Det är ändå människor vi pratar om

Jag är för fri invandring. Och jag har en alldeles särskild anledning till det. Några dagar innan min pappa skulle fylla fem år kom han med sin familj till Slite på Gotland, i den sista flyktingbåten som skulle gå från krigets Lettland. Min pappas familj var välbärgad och tog sig ombord på den sista båten med hjälp av pengar och envishet. Det gick inte lika bra för alla. Varje gång ett flykingärende hamnar i media eller i min närhet tänker jag på hur Sverige tog emot min släkt. Och jag är naturligtvis glad och tacksam för att min pappa fick ett fint mottagande och bra liv här men jag blir lika ledsen över att vi tänker så annorlunda idag.

Nu vet jag att det är rätt radikalt att tycka att fri invandring är en bra idé. Många som bor i Sverige är rädda för att fan och hans moster ska komma hit om vi öppnar gränserna. Riktigt så bra är det inte här, men ok då. Vi kan väl enas om att vi ska ta emot de mest behövande. Som Ganna Chyzhevska, en 91-årig dam som inte får leva sina sista dagar ihop med sin familj. För att det står i Migrationsverkets regler att en sådan som hon inte har tillräckliga skäl att stanna.

Det är naturligtvis ett absurt beslut. Ganna Chyzhevska är för gammal och för sjuk för att utvisas. Punkt. Det är en människa vi pratar om.

Men det är också så att det är människor som fattar besluten, låt vara på goda grunder, baserade på det regelverk de lyder under. Icke desto mindre är de människor. Hur går det till att en människa, eller en grupp människor, tar sig för att fatta ett sådant beslut? Och kommer det verkligen att finnas folk som rent praktiskt sedan genomför själva utvisningen? Som tar denna gamla dam under armen, som känner hennes torra, lena hud mot sin egen arm helt kort. Som stöttar henne när de går sakta för att hon ska orka fram till rullstolen och som funderar på att spänna fast henne i flygplansstolen så det inte ska bli något trassel under flygturen

Det är något vi borde oroa oss för. Det är ju faktiskt folk som har jobb och mest troligt normala liv. Det är inte dysfunktionella tokbollar som drar omkring på stan och plågar folk. Ändå har de viktiga jobb där de fattar beslut om andra människors öden. Utan att kliva upp och gå hem och säga nej nu fan räcker det!

Nu fan räcker det! Skriv till en av de här människorna, migrationsminister Tobias Billström och protestera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s