Jag har med en dåres envishet hävdat att det underliggande problemet till näthatet är åsikter som är djupt förankrade i samhället. Inte hos alla individer i samhället men hos tillräckligt många för att det ska synas och höras. Det är också åsikter som tillåts förekomma; de är inte så märkliga eller upprörande att vi till vardags säger ifrån när någon uttrycker dem. Det finns alltså ett sätt att vara sexist, rasist och homofob som är relativt accepterat. Vi kanske blir lite sura på folk som uttrycker såna tankar men mer än så är det inte, om jag får generalisera lite.

När jag undervisar om sånt här tar jag ibland upp en folkstorm från 1938 som exempel på att det här handlar om tankar och åsikter som måste motarbetas. Folkstormen kom efter att Sverige fick sin första kvinnliga nyhetsuppläsare i radio, Astrid Kindstrand. Lyssna här hur folk ringde till Sveriges Radios växel och klagade. Lyssna på hatet i rösterna. De som ringer är mer belevade än man skulle vara idag men den förbittrade tonen, uppfattningen att det de själva tänker och känner är riktigt och den skamlöst stereotypa synen på könen är densamma.

Sen visade det sig att jag har sagt fel till studenter i 15 år. Jag har påstått att nyhetsuppläsaren tvingades sluta på grund av folkstormen men den källa jag använde hade fel. Här kan man nämligen höra Astrid Kindstrand själv berätta om det hela 11 år senare.