Den politiska krisen riskerar att utnyttjas av rasisterna, som till och med öppet uttalat att extravalet handlar om invandringsfrågan. Även om SD är rasister (det är ju bara att läsa deras partiprogram) är jag inte övertygad om att alla som röstat på dem är det. Den senaste rapporten om vilka som röstat och varför visar att det är just främlingsfientligheten som lockat väljare. Vilket faktiskt ändå inte betyder att de är rasister. Gränsen mellan missnöjd och främlingsfientlig är bara en fråga om kunskap, tror jag.

Det finns så mycket att vara missnöjd med i Sverige idag. Vi har en enorm grupp som är utförsäkrade. (Vad är det för idéer som ligger bakom fenomenet utförsäkring? Det är en sån galen idé, att det ska finnas en bortre gräns för sjukdom. Att bara tiden går, blir alla friska. Konsekvensen blir att sjuka tvingas jobba och dör i förtid som en konsekvens av detta.) Vi har skrämmande hög arbetslöshet, vi hör ständiga larmrapporter om skolan, vi låter gamla människor ligga i sitt eget kiss hela dagen. Och de senaste decenniernas retorik gör allt det här till individens problem, fast det är så uppenbart att det handlar om frågor som är nationella, internationella och globala. Till och med miljöfrågan ska vi lösa på egen hand genom att köpa ekologiskt, tänka lokalt och sortera våra sopor.

I ett sådant klimat blir det oerhört viktigt för individen att hitta någon att skylla på. Den här individretoriken säger visserligen att det är ditt eget fel; du får väl för fan rycka upp dig när det närmar sig utförsäkring och du får väl klippa dig och skaffa ett jobb om du inte har råd att gå till tandläkaren! I praktiken tror jag att det är för tungt att bära allt detta ansvar på egen hand. Det är inte alla som orkar med skammen att vara en misslyckad medborgare, en som inte bidrar, en som inte kom iväg på en rundresa i Asien mellan plugg och jobb. Och då är det skönt om någon erbjuder en syndabock. Vi har sett det förut. Inget väsentligt skiljer vår politiska situation från den i Tyskland mellan krigen.

Och det leder mig till tanken att många av de som röstar på SD, eller inte röstar alls, är missnöjda på goda grunder. Inte rasister eller främlingsfientliga i bemärkelsen att de hatar folk med annan etnisk bakgrund eller annan kultur än deras egen. Utan missnöjda som huggit chansen att skylla läget på någon annan.

Så när det nu blir val igen, borde vi alla krama en missnöjd. Vi borde hjälpas åt att jobba hårt för att få med oss de som röstat på SD till den andra sidan. Inte genom att gå i konflikt och anklaga dem för att vara rasister utan genom att omfamna, förstå, diskutera och förklara.

Du kanske invänder att det har vi testat och se hur det gick. Men jag menar inte att vi ska omfamna SD. De ÄR rasister. Punkt. Men alla deras väljare är nog inte det. Och de kan behöva lite förståelse och kunskap för att förstå sin egen situation i relation till flyktingar och tiggare och andra slagträn i debatten.

Personligen förstår jag alla som är arbetslösa, inte klarar tempot i plugget, är utförsäkrade, inte har råd att gå till tandläkaren, inte har råd att köpa nya glasögon, inte har råd att ta körkort och allt det där som de lurats att tro att invandrarna får gratis.

Om vi alla värvar en som tänker så, som säger att Sverige inte har råd med invandringen, har vi marginaliserat SD så att de inte får någon makt efter extravalet.