Framöver får de som läser Computer Sweden klara sig utan mina krönikor. Den sista publicerades denna vecka och handlar nästan om samma sak som alla (kanske var det därför jag fick sluta?). Det har varit sjukt lärorikt att tvingas komprimera sina funderingar en gång i månaden. Ibland har det varit lätt och ibland väldigt svårt. Jag har stulit idéer från middagsbordet hemma, fikabordet på jobbet och tips som ramlar in från folk jag aldrig träffat. Allt började med ett telefonsamtal för över två år sedan. CS hade lite panik, förmodligen nån som hoppat av i sista stund. De frågade om jag hade någon idé till en krönika. Jag hade en dag på mig om jag minns rätt. Det har väl blivit knappt 20 krönikor, ska försöka samla dem i ett inlägg snart. Några har jag varit sjukt nöjd med och andra inte alls. De har känts som hafsverk men då träder alltid läsarna in och ger glada kommentarer. Underligt nog. De krönikor jag arbetat mest med har inte varit de mest uppskattade. Mailen ramlar snarare in när jag själv har varit tveksam. Och jag tankar energi av glada tillrop, det är den absolut bästa energikällan. Som någon twittrade igår: ”Elza Dunkels är nog den bästa skribent som någonsin förgylt computer sweden. 27.5 intetsägande std.sidor samt en bra halvsida av Elza” Så underbart att höra!

Min sista krönika började som ett tips via Facebook. Jag fick rådet att lyssna på en sommarpratare som pratade om nätet. Och jag gick igång ordentligt. Gick faktiskt ner i vår studio och började spela in ett eget sommarprogram som motvikt till idiotierna jag hade hört. Men min musiksmak är så ensidig och vädret var för bra så jag gjorde aldrig klart programmet. Istället kommer det som en krönika: Sommarprat om nätet.