Fortsättning från igår.

Det står förhållandevis klart att en (väldigt liten) minoritet spelar spel så mycket att de får problem, däremot är det inte klart att de spelar så pass mycket för att de är beroende eller ens att det har med spelen att göra. Mer och mer forskning har på senare år kommit fram till att de som spelar så mycket att de får problem i livet gör det för att fly från sådant som är jobbigt i livet, exempelvis ångest, dåliga relationer, jobbiga föräldrar, ensamhet eller andra problem. I den här meningen är datorspelandet helt förståeligt, till och med rimligt, och kan vara en hyfsad lösning på tillfälliga livsproblem. Av den anledningen blir spelförbud och påtvingad ”abstinens” från spelandet inte alltid en framkomlig väg för behandling, och kan i vissa fall göra mer skada än nytta. Ny forskning från behandlingshem visar att en stor majoritet av patienterna som söker hjälp för att de spelar för mycket lider av någon form av underliggande problematik, och det är den problematiken man under behandling bör fokusera på, snarare än datorspelandet i sig. De behandlingshem som utgår från att beteendeberoenden och substansmissbruk är jämförbara kan här begå en del misstag, då exempelvis abstinens utgör en kritisk del av behandling för substansmissbruk.

Med det sagt är det viktigt att poängtera att de flesta som spelar datorspel aldrig ens kommer i närheten av problematiskt spelande. De flesta som läser den här bloggen kommer aldrig någonsin komma i närheten av en person som kan klassas som beroende i någon klinisk mening – det vi ser bland våra barn och ungdomar som spelar spel är allt som oftast ett starkt engagemang och intresse. Det kan vara förödande att som förälder missförstå ett intresse som beroende, då det kan hindra barnet från att tillgodogöra sig alla fantastiska möjligheter som datorspel erbjuder.

För den som vill ha mer information finns det även en podcast där jag diskuterar skillnader och likheter mellan substansmissbruk/datorspelsberoende med journalisten Thomas Arnroth och Joar Guterstam, beroendeläkare vid Karolinska Institutet som forskar om substansmissbruk.
Daniel Kardefelt-Winther