Ni har hört det här förut, att det finns allvarlig kritik att framföra mot det som man brukar kalla för internetberoende, ibland spelberoende när man refererar till datorspel. Bara häromdagen presenterade ändå Svt en intervju med it-reportern Nanok Bie. (Jag var faktiskt tvungen att dubbelkolla datumet, så att det inte var en gammal intervju från 10 år sen.) Jag hittade inget sätt att länka direkt till filmsnutten, så skrolla ner om du vill se intervjun. Jag har svinbråttom till ett möte så här kommer lite hoprafsade tankar om varför jag blir så himla less.

Problemen med att välja termen beroende är att vi pratar om något som är en väsentlig del av människors liv. Vi pratar alltså inte om något man kan undvara. Vi pratar inte heller om en substans och det är viktigt att komma ihåg. De test Bie nämner är utan undantag baserade på test som ska mäta exempelvis substansberoende. Det är ofta ett antal parametrar som ska vara uppfyllda för att man ska räknas som beroende. Ett sådant test som jag läst frågar t ex om man någon gång försummat vänner för att spela datorspel. En annan fråga var om man hoppat över måltider för att spela datorspel. Det verkar ju rimligt att mäta på detta sätt; klart man inte ska försumma umgänge och mat! Men det är ju samtidigt sånt som de flesta av oss gör någon gång av helt andra skäl. När jag provade att byta ut spela datorspel mot läsa böcker visade det sig att jag helt klart är beroende av att läsa böcker. Vilket ju är absurt. Och där kommer vi in på det andra viktiga skälet till att man ska vara försiktig med den här typen av termer.

Det handlar nämligen om värderingar. Alla tänker inte lika om de här sakerna. Vi kan inte utan vidare slänga oss med ord som belöningssystem, bekräftelse osv i negativ bemärkelse. För vissa av oss är det fantastiskt fint att bli bekräftade, på och utanför nätet, medan andra ser det som ett tecken på svaghet att vara beroende av andra. Det är alltså värderingsstyrt och inget absolut. Och då kan vi inte mäta detta. Si och så mycket bekräftelse är normalt, men mer än det är sjukt.

Att få bekräftelse är viktigt. Alla människor behöver bekräftelse. I intervjun spottade Bie ur sig orden bli sedd som om det var något nedbrytande. I själva verket är det uppbyggligt att bli sedd. Den som inte blir sedd, som barn eller vuxen, far ganska snabbt illa. Det är en helt annan sak om man själv märker att man har ett osunt bekräftelsebehov men då är ju lösningen att söka hjälp för det, att söka orsaken till att man inte blir nöjd med sig själv nån gång. Och i mina lekmannaögon är det ett psykologiskt problem mer än ett som har med internet att göra.

Men finns det då ingen som går över styr? Jovisst finns det de som inte klarar av internet. Precis som det finns de som inte klarar av att ha ett sunt förhållande till mat, till jobbet, till sex, till vänskap. Men då pratar vi inte om beroende utan om ett problematiskt förhållande till dessa saker. Och så borde vi kunna prata om internet också. De enda som tjänar på att vi accepterar den skakiga diagnosen internetberoende är bluffmakare som vill sälja behandlingsmetoder. Ja, och så de som vill sälja böcker.