Genusforskning

När man inte förstår något finns det stor risk att man blir aggressiv. Det gäller de flesta av oss även om objekten för förvirringen varierar. Kön är en av de saker som vi vill ha koll på. Väldigt många av oss reagerar med förvirring när vi inte kan fastställa kön på en person, några av oss reagerar dessutom med aggression. Ett exempel: I årets omgång av Big Brother finns en transsexuell kvinna bland deltagarna. Det har skapat, helt planenligt förstås, många delikata situationer i huset och diskussioner i tv-sofforna. Själv skäms jag lite för att jag envisas med att påpeka att hon verkligen inte ser ut som en kille som blivit tjej varje gång jag pratar om henne. Trots att jag verkligen, verkligen tycker att det är en icke-fråga vilket kön hon har nu eller vilket kön hon hade när hon föddes, måste jag bekräfta hennes val genom att upprepa att könsbytet blev lyckat. Lyckat utifrån vems värderingar? Längre än så har jag alltså inte kommit.

En annan könsfråga som skapar förvirring och aggressioner är den om en könsmaktsordning. Härom dagen blev jag och mina kollegor upphöjda till genusforskare av en sån här knasboll som gjort det till sin grej att kritisera allt som har genus som prefix. Men det var lite kul samtidigt eftersom vi har haft svårt att bli antagna i genusforskarkollektivet på vår arbetsplats. Men nu kan jag alltså fritt använda epitetet.

Sen hittade jag via Mats Olsson ytterligare en sån här rörig person som vill kritisera teorin om en könsmaktsordning. Han är om möjligt ännu rörigare än grabbarna på Genusnytt eftersom han inte verkar vara påläst. Istället väljer han att referera lite allmänt till sånt han har hört att folk sagt. I vissa fall låter han dessa uttalanden om könsmaktsordning tala mot varandra och därmed är saken bevisad: denna teori kan inte stämma eftersom de olika argumenten talar mot varandra. Genidrag! Eftersom han inte hänvisar till några källor finns det ingen som kan argumentera emot den här soppan. Om nu inte de personer han har hört säga något råkar läsa och känna igen sig…

Det här är en liten kultur för sig, där de redan frälsta peppar varandra med sjuka exempel på vad våra skattepengar används till. Det fungerar väl som vilket sekt som helst kan jag tänka mig. Alla människor behöver bekräftelse och när man får det stannar man kvar till varje pris även om det innebär att göra våld på logiskt tänkande. Och det är inget jag vill kritisera i sig. Det är bra att få bekräftelse men det bästa vore om vi alla kan få det överallt. Om samhället vore så öppet och tillåtande att alla fick plats och därmed bekräftelse skulle vi inte få såna här skruvade grupperingar. Det är lika bra att påpeka det redan nu så slipper vi diskutera det i kommentarsfältet: det är naturligtvis lika vanligt med sekter som bildas kring det motsatta. Många grupper som vill utforska könsmaktsordningen hamnar i en återvändsgränd där deltagarna bara vittnar om oförrätter och inte kommer vidare därför att gruppen sluter sig mer och mer. Alla som arbetar mot sexism hamnar dock inte i den situationen.

Det var en kul utflykt att läsa och kommentera i dessa skyttegravar men det leder dessvärre inte någonvart. Det är verkligen som att ställa upp på en paneldebatt anordnad av en sekt; man kommer inte att nå fram med ett enda budskap. Så nu vänder jag dem ryggen och kollar på Big Brother som kvällsnöje istället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s