Det som känns svårast i en sån där tv-diskussion där man får 2-3 minuters taltid är att få fram att det handlar om att tänka annorlunda. Alltså att ställa om våra tankar och vårt sätt att se på den här händelsen. Vi kan inte diskutera vad internet har gjort med oss eller hur ungdomen av idag uppför sig. För det är totalt irrelevant. Vi måste prata om hur vi kan översätta nätet för att förstå det.

Som en av mina söner påpekade verkar programledarna i Nyhetsmorgon (jag har varit där förut och pratat med just det här paret) tagit på sig rollen som stora bebisar. De tittar på en med valpblicken och ställer frågor som man inte trodde vuxna människor kan ställa. Det är knappast för att de är korkade utan görs med en väl genomtänkt tanke – att frågorna ska spegla hur man tänker ute i stugorna. Och det sympatiserar jag med. Jag sa även till researchern som ringde dagen innan att jag gärna tar de där frågorna där man får chansen att arbeta emot en del fördomar. Nu inser jag hur naiv jag var – det är klart att man inte kan hoppas på att göra sånt på ett par minuter. Ett sånt där framträdande kan möjligen fungera som språngbräda för att nå ut med ett seriöst budskap en annan gång. Så jag skrev ihop något som sammanfattar det jag pratade med researchern om och det publiceras på Cybernormer idag.