I Umeå invigdes nyligen konstverket Lev! som bland annat består av texter av Sara Lidman. På marken har bokstäver som bildar orden ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” lagts in i rostfritt stål. Denna del av konstverket tejpades över vid själva invigningen med hänvisning till att ”Folk med funktionshinder och annat kan ta det som att man ska skriva på väggen”. Politikerna tog beslutet att censurera delar av konstverket för att de var oroliga att citatet skulle tas som en uppmaning att klottra. Läs mer om det hela här. P4 Västerbotten har gjort ett fint bildspel där man kan se delar av verket.
Utan att vara insatt i Sara Lidmans författarskap tänker jag att det censurerade citatet skulle kunna tolkas som just precis det Umeås politiker oroar sig för. Vi kanske inte behöver gå omvägar och tolka citatet symboliskt; det kanske faktiskt är en uppmaning att skriva på väggen. Om jag förstår saken rätt kämpade Sara Lidman för demokrati. Hon ville att periferin ska få plats i ett samhälle där centrum väldigt ofta är det enda som räknas.
Och Umeås politiker tillhör de i samhället som har talutrymme; de tillhör utan tvekan centrum. De har en arena från vilken de kan ropa ut sina idéer, sin frustration och sina åsikter. Men alla har inte den möjligheten. För några medborgare är väggar ett alternativ till politiskt engagemang som vi normalt ser det. Eller snarare, att skriva på väggar kan för vissa av oss vara politiskt engagemang. Det kan också vara vandalism, självklart är det så. Att skriva på väggen eller klottra på väggen kan vara två olika sätt att uttrycka samma sak. Det är svårt för en utomstående att bedöma om någon har vandaliserat eller förmedlat viktiga saker.
Jag är alltså inte säker på att vi behöver oroa oss för att citatet ska missuppfattas av sådana som inte är ”du eller jag” som Hans Lindberg lär ha sagt. Vi kanske ska se det som att både du och jag och de andra gör rätt i att tolka Sara Lidmans ord bokstavligen. Skriv på väggen, gör din röst hörd även om du inte tillhör de grupper i samhället som har en scen att tala ifrån. Citatet kan vara demokratiskt sprängstoff i en tid då icke-demokratiska krafter härjar.
Demokrati är att skapa utrymme för att få höra hur alla har det. Och ibland behöver vi använda väggar för att få höra.