Månadens krönika i Computer Sweden handlar om regeringens satsning på att bli bäst i världen på IT. Och om hur dumt jag tycker att det är. Ungefär.

Vi borde inte bli bäst på it

Jag råkade nämna vad jag trodde var en del av en ungdomskultur på nätet – nämligen förkortningen pos – för mina barn.

De tittade på mig med tom blick:

– Vadå pos? Vad skulle det betyda?

– Jamen, försökte jag, det är en förkortning: Parent Over Shoulder.

– Varför ska man skriva det?

– Ifall mamma står och tittar och man vill tipsa kompisen att inte skriva något olämpligt, sa jag med en min som säger att ”jag förstår hur ni ungdomar tänker”.

– Haha, om någon skrev så till mig skulle jag svara något i stil med ”jag har fixat det där knarket som du ville ha”. Parent over shoulder, vem bryr sig?

Det där lite otillfredsställande samtalet illustrerar vår tid rätt bra. En hel generation har hunnit bli vuxna och nya barn har hunnit sätta sig vid datorerna.

Att ha vuxit upp med irc och pos är en helt annan sak än att ha vuxit upp med Facebook och afk.

Det finns unga där ute som missade hela Lunarstormgrejen för att de var för små och ändå pratar vi väldigt ofta om unga och nätet i mycket svepande ordalag.

Jag kommer att tänka på den här händelsen när jag läser om it-minister Anna-Karin Hatt och hennes plan att Sverige ska bli bäst i världen på it.

Det låter ju ambitiöst och bra, men i 2000-talets konkurrensinriktade samhälle gäller det inte bara att vara bra, man måste vilja vara bäst. Så det är väl lika bra att satsa högt.

Sverige ska bli världens mest framgångsrika digitala samhälle, skriver regeringen om sitt nystartade arbete med en digital agenda.

Det agendan missar är att it är lite för brett för att man ska kunna vara bäst rakt över. It är inte ett kunskapsområde, utan en mängd kunskapsområden.

Faktum är att jag tycker att it-minister är en omöjlig post. Till och med utrikesministern har ett mindre ansvarsområde än it-ministern, för var i hela friden slutar området it?

Du kan ju inte ens knyppla i dag utan att det finns en it-koppling.

Vi borde således ha en mängd ministrar med särskilt ansvar för it, just för att det kan vara så mycket: teknik, kultur, kärlek, hat, utbildning, politik, sex, språk, integration, utslagning, vård, brottslighet och bistånd. Listan kan göras oändlig.

Att påstå att Sverige vill bli bäst på it är att visa hur lite vi egentligen har förstått. Det verkar onödigt att avslöja sig redan i början.

Eftersom Sverige tillhör de länder som brukar vara snabba på att anamma ny teknik har vi hunnit träna mycket. Våra barn har alltså sedan två generationer vant sig vid ett liv genomsyrat av datorer och internet.

Ett sätt för oss att behålla någon sorts tätposition skulle vara att erkänna att området är extremt diversifierat och inte går att hålla ihop som ett enda kunskapsområde. Vi skalar bort den enhetliga stämpeln it. Vi pratar inte längre om internet som något homogent.

Som första land utser vi en mängd it-ministrar: utbildningsminister med särskilt ansvar för it, socialminister med särskilt ansvar för it, kultur- och idrottsminister med särskilt ansvar för it, justitieminister med särskilt ansvar för it, barn- och äldreminister med särskilt ansvar för it.

Ja, ni fattar. Då skulle vi faktiskt kunna säga att vi är världens modernaste land.