Bra, då är vi två. Nej, förresten, vi är antagligen miljarder som delar den hållningen till livet. Det är bara det att de flesta inte känner att de måste basunera ut det eftersom det är så självklart. Lite som att man inte går omkring med en t-shirt där det står att man inte tänker mörda nån. Vi har knappt hunnit nå ut med info om att vi erbjuder ett gratis panelsamtal om porrfilter förrän kritiken kommer.
Vi som ska sitta i panelen är inte där för att vi är för porr, vi är där för att vi har kunskap om porr och porrfilter och vill dela med oss av dem. För egen del är jag varken för eller emot porr, jag har inte ens en åsikt om fenomenet som sådant. Jag är självklart emot övergrepp, vidriga arbetsförhållanden, social och ekonomisk utsatthet, folk som utnyttjar den som lever i social och ekonomisk utsatthet, våldtäkt, våldtäkt mot barn, mord, dråp, mordbrand, psykisk och fysisk misshandel, knarkkarteller, skattesmitare, partnervåld, barnmisshandel och oärlig retorik. Men jag vet inte ens hur man definierar porr, för det är inte en sak jag har ägnat en tanke. Det jag har att säga handlar om idén att man skulle kunna filtrera bort det man inte vill att barn ska komma åt och där säger jag det all forskning visar: det går dessvärre inte.
Ändå förutsätter flera av de som förespråkar porrfilter att vi som säger att de inte fungerar vill att barn ska utsättas för porr. Se t ex nedanstående kommentar från Instagram. Den är naturligtvis huvudlös men inte helt ovanlig. Retoriken kommer ifrån Porrfri barndom. De har hela tiden haft en väldigt professionell påverkanskampanj som gått ut på att för det första smutskasta alla som har mage att ifrågasätta deras krav.
Det här är ett så oärligt sätt att diskutera så jag vet inte ens var jag ska börja. Det finns inte en chans att personen i fråga på riktigt tror att någon vill att barn ska se på porr, men det är ett smart retoriskt drag att låtsas som att hen tror det.
Ett annat tydligt drag är att de har upprepat vissa saker så ofta att de till slut uppfattas som sanningar, jfr hur t ex Trump arbetade. Det oroar mig att en såpass liten och marginell grupp som inspireras av konservativa krafter i USA har fått såpass stort inflytande på den svenska politiken. Deras mantran ekar hos såväl politiker som enskilda, se t ex detta från samma kommentarsfält som ovan. Att porrfilter skulle bli bättre med tiden är tydligen en sanning numera, åtminstone i vissa kretsar.
Nej tyvärr. Hur långt vi än kommer rent tekniskt kommer porrfilter aldrig att fungera. Och det hänger ihop med att vi inte kan definiera ”porr”. Det går inte ens att definiera ”människa” så pass noga att en AI förstår det fullt ut, i alla ordets meningar.
Skräckföreläsningar om pornografi är inget nytt påfund. Det är en av de saker vi kommer att prata om under seminariet. Anmäl dig här.
Ett knapptryck bort finns en föreläsning om porr – gratis seminarium om unga, porr och nätet
Just nu ges det ut en rad moraliserande och faktaförvanskande böcker om pornografi och bara ett knapptryck bort kan vi komma åt föreläsningar vars syfte är att skrämma vuxna och skapa opinion för porrfilter, utan något som helst stöd i forskning.
I detta seminarium har vi samlat forskare och praktiker för att samtala om de här frågorna. Paneldeltagarna har olika ingångar i frågan men har alla det gemensamt att de vill motarbeta alarmism. Vårt syfte är att med stöd av forskning och beprövad erfarenhet ge tankeverktyg för att utveckla fungerande och långsiktiga strategier för ungas sexuella och reproduktiva hälsa.
Torsdag 6 maj 2021 kl.14:00 –15:30
Seminariet är gratis och online, du behöver bara anmäla dig här. Anmälda får en länk några dagar innan.
I panelen: Eli Linderholm, legitimerad psykolog som jobbar primärt med trauma Elza Dunkels, forskar om barn och internet Paula Dahlberg, feministisk debattör och föreläsare med erfarenhet av prostitution och porr Siri Lindqvist, leg. barnmorska och sexolog, arbetar på ungdomsmottagning Fler namn tillkommer.
Moderator: Helena Meyer, föreläsare och tidigare sakkunnig i frågor om ungas nätsäkerhet på Fryshuset och Friends.
De politiker som krävde porrfilter fick ge en replik på vår replik, som jag berättade om tidigare. Jag kommer inte att försöka få in någon svar men jag kan inte riktigt släppa deras ohederlighet så jag skriver några rader här istället.
Deras text har fått rubriken Porrfiltren blir hela tiden bättre – ge upp ert motstånd, vilket inte behöver vara deras egen formulering, så jag förbigår den helt, även om den sammanfattar deras argument rätt bra. De säger i princip: lägg av nu, vi vet bäst. Inget mer. De bemöter inte våra argument över huvud taget, utan staplar floskler på varandra. Här är några exempel. Citat från deras text och min kommentar under varje citat.
… webbfilter är ett ”reason to speak”…
Det står så, med citattecken och allt! Vem de citerar är okänt och vad det ska betyda likaså. För dessa politiker räcker det alltså att påstå något och sen är det så?
Vi instämmer i vikten av kunskapsbaserade, reflekterande och icke-skambeläggande samtal i sexualundervisningen. Det är något vi arbetar för politiskt och vi gläds över regeringens beslut nyligen, där bland annat porrkritik och samtycke förs in i skolans sexualundervisning.
Ja, förutom då att ”porrkritik” inte nämns i pressmeddelandet. Men ni kanske har information som inte har publicerats? För jag hoppas verkligen inte att ni likställer ”Eleverna ska även ges möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur relationer och sexualitet framställs i olika medier och sammanhang, bland annat i pornografi” med ”porrkritik”, för isåfall blir jag mörkrädd på riktigt.
Filtren blir hela tiden bättre och de är här för att stanna.
Källa på det, tack! (Kuriosa: Lite senare i samma stycke ger de textens enda referens; Porrfri barndom, som definitivt inte är några experter, varken vad gäller filter eller unga och pornografi, utan mer kan liknas vid nån typ av moraliska entreprenörer.) Jag menar inte att en debattext måste ha referenser, men påståenden som går emot all forskning borde ha en rudimentär källhänvisning.
Även om Dunkels säger att vi har ”bristande digital kompetens” samt är ”teknikoptimister” är det väl magstarkt att hävda detsamma om de 200 kommuner som använder webbfilter…
Ja, jag säger det därför att ert agerande är själva definitionen på bristande digital kompetens, dvs ni saknar kunskaper om teknikens möjligheter och begränsningar samt sociala och pedagogiska aspekter av teknikanvändning. Teknikoptimism är att överskatta teknikens möjligheter och sätta alltför stor tilltro till att t ex mänskliga och pedagogiska problem kan lösas med hjälp av teknik. Era krav ganska exakt.
Däremot tror jag inte att de 200 kommunerna lider av samma åkomma, där handlar det nog mer om att det är svårt att stå emot trycket från skickliga lobbyister som vet hur man engagerar vårdnadshavare att gå ens ärenden. Beslutsfattare i skolor och kommuner är redan hårt trängda tidsmässigt och ekonomiskt och det utnyttjas skamlöst av lobbyister.
Det vore betydligt mer konstruktivt om de engagerade sig i att säkerställa att de filterlösningar som nu kommer, blir så bra och träffsäkra som möjligt. För våra barn och ungdomars bästa.
Fast det är inte vårt ansvar att uppfylla era fantasier. Som vi skrev i vår replik: det ni kräver existerar inte. Det är en fantasiprodukt. Jag förstår hur den fantasin har uppstått och jag skulle ställa mig i första ledet tillsammans med er om det verkligen existerade ett enkelt sätt att skydda barn och unga från all skit som finns på och utanför nätet. Det vore underbart! Men nu är det så att det inte finns någon sådan lösning, lika lite som det finns drakar och enhörningar och jag är ledsen att behöva vara den som berättar detta för er.
Eller nej, det är jag inte förresten. Jag är inte ett dugg ledsen att vara den som kritiserar er. Jag tycker att ni är oansvariga, både genom att ni driver frågan om filter, genom att ni svarar på våra argument med goddag yxskaft och att ni plockar ut mig och nämner mig vid namn. Det är oförskämt mot mina medförfattare, som är de som har kunskaper i det som borde vara sakfrågan: barns och ungas relationer till sex och porr. Jag har bara bidragit med kunskap om det som borde ha avfärdats för länge sedan: idén om att det skulle gå att filtrera bort oönskat innehåll och samtidigt skydda barn och unga och deras rättigheter.
Men det är också så att ni genom att plocka ut just mig och nämna mig vid namn upprepade gånger pekar ut mig som fienden i en redan mycket infekterad debatt. Genom denna lilla manöver utsätter mig för hatsvansen. Jag tror inte att ni menar att göra det, jag tror helt enkelt inte att ni är insatta i frågan tillräckligt mycket. Vilket inte gör det ett dugg bättre.
Som politiker, som dessutom spelar barnkortet i båda era texter, borde ni ha högre krav än så på er själva.
Det börjar bli riktigt tjatigt att säga samma saker om och om igen men när förespråkarna för innehållsfilter inte ger sig och inte låter sig påverkas av detaljer som fakta, då är det inget annat att göra än att upprepa sig.
Trots att alarmism och moralism är det som hörs och syns mest, är det många som inte hörsammar deras lättgenomskådade retorik. Det märktes inte minst när jag teamade upp med Eli Linderhom och Siri Lindqvist och skrev en replik och vi fick fin hjälp från andra som språkgranskade och kom med förslag. Det märks också idag när vår replik finns ute. Många hör av sig och säger att de trodde de var ensamma med sina tvivel på att porren ligger bakom det sexuella våldet och att filter skulle utgöra en lösning. Självklart kommer rationella lösningar att vinna mark i längden, jag vägrar tro annat. Problemet är att barn och unga far illa för varje dag som de reaktionära får äga frågan. Därför fortsätter vi att tjata.
Vill du veta mer om varför filter är en sån usel idé?
Jag har också sammanfattat problemen med innehållsfilter i en Q&A om porrfilter.
Vill du veta mer om porr?
Internetstiftelsens satsning Föräldraskap har också en podd, där olika experter bjuds in och får prata om en aktuell fråga. Nätporr heter avsnittet där sexologen Kalle Norwald är gäst. Lyssna även på Koll eller överkoll? där Henrik Pallin, kurator och expert på ungas nätanvändning är gäst.
En följd av dåliga filteralgoritmer. Författaren Dickens namn försågs med censurstjärnor av Virgin Media.
Här kommer svar på vanliga frågor om porrfilter, eller innehållsfilter, som är ett mer korrekt namn. Jag besvarar frågor som många har idag, främst därför att organisationen Porrfri barndom driver frågan om porrfilter. Mina svar är tänkta att ge ett forskningsperspektiv på den komplexa frågan om olagligt och olämpligt innehåll på nätet, till skillnad från Porrfri barndoms emotionella och moraliserande retorik. Inlägget är från förra året och jag har uppdaterat det pga ökat intresse.
A: Det finns egentligen ingen produkt som heter porrfilter, men det Porrfri barndom menar när de använder det ordet är det egentligen innehållsfilter. Ett filter är ett program som installeras på enskilda enheter eller i ett nätverk och som är tänkt att skilja ut oönskat material från internet och bara visa önskat innehåll vid sökningar. De första och mest rudimentära filtren använde sig av ord, vilket snabbt visade sig vara verkningslöst. Ett exempel är det s k Scunthorpe-problemet, som fått namn efter orten Scunthorpe, som innehåller bokstavskombinationen cunt och därför fastnade i olika typer av filter. Det är också lätt att medvetet arbeta sig runt 0rdf1lter eftersom vi egentligen inte behöver hela ord för att förstå. Ett enkelt men tydligt exempel: du läste antagligen ”ordfilter” i förra meningen, fast inte står så, utan jag skrev en nolla istället för O och en etta istället för I. På det sättet kan jag göra mig förstådd utan att fasta i filtret. Så småningom kom det filter som arbetade med bilder och kunde filtrera utifrån hur många procent hudfärg det var i en bild. Frågorna blir såklart många: vems hudfärg, hur blir det med svartvita bilder, hur skiljer de på en vit människa och en gris och är verkligen alla bilder på naken hud pornografi? Idag menar tillverkarna att filtren är mer avancerade men det finns inget stöd i forskningen för att de faktiskt skulle vara bättre än det ovan beskrivna.
Q: Vad säger forskningen om porrfilter?
A: Den samlade forskningen visar att det inte fungerar som skydd mot oönskat innehåll. Det har flera orsaker:
Det är svårt att enas om vad som är önskat och oönskat. Och med svårt menar jag egentligen omöjligt. Vi kan enas om ytterligheterna, t ex att barn har rätt till internet för att kunna hitta information och att barn inte bör exponeras för oetiskt och olagligt innehåll. Sen blir det krångligt. Faktum är att det blir krångligt redan vid ”oetiskt”, eftersom definitionen hänger på vilka värderingar en har. Vi kan ta ett av våra närmaste grannländer, Ryssland, som exempel. Där är det förbjudet att informera unga om homosexualitet, något som mest troligt påverkar hur en skola ställer in sitt filter. Vi kan alltså inte använda samma inställningar på en skola i Sverige, eftersom det skulle bryta mot styrdokument för skolan. Det betyder att om vi skulle vilja anpassa ett filter till den svenska skolan måste vi först hitta ett sätt att definiera vilka värderingar som ska vara vägledande och sedan komma på ett sätt att ringa in vilket innehåll dessa värderingar vill filtrera bort.
Det är svårt att tala om för en dator vad som är önskat och oönskat. Och med svårt menar jag egentligen omöjligt. Även om vi skulle kunna enas kring punkt 1, skulle vi få mycket svårt att översätta det till en definition som går att omvandla till en algoritm. Jfr Scunthorpe-problemet.Det här handlar inte om att tekniken är outvecklad, utan att vi människor är alltför komplexa. Vi kommer alltså aldrig att (med rimlig arbetsinsats) kunna utveckla fungerande innehållsfilter. Jag har inte utrymme att gå in på den här intressanta frågan nu, men om du fortfarande tror att det kommer att lösa sig med tiden, när tekniken utvecklas, läs gärna lite artiklar om problemen med AI. Vi kommer alltid att behöva människor som med utgångspunkt i någon typ av matris gör binära bedömningar; lämpligt eller olämpligt. Dessa personer måste även ha ett system för att hålla koll på när sidor uppdateras, kanske omvandlas till sin motsats.
Vill vi verkligen göra det här? Vill vi verkligen lägga resurser på att ta fram en AI som kan skapa ett eget mycket bättre internet, för den svenska skolan? Kommer inte det att kosta enormt mycket? Pengar som måste tas nånstans ifrån. Det låter som om det vore bättre investerade pengar att utbilda fler som arbetar i skola och förskola i de här frågorna, så att bra sex- och samlevnadsundervisning kan komma till stånd. Vill vi verkligen definiera vad som är den svenska skolans värderingar i sådan detalj att det går att utesluta och innesluta specifikt innehåll? Har vi sådana kompetenser på skolnivå, eller ska det ske på kommunnivå, är tanken att vi ska utveckla Nationella Databasen för Svenska Värderingar? Och vill vi verkligen ha människor vars uppgift är att ta one for the team och porrsurfa för att hålla sig ajour med utvecklingen, både vad gäller teknik och sexuella praktiker? Ni förstår att det här blir obehagligt på så många plan, och det blir obehagligt därför att vi inte vill hålla på med det själva. Vi försöker desperat att hålla det ifrån oss, men då måste vi tala om vem eller vad som ska göra det.
Q: Kan man inte ha både filter och bättre sex- och samlevnadsundervisning?
A: Nej, det kan man faktiskt inte. I teorin kanske, det ena utesluter inte det andra, men i praktiken (och det får väl sägas vara det viktiga) är detta de facto uteslutande lösningar. Problemet är inte bara att innehållsfilter är verkningslösa, i sämsta fall är de direkt kontraproduktiva. Att ha filter kan alltså öka riskerna för barn, se punkterna 3, 5 och 6 nedan. Det är direkt oansvarigt av en kommun att lägga skattepengar på en lösning som inte är en lösning.
Q: Fast jag har hört att det finns porrfilter som fungerar.
A: De enda som påstår att innehållsfilter fungerar är tillverkarna (och de personer som blint litar på tillverkarna). Det finns inte en enda forskningsstudie som visar att exponeringen minskar i miljöer där man har filter på alla enheter. Om du som läser det här har tips om forskning som säger emot mig här, vill jag väldigt gärna ta del av den. Jag har sökt och sökt, men på dessa två år som kampanjen för porrfilter har pågått har jag inte fått nys om en enda studie. Det är fortfarande bara tillverkarnas ord.
Q: Vad är den största baksidan av att använda innehållsfilter i skola och förskola?
De fungerar inte (vilket ändå får sägas vara ett rätt allvarligt problem).
Det är en kostsam lösning, som konkurrerar med andra utgifter. Även som symbolhandling är det dyrt. Det är i sig inget fel att lösningar kostar pengar men då måste det vara en lösning som gör skäl för utgiften.
Vuxna tenderar att bli mer passiva, att inte ta snacket. Om hälften av alla ungdomar aldrig har pratat med en vuxen om porr, riskerar den siffran att sjunka ytterligare om vi inför filter.
Det kan utgöra ett ingrepp i elevers rättigheter att hitta information, därför att information om sex ofta fastnar i filter, med en överrepresentation av hbtq-material. Elever har rätt att även lära sig sådant de inte vågar fråga en vuxen om. Kanske kan skolan sägas ha ett extra stort ansvar för situationer där elever bara har internet att fråga, där det är otänkbart att använda den egna telefonen eller en dator utanför skolan.
Skolan har ett utbildningsuppdrag, vi kan inte bara bortse från det. Vi har ansvaret att lära ut strategier för att undvika sådant som är olämpligt och olagligt på nätet. Det är skillnad mot t ex en arbetsplats, som inte har det ansvaret gentemot sina anställda.
Filter ökar risken att se vidrigt innehåll (jag kallar det så i brist på bättre ord) därför att en stor del av det olämpliga innehållet på nätet inte är listat. Även om vi skulle kunna filtrera bort all kommersiell pornografi, återstår enorma mängder som kanske inte ens är tänkt för en utomstående publik, men som hamnar högre upp i sökresultaten när den metataggade pornografin filtreras bort.
Q: På de flesta arbetsplatser är det en självklarhet att ha porrfilter. Ska inte våra barn få lika bra skydd som vuxna?
A: Se punkt 5 ovan: Skolan har ett utbildningsuppdrag, vi kan inte bara bortse från det. Det är skillnad mot t ex en arbetsplats, som inte har det ansvaret gentemot sina anställda. Vi har ansvaret att lära ut strategier för att undvika sådant som är olämpligt och olagligt på nätet. Och eftersom utvecklandet av sådana strategier försvåras av innehållsfilter, skulle vi även kunna se filtren som stridande mot skolans uppdrag.
Q: Ja men i förskolan, ska barn verkligen utsättas för grov pornografi?
A: Naturligtvis inte. Det är förskolans ansvar att skydda barnen från olämpligt innehåll. Jag tycker att förespråkarna för innehållsfilter nedvärderar förskolan som pedagogisk miljö, när de förutsätter att plattorna är till för att sätta barn framför Youtube utan vuxet sällskap.
I det sammanhanget vill jag också påpeka att det är direkt olämpligt att låna en platta på sitt barns förskola och skriva in ord som per automatik leder till kommersiell pornografi. Att det dyker upp just kommersiell pornografi på skärmen betyder inte ens att förskolan inte har ett filter, det betyder bara 1) att någon har varit dum nog att berätta för algoritmerna att användaren av plattan är intresserad av porr och 2) att förskolan har gjort inställningar så att bilderna dyker upp direkt istället för bara länkar till det eftersökta. Om du som läser detta har gjort precis det i oförstånd, rekommenderar jag att du tar kontakt med förskolan och berättar, så att de kan agera för att skydda barnen från framtida exponering, genererad av din porrsökning.
Q: Finns det något positivt med porrfilter?
A: Inte på en skola, där finns bara nackdelar. I andra sammanhang, t ex på arbetsplatser där man inte har ett utbildningsansvar, kan jag inte uttala mig.
Q: Varför tror du att
det blivit ett så hett ämne?
A: Det funderar jag väldigt mycket på. Det är mer en fråga till idéhistoriker och statsvetare men jag utgår från att även detta hänger ihop med de konservativa strömningar som vi ser i hela världen, där fri- och rättigheter anses ha gått för långt och det blir en motreaktion från priviligierade grupper. Just denna fråga ser jag som ett utslag av en ålderdomlig barnsyn, där de inte anses ha förmåga att hantera livet, utan bara tar in allt de erfar och tror att det är så livet fungerar. Hela retoriken kring filter passar in i ett reaktionärt, patriarkalt sätt att se på barn i allmänhet och barn som befinner sig utanför normen i synnerhet. Retoriken avspeglar en syn på barn som oskyldiga, oskrivna blad, som kan bli förstörda av ett enda misstag. Samtidigt pratar man om barn, kanske särskilt pojkar, som potentiella förövare, om de bara råkar snubbla in på en porrsida. Jag delar inte den människosynen. Inte heller våra styrdokument gör det, så jag ser ingen anledning att någon skola eller kommun ska känna sig lockade att haka på kampanjen. Att enskilda individer gör det är deras ensak, det ska ingen annan ha åsikter om, men en förskola eller skola ska naturligtvis bygga all sin verksamhet på forskning och beprövad erfarenhet.
I Sverige har förslaget om porrfilter attraherat starka namn, inte minst framstående feminister, vilket skulle kunna förklara att så många har hakat på. Argumentationen verkar rimligare om den kommer från en vettig person, så där har de svenska lobbyisterna verkligen varit framgångsrika. Om vi vill bygga skolpolitik på att värva flest kändisar till sitt förslag, då ska vi gå på deras linje. Om vi istället vill behålla en demokratisk samhällsordning bör vi överlämna viktiga frågor till experter och folkvalda.
Q: Hur tycker du man ska närma sig ämnet barns/ungdomars porrexponering?
A: Vi måste få en utökad och förbättrad sex- och samlevnadsundervisning. Generellt måste vi alla bli bättre på att våga prata om sex och även om pornografi. Rent konkret finns det modeller för att prata om pornografi, som t ex RFSU har arbetat fram, så det är bara att börja.
Sen är själva frågan om nätporr inte ett så stort problem som filterlobbyn vill få det till. Att hitta pornografi har blivit lättare men det är ju inte en epidemi och det är inte per automatik så att barn blir skadade av att ha sett något olämpligt, oavsett vad. De barn och unga som vågar prata med någon vuxen, kan bearbeta även sådant de inte borde ha sett. Det hårda tonläget från filterivrarna främjar inte direkt ett sådant samtal, så även i den bemärkelsen gör de unga en otjänst. Det får vara en rätt tuff unge som ifrågasätter påhittade diagnoser som ”porrskadad”. Jag hoppas att de flesta barn och unga är så modiga, men jag tycker inte att vi bara kan utgå från att de klarar av det. Det är ett vuxenansvar att stötta barn så att de är förberedda för sin samtid och framtid, vi kan inte bara överlämna det till barnen själva att lösa.
Q: Vad är Porrfri barndom?
De frågor jag besvarar här ovan kommer sig ur påståenden som Porrfri barndom gör. Porrfri barndom är en nystartad organisation, som enligt egen utsago startades av två mammor som upprördes över att det inte fanns något hinder när de sökte på pornografi på sina barns förskoleplattor. Det startade som en lobbygrupp och idag kallar de sig barnrättsorganisation. Det finns inga särskilda krav för att kalla sig barnrättsorganisation, men etablerade barnrättsorganisationer som Bris och Ecpat har självklart bidragit till att ordet har en positiv klang och att det verkar seriöst. Läs mer om hur de arbetar i mitt inlägg Porrfri barndom hackat?
Gå gärna med i Kunskap om filter & åldersverifieringsom Helena Meyer och jag startade för att samla forskning om dessa förslag. Om du har stött på forskning som visar att filter eller åldersverifiering fungerar är du välkommen att dela den i gruppen. Vi har försökt få besked från förespråkarna vilket vetenskapligt stöd de har för sitt förslag men inte fått ett enda svar. Så vi tar tacksamt emot alla förslag.
Edit 200217: Jag har uppdaterat min Q&A med lite mer info om vad Porrfri barndom är.
Den som skriver in den här adressen får en glad överraskning.
Nej, Porrfri barndom har inte blivit hackat men någon har skämtat med dem. Häromdagen gick de nämligen ut och varnade för att ett spel som används i skolan hade blivit hackat och att man numera kom till en gayporrsajt. Det var ingen som hade hackat spelet. Däremot hade nån köpt samma adress, fast med .tk på slutet istället för .se och pekat sin adress till en gayporrsajt. Upprördheten var stor hos Porrfri barndoms följare, medan den internetkunniga delen av befolkningen fnissade lite åt att dessa influencers, som man ändå får kalla dem, inte ens känner till det enkla tricket.
Nån som däremot kände till det enkla tricket gick och köpte porrfribarndom.com och pekade den till min sida med Q&A om porrfilter. Jag tackar och bockar för den enorma uppmärksamhet som mitt inlägg har fått, även om jag inte vet vem jag ska tacka. Jag gick in och uppdaterade lite, bl a därför att jag ser argumentet ”jag litar på att tekniken kommer att utvecklas” på så många ställen. Det är ett fruktansvärt irriterande retoriskt grepp, men jag måste ändå lyfta på hatten åt deras marknadsföringsskicklighet. När de säger att de litar på att tekniken kommer att vara människan till hjälp, det gäller bara att ha tro och hopp, då lämnar de alla oss andra utanför. Vi som faktiskt vet hur det ligger till framstår som pessimistiska och teknikfientliga, vilket jag tror att fler än jag känner oss obekväma och framförallt ovana vid. Jag har alltid stått i den andra ringhörnan! Nu ska jag plötsligt vara den där sura tanten som säger: det där går aldrig!
Av någon outgrundlig anledning har Porrfri barndom fått med sig en stor del av Sveriges mest inflytelserika personer på sin helt ärligt galna kampanj. Den är galen därför att den inte har något verkligt syfte. Det de påstår, att de är ute efter att skydda barn från pornografi, kan bara inte stämma. De har all fakta på bordet och jag vet helt säkert att de har haft det i princip från start. Inte från allra första början. Jag tror att de två mammorna var uppriktiga när de drog igång detta. Men efter bara några veckor vet jag helt säkert att de hade koll på att filter inte fungerar, det var nämligen jag som försåg dem med all tänkbar information.
Det var naturligtvis till ingen som helst nytta. Tvärtom! De har använt mina böcker (som jag köpte in och skickade till dem med stora förhoppningar om att kunna vända det hela) som ett vapen mot mig istället. De har medvetet feltolkat och plockat saker ur sitt sammanhang och spridit dessa felaktigheter till sina följare. De har till och med (och det här skulle jag ha svårt att tro själv om jag inte hade sparat en skärmdump) frågat en annan forskare vad han tycker om att jag har sagt att ”barn föds med filter i huvudet så de behöver inte porrfilter i datorn”. Gissa vad forskaren svarade?
Jag förstår faktiskt inte hur forskaren i fråga bara vågar uttala sig om vad en annan forskare har sagt utan att dubbelkolla att det verkligen är korrekt, särskilt när det gäller ett så befängt uttalande. För Eriks skull hoppas jag att han är felciterad.
Jag ger mig dock inte, som ni kanske märker. Jag förtvivlar ett par gånger per dag men då ekar Daniel Kallos ord i huvudet. Daniel som inte finns bland oss längre, citerade gärna 70-talets slagord Gråt inte, forska! när det blåste kallt omkring mig. Och jag hedrar hans minne genom att göra just det, varje dag. Vill du stött mig har jag numera en Patreon, btw.
Därefter ska jag skriva om några aktuella ämnen i tre blogginlägg. Det första finns ute redan nu och handlar om hur vi kan skydda barn på nätet.
Den 27 september kommer jag att livesända från Bredband 2:s Facebooksida. Kl 11.30 börjar jag svara på frågor, som man kan skicka in redan nu eller ställa direkt under livesändningen. Missa inte detta! Passa på att fråga eller tipsa nån i din närhet som har oroliga funderingar kring barn och digitalisering.
Vill du ställa en fråga till mig? Skriv din fråga som en kommentar under något av inläggen på Bredband2:s Facebook eller Instagram , så samlar vi ihop dem och sen svarar jag på så många jag hinner.
Vilka frågor kommer att dyka upp? En kvalificerad gissning är att det blir många frågor om ämnen som jag redan skrivit en del om:
Edit: Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själ lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.
I programmet för Almedalen 2019 fanns det flera seminarier som tog upp ungas nätanvändning och skolans digitalisering. De flesta ur ett riskperspektiv, inte minst togs innehållsfilter upp som en tänkbar lösning. På måndagen hade jag ett mingel där vi var flera med kunskaper om dessa frågor och vi kom ofrånkomligen in på det skeva utbudet. Tillsammans började vi planera för att arrangera ett eget seminarium, utanför det officiella programmet. När nu Almedalen är tänkt som en arena för demokrati, borde vi bidra med våra kunskaper! Under några intensiva dagar planerade vi, dag som natt, sökte lokal, diskuterade upplägg, värvade paneldeltagare som kunde belysa ämnet ur sina respektive perspektiv. Panelen består av Karin Nygårds, Brit Stakston, Myra Åhbeck Öhrman, Ängla Eklund, Katarina Stensson, Hans Olsson, och Elza Dunkels. Filmad av Richard Gatarski, WeStreamU.
Tanken var alltså inte att ha en debatt, utan att låta experterna tala till punkt. Vi tycker att det saknas ett perspektiv i den intensiva debatten om filter i skola och förskola, nämligen vad forskning och beprövad erfarenhet säger om hur filter fungerar och om det ger ett skydd. Vi är överens med filterförespråkarna om att det finns innehåll på nätet som är oönskat och i många fall skadligt för barn att ta del av, så det var inte något vi diskuterade. Vårt samtal ville istället besvara frågan om innehållsfilter över huvud taget fungerar som ett skydd mot oönskat innehåll på nätet.
Vi vill tacka alla som kom och lyssnade, alla som följde samtalet via Facebook, Richard Gatarski och WeStreamU som ställde upp och både streamade och filmade under vansinniga väderförhållanden och Humanisterna som lånade ut sitt tält och sin ljudutrustning till oss.
Du kan se filmen eller lyssna på samtalet som podcast. Båda kan laddas ner och bäddas in om du vill lägga upp dem i din egen kanal. Båda verken är licensierade under CC BY – välkommen att använda!
Om du vill ladda ner ljudfilen finns den även som podcast.
Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själv lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.
Edit: Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själ lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.
Så här beskriver AgeID själva hur det ska gå till.
Lite frågor och svar som inte hanns med i sin helhet i P4 Extra den 8 maj 2019:
– Vad innebär det här nya porrfiltret som man ska införa i Storbritannien?
Alla måste verifiera att de är över 18. Det kommer att kunna göras på lite olika sätt, bl a genom att använda AgeID, ungefär som vårt BankID men inte lika officiellt eftersom Storbritannien har valt att låta alla som vill erbjuda en lösning. Wired har gjort en genomgång av de största aktörerna.
– Och det här ska alltså skydda barn på nätet. Kommer det göra det?
Nej tyvärr. Jag önskar, som alla andra, att det fanns ett sätt att ta bort det som är oönskat och bara ha kvar allt som är bra med nätet. Men låter sig helt enkelt inte göras. Det viktigaste skälet är att det inte går att definiera oönskat innehåll i allmänhet, inte ens om man enbart fokuserar enbart på pornografi. Och man måste ju definiera för att kunna skilja det ena från det andra.
Problemet är att den analys man gjort av problemet kommer från analoga medier. Där var det ju så att vuxna kunde styra rätt mycket vad barn skulle kunna se. Om vi ska ha fungerande lösningar måste analysen av problemet baseras på den verkligheten vi har idag.
– Så vad kan den här typen av filter istället få för effekt? Förvärra?
Ja, forskning om den här typen av tekniska lösningar visar entydigt att 1) de inte tar bort allt de är tänkta att ta bort och 2) att vuxna tenderar att släppa frågan lite, en teknisk lösning ger ofta en falsk känsla av säkerhet för de vuxna medan de alltså inte skyddar de unga.
Sen måste alla offentliga kostnader ställas mot nyttan. Det betyder att allt som ska införas t ex i skolan måste vara forskningsförankrat och detta har alltså inget som helst stöd i forskning.
– Den största porrsajten har 92 miljoner besökare – varje dag (och det är alltså bara EN sajt) Storbritannien står, efter USA, för den största delen av trafiken. Det är rätt många människor som kommer behöva lämna ut sina uppgifter till de här sajterna. Är det säkert?
Nej, det är ytterligare en kritik mot åldersverifiering. Den ska alltså skötas av kommersiella aktörer, utan insyn från myndigheter. Vad gör de med alla dessa data? Här skriver The Guardian om problemet. Personligen tycker jag inte att detta är det mest upprörande, eftersom de flesta av oss redan lämnar ut extremt mycket personlig data till vilka aktörer som helst. Det som oroar mig mer är att en stat fattar ett beslut 1) på så lösa grunder och 2) sedan lämnar implementeringen till kommersiella aktörer. Och det övergår mitt förstånd att inte fler oroat sig över att PornHub har stöttat den brittiska kampanjen för åldersverifiering. Hur är det möjligt att detta kunde passera obemärkt? Om de största aktörerna på porrmarknaden hade använt sina ekonomiska muskler till att motarbeta förslaget, hade det varit helt logiskt. Att de istället har stöttat förslaget skaver rejält och gör att vi borde fundera på vilka som stöttar dessa förslag, varför de stöttar och varifrån pengarna till alla kampanjer kommer.
– Men om den här typen av filter inte uppfyller syftet, att göra nätet säkrare för barn. Vad gör det?
Det handlar i korthet om att ge barn verktyg att hantera den här miljön, alltså verkligheten. Där det finns oönskat innehåll som de måste lära sig undvika.
Lika viktigt är det att barn som ändå råkar på innehåll som de inte mår bra av vågar berätta det för nån vuxen. Att få prata om det som hänt är ett sätt att reparera skadan. Därför är det extra olyckligt att vi har den här emotionella debatten om främst pornografi eftersom det framstår som om unga kan skadas för livet. Det minskar chansen att barn vågar berätta om sina funderingar eller om de sett något de inte mådde bra av, och då lämnar vi dem ensamma med frågan. Redan idag är det bara hälften av alla barn och unga som har pratat med nån vuxen om porr. Risken är alltså stor att det blir ännu värre nu.
Ibland handlar kritiken mot dessa tekniska lösningar om att det är lätt att ta sig förbi sådana spärrar. Så snart elever börjar kunna lite om datorer, är det inga problem att lära sig kringgå både filter och ålderskrav, t ex genom att använda sig av ett VPN. Men det är inte egentligen ett vettigt argument emot filter eller åldersverifiering. Dessa lösningar är förmodligen främst tänkta att skydda yngre, inte att till varje pris hindra alla från att komma åt pornografi. Och i teorin är det en bra tanke. Ingen vill ju att barn ska utsättas för pornografi. Huvudproblemet är dock att varken filter eller åldersverifiering faktiskt tar bort pornografi, utan bara en bråkdel av den.
Så här tycker jag att man ska tänka, oavsett om man har en professionell eller privat relation till de barn man oroar sig för: Kommer barnen att kunna skyddas från detta för alltid? Svaret är såklart nej, förr eller senare kommer de att använda en mobiltelefon eller sitta vid en dator utan filter. Det betyder att de måste få andra typer av stöd för att vara skyddade på riktigt. Barn i förskoleåldern behöver kunniga vuxna omkring sig, som inte låter dem klicka runt på plattor och som även berättar om det, inte bara låser skärmen till en app och sen är det klart.
Alla barn behöver
utifrån sin ålder och mognad, få stöd i att utveckla strategier att undvika det de inte mår bra av och ändå hitta sådant de behöver hitta, och
ständigt bli påminda om att de inte är ensamma, att de får och bör komma till vuxna med alla typer av frågor.
Vuxna behöver
ha verklig kunskap om barns villkor idag, så att lösningarna på de problem som uppstår i barnens liv inte baseras på hur saker förhöll sig i den egna uppväxten, och
modet att se och höra vad barn egentligen säger så att de kan se ett barn i ögonen och agera på det de ser. Och det innebär att släppa den snuttefilt som filter och åldersverifiering är och börja jobba med de svåra men verkliga frågorna.
Mer läsning
Porrfilter, ja tack! Här finns även länkar till forskningen jag refererar till ovan.
Edit: Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själ lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.
Jag tycker att porrfilter vore en alldeles underbar idé. Fast jag vill gå ännu längre, jag önskar att vi kunde filtrera bort allt som barn oroas av och oroar sig för, se bilden från Ungar & Medier 2017. Men det går inte. Att filtrera bort saker från nätet fungerar inte, hur hett vi än önskar det. Det går att filtrera bort visst innehåll, t ex kommersiell pornografi. Det beror på att porrindustrin metataggar sina produkter själva, för att förenkla för kunderna att hitta just deras produkter. De har alltså gjort en viktig del av jobbet för den som ska konstruera ett filter. Utöver just denna del av pornografin är det oändligt mycket krångligare. Studier på filtrerade miljöer visar att många sidor som innehåller information om HBTQI ofta fastnar i innehållsfilter. Det beror bl a på att de ofta benämner könsdelar utan förskönande omskrivningar och att de ofta tar upp det som ofta ansetts vara kontroversiella ämnen rörande sexualitet. Barn och unga som söker information i frågor som rör HBTQI riskerar alltså att inte hitta den på skolans datorer. Då kan vi, i teorin, göra lite inställningar i filtret: i den här kommunen får man söka på HBTQI. Det kan ta lite tid och kräva lite tankearbete och research för att lista ut vilka ord som fastnar och hur man kan låta dessa slippa förbi utan att släppa igenom pornografi. Observera att detta är i teorin, i praktiken kommer vi aldrig att kunna konstruera ett filter som förstår vad som är vad, helt enkelt därför att vi människor är olika. Det finns de som inte tycker att barn ska kunna söka på ord som fitta och alltså gärna skulle ställa in filtret utifrån en lista med oönskade ord. Kanske tänker de att barn som behöver information om sexualitet kan använda neutralare ord, kanske vet de inte ens att det finns barn som aldrig har lärt sig ett annat ord för det kvinnliga könsorganet, eller som behöver veta vad fitta betyder därför att någon har kallat dem det. Det finns alltså en överhängande risk att det är normbärande vuxnas värderingar som får styra, inte för att de är onda och vill ta bort alla andras barns rättigheter, utan för att de helt enkelt inte känner till att det ser extremt olika ut och därför att de saknar erfarenheter utanför sin egen grupp.
Det är fullkomligt förjävligt att barn ska behöva utsättas för pornografi, filmer med djurplågeri, bilder av fattiga, sjukhusskildringar och dokumenterade övergrepp. Förjävligt. Och just därför, för att det är totalt oacceptabelt, måste vi ta frågan på allvar och söka lösningar som har dokumenterad effekt. Innehållsfilter har ingen dokumenterad effekt. Eller så här: de är i bästa fall verkningslösa, i sämsta fall kontraproduktiva.
Jag har sökt forskningsresultat som stöder kravet på filter i skolor men jag har gått bet. Och då pratar jag inte om någon slö sökning en enda gång, utan upprepad sökning i forskningsdatabaser. Jag har även bett filterförespråkarna berätta vilka studier de stöder sitt krav på men jag har inte fått svar. Och då pratar jag inte om att jag har frågat någon enstaka gång, utan tiotals gånger, men varje gång har de bara avslutat vårt samtal. Jag har även bildat en Facebookgrupp för att samla forskning om filter och åldersverifiering i skolan (där flera av filterförepråkarna dessutom är medlemmar) men inte en enda studie som visar att filter fungerar har lagts in där.
Barn som växer upp idag är dubbelt utsatta. Dels utsätts de för fruktansvärt mycket olämpligt och olagligt innehåll via nätet, dels utsätts de för vuxnas slappa och oinformerade försök att skydda dem. På skolnivå såväl som på politisk nivå finns det så mycket okunskap, så många beslut som fattas i affekt, så litet intresse av att lyssna på ungas egna erfarenheter och inkludera dem i arbetet. Det är ovärdigt ett modernt samhälle att bry sig så lite om barns och ungas rättigheter!
När det gäller att skydda barn och unga från alla de risker som nätet medför finns det inga som helst genvägar. Vi måste införa obligatorisk fungerande sex- och samlevnadsundervisning i skolan, så att barn och unga får veta allt det de idag tvingas söka efter på nätet. Vi måste vara tydliga, rent av övertydliga, med att ge barn mandat att känna efter och agera på hur det känns, så att de inte blir lätta offer för manipulation. Vi måste börja lyssna till barns frågor och larm om vad de upplever på nätet, så att vuxna blir bättre på att stötta och så att fler vågar larma. Vi måste börja ta in barns och ungas erfarenheter i arbetet mot kränkningar, på och utanför nätet. Vi måste öka samhällets insatser för att hjälpa barn och unga som lever i psykisk ohälsa, så att de inte blir lätta offer för sexuella förövare. Och vi måste lägga skulden för barns utsatthet där den hör hemma: hos oss som är vuxna idag och vårt sätt att leva. Barn som växer upp idag föddes in i en ytlig, sexualiserad värld där kvinnor och flickor kränks i alla tänkbara situationer utan att nån reagerar. Det ansvaret försvinner inte bara för att vi fick internet. I en värld där kvinnors livslön år efter år är lägre än mäns, där en flicka anmäler att hon får sexuella kommentarer av en vuxen på skolan utan att några åtgärder vidtas, där barns och ungas utsatthet görs till deras eget problem, där sexuella förövare kan ångra sig offentligt och sedan bli hyllade för sin styrka, där kanske vi får räkna med att det uppstår skit även bland barnen. Att lägga skulden på nätet, eller porren, är bara ett sätt att slippa ta verkligt ansvar. Allt jag listade här ovan har stöd i forskning om ungas säkerhet på nätet, läs t ex mina böcker för mer info. Alla mina förslag kostar dock pengar och engagemang och därför kommer de inte att få samma genomslag som förslaget om porrfilter på alla skolor. Lösningen handlar om att omfördela samhällets resurser, från vuxna till barn, och som det ser ut idag vill många vuxna göra tvärtom.
Att installera filter för pengar som kunde gå till undervisning och elevvård är inte bara dumt, det är direkt oansvarigt. Jag förstår rent ut sagt inte hur de vågar införa eller förorda metoder som är så genomdåliga. Jag skulle aldrig våga sätta barns och ungas liv och välmående på spel på det sättet.
Nätkulturer 
.png){kind=link}