Jag tänkte köra ett tema i bloggen denna vecka: datorspelsberoende.

Idag och imorgon gästbloggar forskaren Daniel Kardefelt-Winther. Daniel är den enda svensk som bedriver forskning om datorspel och beroendeproblem så det han har att säga är extremt intressant när debatten ofta präglas av känslor och moraliserande. Inlägget fortsätter imorgon.

Datorspelsberoende är ett ämne som ofta diskuteras i samhällsdebatten och i familjer. Forskningsområdet är dock snårigt och svårt att få bra grepp om, framförallt på grund av metodologiska problem och felaktiga antaganden som kan vara knepiga att begripa utan en seriös djupdykning i ämnet. Som tur är finns det vissa journalister som är villiga att göra en sådan djupdykning. För den som är intresserad av en bra (och spännande) översikt på området rekommenderar jag Thomas Arnroths artikel om datorspelsberoende i KIT, vilket i min mening är det bästa som skrivits i journalistväg om ämnet, inte bara i Sverige utan globalt.

Datorspelsberoende är ett ämne som det forskas ganska mycket om, men tyvärr är forskningen än så länge inte särskilt effektiv. Något som försvårar forskningen idag är i min mening trenden att jämföra olika beroenden (engelskans ’addiction’, egentligen missbruk på svenska) med varandra, utan att egentligen lyckas producera några robusta empirisk belägg för att en jämförelse är möjlig eller ens särskilt användbar.

Jämförandet av beroenden har varit en konstant utmaning för forskningsområdet i snart 20 år, men problematiken verkar inte riktigt tas på allvar. Som ett exempel så bygger definitionen för datorspelsberoende på kriterier från diagnosen för substansmissbruk, i ett försök att använda existerande kunskap till att snabbt bygga ny kunskap om något helt annat, trots att aktiviteterna är ojämförbara och flera av kriterierna irrelevanta i en datorspelskontext. Därmed är den mesta forskningen på området inte särskilt pålitlig, eftersom kriterierna brister i validitet, vilket är synd och problematiskt för ett ämne som berör så många individer. Få forskare jobbar med att förbättra kriterierna och verkar rätt nöjda med hur läget ser ut idag, trots omfattande kritik. I min mening skulle vi ha betydligt mer att vinna på att minska sökandet efter likheter mellan beteendeberoenden och substansmissbruk och istället fokusera på skillnader. Det är ju genom att identifiera det som är unikt för varje problembeteende som vi kan skapa en djupare förståelse för fenomenet. Eftersom vi saknar djupare förståelse för beteendeberoenden, saknar vi även en bra teori för varför den här typen av problem uppstår för vissa individer, vilket gör det svårt att bedriva ordentlig forskning på området.

Beroende (även av substanser, inte bara om datorspel) som ämne är spännande men stökigt att studera just för att det finns så många olika teorier om varför problemet uppstår. Trots över 60 år av aktiv forskning finns ännu ingen konsensus kring definition eller orsak, inte ens för substanser. Det flyger dock omkring väldigt många antaganden om beroenden av datorspel, vilket är synd innan vi vet mer om ämnet. Media skriver ofta om att datorspel förändrar hjärnan så att folk blir beroende eller kidnappar dopaminsystemet så att folk inte kan vara utan spel, vilket ofta legitimeras utifrån tidigare forskning om substanser (som inte är jämförbara) eller genom att applicera begrepp eller teorier från neurovetenskap på ett felaktigt sätt.

Inlägget fortsätter imorgon.