När Patrik Sjöberg går ut med berättelsen om sin uppväxt och hur han systematiskt våldtogs av sin tränare till lika styvfar blev det ganska tyst. I Feministisk Perspektiv kan vi läsa att

Patrik Sjöberg har inte fått ett enda samtal vare sig från Göteborg eller från svenska friidrottsförbundet. Örgryte idrottssällskap som Sjöberg tidigare tävlat för hörde av sig för att få hans synpunkt på hur de skulle behandla frågan i pressen.

Eller tyst blev det kanske inte. Friidrottsförbundets ordförande Lennart Karlberg har i en intervju sagt att Sjöberg smutskastar friidrotten. Han hinner på en minuts intervju rada upp så mycket dumheter att jag knappt vet var jag ska börja. Men från början:

Man måste vara väldigt försiktig när man bedömer hur omfattande det här är, säger Karlberg. All forskning visar tvärtom. Man måste vara väldigt uppmärksam för att verkligen se hur omfattande det här egentligen är. Mörkertalet är stort, vilket självklart inte betyder att alla tränare är våldtäktsmän. Ingen tror heller att Sjöberg menar att alla är pedofiler, bara att det kan finnas fler. BRÅ pekar till exempel ut närhet till barn som en av riskerna när det gäller sexuella övergrepp mot barn. Och med den kunskapen får vi agera därefter och inte låta exakt vem som helst vara ensam med barn.

Han är lite oförsiktig när han säger att det här kan drabba vem som helst, att det händer hela tiden, säger Karlberg sedan. Ja, det är ju bara att titta på statistiken igen så ser vi att Sjöberg har helt rätt i det han säger och att Karlberg är ute och cyklar. Alla klubbar måste se över sina rutiner och alla föräldrar måste fråga sig om barnen är säkra på träningen, på dagis, hos barnvakten, etc. Det är riskmiljöer, vare sig vi vill veta det eller inte.Argumentet att det blir jobbigt att misstänka alla eller att bli misstänkliggjord själv handlar ju bara om att skydda vuxna, så dit behöver vi inte ens gå. Vi vet ju i detta fall vem som är förövaren. Och om vi inte vet det kan vi bara kolla på gatuskylten som bär hans namn. Samhället är så bra på att skydda förövarna så vi behöver knappast oroa oss för att för många ska bli misstänkta.

Då skulle vår friidrottstränarkår vara utslagen på nolltid i samhället, säger Karlberg vidare. Det är även detta en högst oinformerad idé. Det är inte så att sexuella förövare är utsatta för lika stor utslagning som andra brottslingar, exempelvis rånare och knarklangare. Tvärtom, kan de fungera extrem bra i samhället så länge de inte åker fast. Det är obehagligt att man kan vara hög chef i en idrottsorganisation och inte vara uppdaterad på sån här viktig kunskap. Det borde oroa alla  inom idrottsrörelsen att våldtäkter mot barn överhuvud taget förekommer där. Det borde oroa ännu mer att idrottsrörelsen är en bra plats för förövare att träffa offer.

Vi har största medlidande med dem som har drabbats i fallet, säger Karlberg. Men det är inte medlidande de behöver. De behöver någon som erkänner sig medansvarig. Det är dags att kliva fram och erkänna att det här är helt åt skogen fel och att nu handlar det om att se till att det inte drabbar ett enda barn till.

Ett problem med barn som berättar om våldtäkter, oavsett hur gamla dessa barn har hunnit bli, är att omgivningen inte vill lyssna. Att berätta är bara det en sån fruktansvärd ansträngning att det borde räcka. Offret borde ha gjort sitt genom att larma om vad som inträffat. Efter det ska vi andra ta över. Karlberg säger att han inte har haft någon dialog med Sjöberg om det som hänt – ”inte på det planet”. På vilket jävla plan då? Han borde ha kastat sig på telefonen och gråtit ut sin skuld och skam och sagt förlåt å hela rörelsens vägnar. Inte sitta hemma och fundera på om han kan komma undan skuld!

Om man är någon typ av chef har man ansvar. Det är hela grejen med att leda någon. Man har ansvar. Man är inte chef bara när det är fest.