Anders Ahlqvist, expert på it-brottslighet, och internetforskaren Elza Dunkels. Foto: SVT/Kristina Alexanderson/TT

Igår kom domen mot de män som livesände en våldtäkt tidigare i år. SVT Nyheter ringde och ville prata om varför sånt här händer, om det är en ökning och liknande frågor. Den färdiga artikeln fick namnet Experterna: Vi accepterar saker på nätet vi aldrig skulle acceptera i verkliga livet. Vilket såklart får stå för de andra experterna som intervjuats. Jag skulle aldrig påstå nåt sånt (och det är inte säkert att de har sagt det heller, såklart). Vi har inga belägg för att det är sant, annat än på ett mycket ytligt plan.

Visst är det så att vi gör saker vid en skärm som vi inte skulle gjort i rummet; peppar varandra, skriver hatmail, berättar personliga saker, drar igång drev. Men det får inte förväxlas med ett generellt förråande av människor. Det finns inget som helst stöd för tanken att människor är mindre empatiska idag än förr. Däremot har många av oss en lägre tröskel när det kommer till att uttrycka våra tankar på nätet. Men jag ser uppriktigt sagt inte kopplingen mellan detta och den livesända våldtäkten. Jag skulle snarare vilja koppla våldtäkt till kvinnohat. Att dokumentera våldtäkten är bara ytterligare ett övergrepp, ännu en demonstration av övermakt, ett fördjupat uttryck för förakt. Det är i kvinnohatet vi ska söka förklaringar och därmed också lösningar.

Så länge vi fortsätter att demonisera nätet och nöjer oss med ytliga analyser som att nätet är orsaken till utvecklingen kommer vi aldrig att komma åt problemets innersta kärna. Som jag alltså ser som destruktiva normer i allmänhet och kvinnohat i synnerhet. Den som säger att på nätet utsätts tjejer för saker som de aldrig skulle utsättas för i verkliga livet har aldrig pratat med en tjej.

I en mening är nätet skyldigt eftersom det möjliggjort snabbare och effektivare spridning av hat och hot mot flickor och en ständig tillgång till offer för den som vill kränka. Men grunden till alla dessa uttryck återfinns alltså i de destruktiva normerna, ingen annanstans.

Jag vill alltså inte förringa den ohållbara situation vi har idag med ständiga sexuella kränkningar mot framförallt flickor och transpersoner. Jag vill bara att vi ska nyktra till lite och komma ihåg hur livet som tjej såg ut innan internet kom. Och hur det fortsatt ser ut för flickor, kvinnor, transpersoner och andra avvikare från normen.

Patriarkatet gnuggar händerna av förtjusning varje gång vi styr bort samtalet från sexism och börjar diskutera farorna med nätet. Låt oss inte bidra till det.