Avslutningsvis vill jag bara upprepa vikten av att vi inte larmar och går på. Alla dessa varningar kring nätet är farligt för barn och unga. Det är farligt därför att:

• Varningarna ökar risken att unga håller sina aktiviteter hemliga för vuxna. Och vårt enda sätt att skydda barn är se till att de vill prata med oss. Vi kan inte stötta unga om de tror att vi ska bli arga, rädda eller ledsna ifall de berättar.
• Varningarna riskerar att skuldbelägga den som råkar illa ut, t ex genom att bli offer för manipulation. Det blir som kort-kjol-debatten än en gång och så kan vi ju inte ha det.
• Varningarna baseras på känslomässiga reaktioner snarare än rationella. Och oroliga vuxna är självklart ett sämre stöd för unga än de som håller sig lugna och kan lyssna till ungas egna erfarenheter.
• Varningarna oroar även barn, helt i onödan. Barn ska inte behöva gå omkring med ångest för nåt de har gjort eller sett. Det är vuxnas ansvar att avlasta dem från oro, inte sprida den. Finns det på allvar nån som tror att barn inte uppfattar de huvudlösa påståendena om att hjärnan tar skada av skärmtid? Att de använder sina skärmar och mår bara fint? Jag tror inte det. Jag misstänker att många känner sig kluvna och stressade över hur deras användning hackar deras hjärnor, förstör deras intelligens, stressar deras synapser och förstör deras framtid. Det kan vi ändra på.

Sådär, nu är sista luckan avklarad. Det har varit ett mycket större åtagande än jag trodde när jag fick idén. Jag förstod nog att det skulle bli en del jobb, men jag tänkte tvinga mig själv att få det gjort eftersom jag behövde få ihop ett bokmanus om just de här frågorna. Den tanken blev starkare när jag fick sånt gensvar och idag har jag fått in pengar så att jag kan ta ett par veckor ledigt och skriva. Har du tankar om vad som behövs? Håll utkik, eller maila mig direkt. Vill du bidra? Du kan stötta mig på Patreon, bidra via PayPal, Facebook eller Swish (qr-kod nedan). God jul och tack för att ni följde! ❤