Att våga

Idag fick jag ett ovanligt mail. Det var en fråga från en som har läst min bok Vad gör unga på nätet? och som tänkte använda den som utgångspunkt för en egen föreläsning och frågan gällde om det är ok att läsa högt och använda delar av boken. Svaret är förstås ett rungande ja. Jag blir ju bara glad om det jag gjort används. Det konstiga är att det är så ovanligt att folk gör så här. Precis det mailet handlar om var målet med att skriva boken. Jag sa till folk att nu får jag så mycket frågor om att föreläsa så jag måste skriva en bok. Då kan folk läsa boken och ta till sig det jag har att säga utan att jag ska behöva kuska runt så förbaskat. Och skolor och universitet kommer att kunna ha egna föreläsningar om unga och nätet utifrån min bok. Istället fick jag ännu fler förfrågningar om föreläsningar!

Jag har funderat mycket på det där. Kanske handlar det lite om att våga. Delvis är det förstås så att jag finns tillgänglig; jag syns och hörs och det är enklast att fråga mig. Men delvis handlar det om att våga ta för sig. Att våga ta någon annans ord och göra en karriär av dem. Eller åtminstone gör en föreläsning av dem.

Fast det var ju så jag började. Jag har inte uppfunnit något. Det finns i själva verket inte en enda originell tanke i hela vida världen, allt är recyclat och bidraget man kan hoppas på att göra är att placera de här existerande tankarna i ett sammanhang så att de betyder något nytt. Och det kan vem som helst göra. Det handlar bara om att våga. Och att våga redan innan man kan något helt och hållet. Man lär sig på vägen.

Så jag hoppas att många, många fler pedagoger och andra som har läst min bok och tycker att den är vettig sätter ihop en egen föreläsning och tar den till sin rektor, snarare än att tipsa rektorn om att de kan hyra in mig. En sådan lokalt förankrad föreläsning kommer att ge långt större ringar på vattnet än att jag glider in och håller min föreläsning. Inget ont om mina föreläsningar, de är uppenbarligen både bra och upplysande och till viss del även underhållande. Och inget ont om att kuska landet runt och föreläsa, det är något av det roligaste jag har gjort. Det är det närmaste ett rockstjärneliv man kan komma som akademiker. Och vem vill inte leva som en rockstjärna?

Så ut ur bokhyllan, alla smarta pedagoger! Våga! Jag gjorde det och kolla så bra det blev för mig!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s