Just nu ges det ut en mängd böcker som påstår att skärmar, sociala medier, digitaliseringen, eller vad de väljer att kalla det, är av ondo. De menar att det mesta som är fel kan skyllas på samtida medier: den ökade psykiska ohälsan hos unga, ökat sexuellt våld bland unga, sämre betyg, osv. Böckerna är utan undantag väldigt skickligt manipulerande i sin argumentation. Författarna formulerar sig innovativt kring sina titlar (hjärnforskare är mycket populärt) och använder sig av anekdotisk bevisföring, falska motsättningar och de har ofta frigjort sig från gamla mossiga idéer om vad orsakssamband egentligen betyder. De har en tydlig målgrupp som är väldigt tacksam att vända sig till; vuxna som oroar sig för hur det ska gå för dagens unga. Alltså nästan alla.

En av de första att nå ut brett med en allvarligt dystopisk bok var Jean Twenge med sin iGen. Det betyder också att hon används som central källa i många av de böcker som har följt i hennes spår. Läs mer om två av de svenska böckerna i Margareta Rönnbergs extremt välresearchade genomgång.

Jag läser inte den typen av böcker. Jag ser inte att de skulle ge mig något annat än huvudvärk, men ibland tar jag genvägen och läser en kortare artikel. Så idag och imorgon tänkte jag ge er några tankar om Jean Twenges Have Smartphones Destroyed a Generation? som kom strax innan boken, som en teaser. Hon uppfyller alla ovan nämnda kriterier. Bland annat lyfter hon fram statistik som visar att unga har sämre psykisk hälsa idag. Det är i princip den enda typ av källa hon redovisar, allt annat är anekdotiskt och spekulerande. En typisk mening inleds med ”In conversation after conversation, teens described…” och sen följer något spektakulärt och exotiserande om dagens ungdom. Och då går det som det går. Eftersom hon inte har brytt sig om att verkligen lyssna på ungas egna berättelser hamnar hon i helt felaktiga tolkningar som:

”The number of teens who get together with their friends nearly every day dropped by more than 40 percent from 2000 to 2015; the decline has been especially steep recently. It’s not only a matter of fewer kids partying; fewer kids are spending time simply hanging out.”

Här har hon helt missat att simply hanging out för många är just att använda sina skärmar. Det är så många gör när de umgås.

Hon plockar ihop lite studier som visar att sedan smartphonen lanserades har ungas psykiska ohälsa ökat, men hon glömmer att ange vid vilken tidpunkt i detta scenario smartphones började bli något som unga hade verklig tillgång till. Ändå har dessa telefoner redan från start haft negativ påverkan på unga. Oklart hur, dock.

Jag fortsätter imorgon.