Precis nu fick jag beskedet att jag är utsedd till docent. Jag har vetat ett par veckor att det är på gång eftersom jag fick läsa sakkunnigutlåtandet och det var så himla fint så jag förstod nästan att de inte skulle kunna gå emot det. Så här funkar det:

Docent är steget mellan doktor, alltså att man skriver en doktorsavhandling och disputerar, och professor. Sen finns det inte fler steg inom akademin. Kraven för att man ska bli docent är att man har både breddat och fördjupat sig inom sitt område och att det man skrivit sammantaget motsvarar minst två doktorsavhandlingar av god kvalitet. När forskaren tycker att hen uppfyller kraven, ska prefekten ge tillstånd att lämna in en ansökan om att få bli docent. Det är rätt mycket jobb att sätta ihop en ansökan; det ska skrivas flera sidor om vad en har gjort under åren sedan disputationen, vilka planer en har för framtiden och i detalj att en uppfyller kraven som ställs på en god akademiker. Sedan ska fakulteten förhandsgranska ansökan och bestämma om den är värd att tas vidare. Och om den är det ska en sakkunnig utses, ofta en professor från ett annat universitet. Den personen ska läsa allt den sökande skrivit, alltså även doktorsavhandligen och sedan lämna ett utlåtande. Detta utlåtande utgör sedan grunden för att anställningskommittén rekommenderar eller avråder dekanen (högsta hönset på fakulteten) att utse sökanden till docent. Som docent får en 1000:- mer i lön och högre anseende. En docent får också handleda doktorander.

För tre veckor sedan kom utlåtandet från sakkunnig. Och det blev champagne hemma hos oss. Vilket fantastiskt utlåtande! Jag tänkte att blir jag inte docent så är det värt att fira att sakkunnig har läst mig precis som jag själv tycker att jag skriver. Det står om att jag utvecklat en egen begreppsapparat kring childism (eller juvenism som jag numera kallar det). Han skriver också att mitt sätt att vara både aktivist och forskare är ett är en viktig aspekt av att vara forskare idag. Den enda kritik han framför är att jag inte har så mycket empiri att luta mig mot sedan avhandlingsarbetet. Och det är ju inte mitt fel. Det beror ju på att jag inte har fått forskningsmedel förrän helt nyligen. Jag vet inte om utlåtandet blir offentlig handling så att jag kan publicera hela här. Det vore roligt om fler fick läsa detta! Jag är så ohyggligt stolt.

Traditionellt har en docent först fått hålla en offentlig föreläsning som bedömts och först därefter har utnämnandet varit klart. Nu har vår fakultet tagit bort föreläsningen, vilket jag är mycket besviken på. Ända sedan disputationen för 6 år sedan har jag planerat min föreläsning. Inte i detalj förstås, men jag har tänkt att jag ska använda föreläsningen som en plattform för att nå ut med viktiga saker jag lärt mig som forskare.

Men jag är ju inte dum. Så inom kort får ni höra min docentföreläsning på Youtube. Håll utkik! Skål!