Jag har inte skrivit om sexting för det är en sån konstig grej att prata om i Sverige. Den där panikkänslan kring barn och sex är inte lika stark som i många andra länder. Men idag är jag på Facebook och lyssnar till forskare, aktivister och professionella som ger olika vinklar på säkerhet för barn och då kom frågan upp på ett intressant sätt.

På morgonen fick vi höra en panel om sexting eller non consensual sharing of intimate images som det heter på riktigt (vad heter det på svenska?). En av talarna är forskaren Ethel Quayle som berättar att forskningen på området är både rörig och förvirrande. Bland annat finns det ingen definition av fenomenet; vad menar vi med sexting? Menar vi alla nakenbilder som delas digitalt eller krävs det att den som är avbildad inte är med på det? Hon tillhör de som menar att unga ska ha rätt att kommunicera sexuellt på ett tryggt sätt, medan andra framförde tanken att unga inte ska lägga ut bilder alls, eller inte ta sexuella bilder eller rent av inte ha en sexualitet.

Hon fick medhåll av Emma Holten som påpekade att bilderna i sig inte är problemet utan det är det bristen på samtycke som är det farliga. Hon sa att skillnaden mellan samtycke och inte är som  ”the difference between being force-fed and having dinner in a luxurious restaurant”. Hon påpekar också att lösningen inte är säga till unga att aldrig lägga ut bilder. Det är inte problemet. Problemet är när någon sprider bilden.

Det var ett mycket kort nedslag i en fullspäckad dag. Jag hoppas att jag hinner återkomma till fler bra grejer jag fick med mig under de här två dagarna.