Kategoriarkiv: Childism

Vad heter childism på svenska?

2 svar

Nu har jag försökt hitta ett svenskt ord att använda istället för childism i så många år att det börjar bli pinsamt. Inför nya upplagan av Vad gör unga på nätet? som kommer i höst har förlaget lite försynt påpekat att jag inte längre kan gömma mig bakom att jag har försökt men inte lyckats. Därför ber jag nu internet om hjälp. I min avhandling definierar jag childism så här:

Childism är fördomar mot eller diskriminering av unga. Dessutom behandlar childism de samhällsstrukturer som tillåter stereotypisering av unga.

Så här tänker jag om ett svenskt uttryck:

Det måste vara ett ord som beskriver den negativa sidan av saken. Alltså ett ord som beskriver det man vill kämpa emot. Det är nämligen lättare att ansluta sig till kampen mot något än för något. Så snart vi är för något börjar gråskalorna synas. Jämför exempelvis diskussionen om feminism. Det finns fullt fungerande människor som inte vill kalla sig feminister men du hör aldrig en vettig människa säga ”nej jag är ju sexist så det där tjafset tror jag inte på”. Alltså behöver vi ett ord som är motsvarigheten till sexism och rasism – som definierar det negativa. Och eftersom uttrycket är tänkt att användas i vetenskapliga sammanhang är det lämpligare att ha ett ord som hjälper oss att beskriva strukturen snarare än kampen.

Uttrycket bör helst vara åldersdiskriminerande i den bemärkelsen att det inte ska gå att blanda ihop med systematisk särbehandling av äldre. Ofta hör man åldersrasism när det handlar om äldre som förfördelas. Här behöver vi alltså ett ord som skiljer ut just barn och unga.

Alla förslag tas emot med tacksamhet, antingen via kommentarsfältet här i bloggen eller via mail (elza.dunkels@edusci.umu.se), sms 0702735323, Facebook http://www.facebook.com/groups/63826034962 eller Twitter @dunkels.

 

Vem får prata om säkerhet?

1 svar

I USA har det blossat upp en debatt kring en väldigt, väldigt mysko app. Girls around me heter den och den samlar data från Facebook och Foursquare och sammanställer den till en karta över kvinnor i närheten av den plats man befinner sig. Nej, det är inte ett skämt. För tillfället ska den vara nere men det intressanta är ju att det är möjligt att skapa en sån här applikation med hjälp av uppgifter vi lämnar ifrån oss. Och det måste naturligtvis diskuteras.

Det skumma med debatten kring just denna app är att den handlar om sexism i lika stor utsträckning som om teknik. Och på det sättet påminner den om olika diskussioner kring barns säkerhet. Kashmir Hill på Forbes menar att debatten har varit lika otäck som appen eftersom den har stereotypiserat kvinnor som sårbara och män som potentiella våldtäktsmän. Hon säger också att

“You’re too public with your digital data, ladies,” may be the new “your skirt was too short and you had it coming.”

Och så kan vi ju inte ha det. Precis som vi har diskussioner kring barns säkerhet på nätet som riskerar att landa i ett skuldbeläggande av barnen ifall något faktiskt skulle inträffa. ”Jag sa ju att du inte fick lägga ut bilder på nätet och kolla vad som hände!” eller skuldbelägga föräldrar ”Jaha, du har inte haft datorn i vardagsrummet/använt familjefilter/kollat igenom datorn med jämna mellanrum. Så ansvarslöst!”

Säkerhetsfrågor har med människosyn att göra. Det är viktigt att komma ihåg. Man får inte göra det enbart till en teknisk fråga. När frågor om internetsäkerhet reduceras till teknik dyker det upp lösningsförslag som inte är förenliga med en modern människosyn. Istället präglas de av sexism och childism; det är säkrast om dessa sårbara grupper inte till fullo utnyttjar nätets alla möjligheter, för sin egen skull. Och så uppstår råden att inte lämna ut personlig information på nätet, t ex.

Det är viktigt att diskutera teknisk säkerhet på nätet och de flesta av oss skulle på bra av en redig reality check. Men det betyder inte att vi får kringgå de viktiga demokratiska frågorna om allas lika värde. Alltså ska inte säkerhetsexperterna ha monopol på frågor om internetsäkerhet. Vi som arbetar med de här frågorna ur andra synvinklar; pedagogiska, sociologiska, psykologiska, sexologiska och allt vad det kan vara är extremt viktiga. Om vi inte är med och diskuterar är risken överhängande att vi offrar demokratiska värden för att vi låter skräcken för en oönskad teknisk utveckling ta över.

Vi som arbetar med den icke-tekniska delen av internetsäkerhet är lika mycket säkerhetsexperter. Det kanske är dags att vi börjar kalla oss det. Nya visitkort, kanske?