På helgerna försöker jag få in lite kulturella uttryck här i bloggen och idag ska ni få något exklusivt av mig. Ni ska få texten till andra versen till I natt jag drömde. Och ni visste ju inte ens att den fanns, eller hur? Det är ju inte så konstigt eftersom det är min pappa Andrejs Dunkels som har skrivit den. Kanske kommer någon skriva om honom på Wikipedia och lägga till detta mästerverk till hans digra produktion av både akademiskt och konstnärligt material. Hur som helst älskar jag den här versen eftersom den skruvar till det lite sötsliskiga i den fina fredssången. Väldigt typisk humor i vårt hem. Gulligt är ju inte lika kul som rått och brutalt, eller hur? Vi sjöng mycket under min uppväxt – letter har en väldigt stark sångtradition – och jag växte upp i tron att det var Cornelis, Tom Lehrer eller någon annan kändis som skrivit den. Lyckligtvis hade jag bara kort tid innan pappa dog mailat och frågat vem författaren var, efter att förgäves ha sökt på nätet. Och nu lägger jag ut den här för att framtida generationer ska kunna söka framgångsrikt. Jag har markerat min pappas påhittade vers.

I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.

Jag drömde om en jättesal, där stadsmän satt på rad.
De skrevo på ett konvolut och reste sig och sa:
”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär
Och ingen känner längre till, det ordet militär”
På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog,
och alla drack varandra till, och dansade och log.

Men plötsligt ut ur massans djup en skum krabat dök fram.
Han stärkte sig med sup på sup och drämde till en madam.

Hon slog tillbaka med finess och så var friden slut.
Varenda jäkel börja slåss och luften stank utav krut.

I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.