Så här i efterdyningarna av de två-tre dagarnas näthatsdebatt efterlyser Brit Stakston framåtsyftande strategier. Hur går vi vidare nu när så många är överens om så mycket? Och bara den tanken är ju en början; att vi ska ta vara på det vi är överens om och bortse från skillnader i åsikter. Det finns ju många olika sätt att se på saken. Är det ett strukturellt hat? Och är isåfall den underbyggande strukturen nätet eller samhällshat? Är det maktlöshet som gör att vissa hatar? Vi bör fortsätta diskutera detta men kanske vara extra noga med hur vi diskuterar så att vi inte sprider mer hat och oro.

Och det är min personliga framåtsyftande strategi – att inte vara så förbaskat vass så snart jag får chansen. Så det är mitt löfte nu, att inte gå så hårt åt makthavare som jag anser missbrukar sin makt. Innerst inne tycker jag ju att de är förlorare och då är det väl extra onödigt att vara så himla tuff mot dem. Jag ska sluta haka upp mig på det skamlösa motstånd jag möter då och då inom akademin. Det är inte värt att lägga ner energi på. Det handlar om mycket osäkra individer som väljer att förtrycka istället för att uppmuntra och det mår de nog sämst av själva.

Men det var ju bara min personliga strategi, om vi går vidare och tänker i generella termer har jag en del tankar jag tänkte dela med mig av de närmaste dagarna. Det är vidareutvecklingar av strategier från min bok Vad gör unga på nätet? som jag planerar att publicera i boken om nätmobbning. Jag är mycket tacksam för kommentarer på strategierna, som börjar publiceras denna vecka. Ju fler kommentarer, desto bättre bok i slutänden. Häng på!

De två senaste dagarna var ju en omtumlande! Vi fick ett nytt ord i svenskan – nätkärlek. Inte varje dag det händer. Och igår trendade ordet på Twitter, periodvis låg det över näthat på listan över trender. Hela processen illustrerar vilket flockdjur människan är, hur samma idéer uppstår på många ställen samtidigt. Pratet om nätkärlek är ju inte ett pr-knep som vi har gått på, det är en tanke som vuxit fram hos många människor som betraktat samma fenomen under lån tid. Heja, nätkärleken!

Samtidigt blev det lite förvirrande när vi inte var överens om vad vi menar med nätkärlek. Lite som att vi inte är överens om vad näthat och nätmobbning är. Med den stora skillnaden att ordet nätkärlek inte riskerar att förminska en företeelse. Jag tänkte lite snabbt sammanfatta hur jag tänker om nätkärlek.

För mig har kärleken ingen förminskande eller lindrande effekt på hatet. Att vi har identifierat nätkärleken som en kraft i samhället betyder på intet sätt att hatet vägs upp! Det är en oerhört viktig distinktion och något som många inte har uppfattat. De kränkningar som sker är lika olagliga och oetiska ändå, och mitt inlägg om nätkärlek var inte ett sätt att försöka förminska hatet. Jag ville bara påpeka att i debatten – både i media och vid fikaborden – skyller vi ofta hatet och mobbningen på nätet. Vi glömmer att hatet finns utanför nätet också och att folk har dessa åsikter. Både vad gäller sakfrågorna – misogynin är djupt förankrad – men också vad gäller idén om att man har rätt att kränka kvinnor, barn, invandrare, homosexuella, handikappade, osv. Det är den viktiga frågan. Vi kan arbeta med den tekniska biten och försöka hindra folk från att uttrycka det ena och det andra men bakgrundsproblemet finns ändå kvar så länge vi inte tar tag i det. Folk i allmänhet måste utbildas så att sexism, rasism och homofobi inte längre blir så stort och så accepterat.

Min definition av nätkärlek är helt enkelt den andra sidan av myntet näthat. De infrastrukturella element som gör att nätet får en egen typ av hat gör också att nätet får en egen typ av kärlek. Det faktum att vi uppför oss lite, lite annorlunda vid skärmsamtal än vid rumssamtal gör att vi hatar mer men också älskar mer (detaljer om detta finns att läsa i min bok). Den peppning och det delande som nätet erbjuder oss har vi tagit till oss, nästan utan undantag. Alla gillar att gilla folk och alla gillar att gillas. Det är så jag har använt ordet nätkärlek*. Det går naturligtvis att hitta andra betydelser men det överlåter jag till andra.