Idag finns det bara en text att läsa, på hela internet. Patrik Lundbergs krönika i Helsingborgs Dagblad. En viktig text som binder samman det vi vet om mobbning och det vi inte vill veta.

Vi kan byta skola, stad och land, men vi kommer inte undan. De ser oss ändå. Det är som om det lyser en aura kring oss. De kommer att försöka kliva på dig igen.

Mobbare är sådana som växer upp och fortsätter förstöra. När mina brister syns är det som om min ryggmärg skriker: tryck ner någon annan, så glömmer de hur ful jag är. Jag försöker värja mig, men det äter upp mig.

Jag hoppas att alla som arbetar med barn läser. Och förstår att det är ett system. Inte individer. Jag hoppas att den gamla synen på mobbning kastas på eldarna ikväll och att vi tillsammans ser till att det blir bättre.