Jag har droppat ur Blogg 100. Det var verkligen inte meningen och jag är väldigt besviken över att det blev så. Jag tycker om formatet med ett inlägg varje dag i 100 dagar, därför att det får mig att ta tag i skrivandet utan att det blir alltför betungande. Om man ska skriva ett inlägg varje dag måste man hålla det kort och inte skriva långa, sammanhängande texter. Ibland handlar det om att få ut en länk, för att nästa dag följa upp det med en kort diskussion. Perfekt för mig som arbetar med frågor som rör sig och förändras från vecka till vecka! Jag fick in en rutin, jag prioriterade bloggandet och det kändes som om jag fick mycket skrivet som annars hade samlats på hög som anteckningar inför nåt bokprojekt.

Men så kom hatet emellan. Det fanns inte energi till nåt annat än att klara mig igenom dagarna och bloggandet blev plötsligt lika oviktigt som Melodifestivalen eller VM i ishockey. Jag försökte uppbåda kraft att skriva nåt för att inte droppa ur men det gick bara inte. Och nära skjuter ingen hare. Blogg 63 är inget att skryta med.

Men nästa år, då ska hatet inte tysta mig. Då ska jag vara tuffare och uthålligare.