra ändå ska diktera villkoren. Vi som är vuxna, har hälsa, ekonomi och utbildning nog att navigera rätt nästan oavsett omständigheter.

Jag förstår att varje ny teknik för med sig problem. Ibland mycket stora problem. Och jag tar verkligen inte lätt på integritetsproblemet men vi måste också tänka ett varv till. Och tänka utanför vår egen grupptillhörighet inte minst.