Janne Svärdhagen skriver idag om elevers önskemål om en tillbakagång till ”böcker och traditionell undervisning för att lära sig mer”. Och precis som han skriver tror jag att detta är ett utslag av missbrukade resurser. Många elever som jag pratar med säger att lärarna använder en-dator-per-elev för att slippa tänka ut nya grepp. Datorn ska användas till allt, urskillningslöst (ja, fast självklart inte till att kolla saker på Wikipedia) och undervisningen blir enahanda och anpassas inte efter innehållet. Formen får styra och det är väldigt sällan bra.

Svärdhagen är också inne på en annan viktig sak: vad ska vi kalla det här med datorer och lärande? Jag har tidigare klagat på mina egna försök att hitta en term (lärande i det tjugoförsta århundradet…) och nu får vi ett lysande förslag:

Tänk vad mycket bättre allt hade varit om vi slapp begreppet IT vilket för så många pedagoger skapar skrämselhicka, IT borde istället hetat pedagogisk utveckling (PU), kanske hade det sett annorlunda ut i skolorna då?

Det kan nog bli ett betydligt hållbarare uttryck än det trassliga IT eller ännu värre – IKT. Kom ihåg att ni läste det först på IT & etik.