Så här i efterdyningarna av de två-tre dagarnas näthatsdebatt efterlyser Brit Stakston framåtsyftande strategier. Hur går vi vidare nu när så många är överens om så mycket? Och bara den tanken är ju en början; att vi ska ta vara på det vi är överens om och bortse från skillnader i åsikter. Det finns ju många olika sätt att se på saken. Är det ett strukturellt hat? Och är isåfall den underbyggande strukturen nätet eller samhällshat? Är det maktlöshet som gör att vissa hatar? Vi bör fortsätta diskutera detta men kanske vara extra noga med hur vi diskuterar så att vi inte sprider mer hat och oro.

Och det är min personliga framåtsyftande strategi – att inte vara så förbaskat vass så snart jag får chansen. Så det är mitt löfte nu, att inte gå så hårt åt makthavare som jag anser missbrukar sin makt. Innerst inne tycker jag ju att de är förlorare och då är det väl extra onödigt att vara så himla tuff mot dem. Jag ska sluta haka upp mig på det skamlösa motstånd jag möter då och då inom akademin. Det är inte värt att lägga ner energi på. Det handlar om mycket osäkra individer som väljer att förtrycka istället för att uppmuntra och det mår de nog sämst av själva.

Men det var ju bara min personliga strategi, om vi går vidare och tänker i generella termer har jag en del tankar jag tänkte dela med mig av de närmaste dagarna. Det är vidareutvecklingar av strategier från min bok Vad gör unga på nätet? som jag planerar att publicera i boken om nätmobbning. Jag är mycket tacksam för kommentarer på strategierna, som börjar publiceras denna vecka. Ju fler kommentarer, desto bättre bok i slutänden. Häng på!