Jag tänkte skriva några inlägg om floskler som kan behöva problematiseras. Det är sådant jag stöter på i samtalet kring unga och nätet och som sägs som om det vore sanningar. Den första floskeln dök upp på Twitter idag men är ingalunda ny:

Det är viktigt och utvecklande att ha tråkigt ibland

I en artikel i Sydsvenska Dagbladet menar utbildningsforskaren Teresa Belton att det är bra för kreativiteten att ha tråkigt. Hon radar upp exempel på extremt kreativa personer som säger att tråkighet har varit bra för deras skapande; författare, konstnärer och skådespelare. Alla namngivna och med sin speciella historia om hur trist de hade det när de var små eller sjuka och hur de nu är superkreativa. Det är roligt att läsa och det är fina illustrationer av hur vissa människor kan anpassa sig, orma sig ur oönskade situationer, klara det omöjliga som det kan tyckas. Historien är full av dessa berättelser och vi älskar att höra dem. Så långt är jag med, men Beltons slutsats, som hon delar med många, behöver problematiseras. Vet vi att tråkighet är bra för kreativiteten? Det vi vet är att dessa personer tillskriver sina briljanta idéer perioder av uttråkning. Punkt. Vi vet inte om det är generellt. Att dra slutsatsen att det är nyttigt att ha tråkigt utifrån ett antal berättelser av detta slag kallas för att använda sig av anekdotiska bevis och är lika orimligt som att säga att rökning inte är farligt för att man känner en gammal gubbe som blev 112 år och som började röka när han var 9 år.

Det kan vara så att det är nyttigt att ha tråkigt men det kan lika gärna vara så att det är förödande för hjärnan att ha tråkigt men att vissa individer klarar detta bättre genom att de lyckas ta vara på tristessen och aktivera hjärnan till sådant som vi uppfattar som nyttigt.

Det hela landar i att våra tankar kring frågan styrs av våra värderingar. Om vi omfattar idén om att allt var bättre förr och att dagens samhälle inte kan leda till något bra, är det lätt att tolka utvecklingen kontra historien på just det sätt Belton gör; dagens barn har ju aldrig en tråkig stund, det kan väl inte vara bra? Och så skenar tankarna iväg.

Även barn är olika. Det finns barn som fantiserar ihop en hel värld av kottar och en vattenpöl men det finns också barn som blir handlingsförlamade och inte ser annat än kottar och en pöl. Det finns barn som kommer på de mest fantastiska idéer hela tiden och det finns de som måste ha hjälp och peppning för att få något gjort. Det finns barn som klarar att sitta av extremt tråkiga lektioner i skolan för att deras hjärna går på högvarv ändå och det finns de som bryts ner av tristessen och skadas för livet av att deras hjärna inte får arbeta med något vettigt.

Dessutom är det ett ociviliserat sätt att prata om andra, oftast barn, på detta nedvärderade sätt.

Det var min första floskel. Det kommer mer under hösten.