Edit: Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själ lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.

Idag gästpostar sexologen Jack Lukkertz. Han skriver ett inlägg om unga och porr, som en reaktion på en australisk artikel: How the dark world of pornography is damaging kids’ lives forever. Det är så lätt att dras med i argumentationen i en sån artikel, så jag är glad att det finns proffs som kan reda ut och ge ett vettigare förhållningssätt.

Unga och porr

De dyker upp med jämna mellanrum, alarmistiska budskap som varnar för sexuella skildringar av sex på nätet, allmänt kallat för porr. Allehanda faror och risker sägs vara förbundna med att ta del av, konsumera, porr. Allt ifrån att det skulle röra sig om ett missbruksbeteende, leda till något som i media fått beteckningen porrimpotens till att det anses skada unga människor. Det är ofta ungdomen som är i fokus. Visst, alla kan få sig en släng av sleven när försöken att sjukdomsförklara porrkonsumtionen poppar upp. Men det är alltså de unga som anses vara särskilt utsatta och därmed i extra behov av skydd. Historiskt sett är detta inget nytt. Under 1930-talet, vid tiden för framtagandet av en ny och banbrytande familje- och bostadspolitik och i en tid då sexualupplysningen legaliserades och ansågs vara en nödvändighet för svenskens fortbestånd, bedömdes ungas liv vara utsatta för fara. Kommersiella krafter sades bidra till att kultur och umgängesliv sexualiserades. Det uppväxande släktet måste räddas från det ovälkomna inflytandet: filmen, den kolorerade pressen, litteraturen och teatern. Dessa institutioner gjorde de unga råa, sexuella, primitiva och förvildade i en tid då ansvarsfullhet, måttfullhet och sans var honnörsorden. Idag lurar faran på annat håll: i mobilen, datorn, på internet.

Givetvis ska skildringar av sex, porren, granskas. Men det måste ske på ett sakligt sätt. För porren är inte skadlig. Inte för gemene person, inte i sig. Som det ser ut idag tenderar en del tyvärr att ta till osaklighet och rena felaktigheter. Det spelar ingen roll att forskningen förvisso ger en komplex men ändå främst lugnande bild av vad porren gör med oss människor. Kanske är det så att en del helt enkelt på förhand bestämt sig för vad man anser och utvecklat faktaresistens.

Porren idag är ett utbrett fenomen, den anses i allmänhetens ögon vara ett vanligt inslag på nätet, och användningen ökar. Svensk forskning visar att uppemot 80-90 % av tonårskillar har tagit del av sexuella skildringar på nätet, även om det andelen minskar ju oftare porrsurfandet äger rum. Vad gäller tonårstjejer har varannan tjej sett på porr. Erfarenheter av att se på porr är höga även bland de som lämnat tonåren, där män förvisso dominerar, men där kvinnors andel stiger över tid. Det säger sig självt att det inte har gått särskilt mycket utför med befolkningen i Sverige utifrån de talen, om vi dessutom betänker att porren har varit en del av samhället i flera decennier, om än i andra former, med annan tillgänglighet än idag. För även det säger forskningen: jag upprepar, porr i sig är inte skadligt. Människor har dessutom, oftast, en förnuftig inställning till vad de ser, de kan navigera i utbudet, de vet hur de undviker sådant som är oönskat. Möjligen är de unga mer skickliga här än vuxenvärlden.

Mycket av porren på nätet är mångfacetterad och inte sällan av mer trivial karaktär, som t.ex. människor som filmar sin egen onani och lägger ut på nätet, regelrätta samlag mellan män och kvinnor, oralsex eller den samkönade sexualiteten. Inget nytt under sovrumstaket. Sedan finns det förstås alla typer av porr, även sådant som kan få människor illa berörda. Men låt oss först titta på vad vi vet när det gäller ungas bevekelsegrunder att söka upp porren?

Det handlar om allmänmänsklig nyfikenhet, om behov av kunskap och förståelse av det här med sexualitet, om hur andra gör, om vad de gör, var, hur de ser ut när de gör det, och så vidare. Det handlar också om mer komplexa faktorer som exempelvis grupptryck, iscensättning eller markering av positioner inom en kamratgrupp. Unga kan titta på porr i syfte att forma sina kamratgrupper och skapa sig sin ställning i den, snarare än att bli upphetsade.

Forskning visar att det finns rena fördelar med porren, enligt användarna själva: identifikation och bekräftelse eller synliggörande av samkönad sexualitet eller kvinnors lust. Porr fungerar dessutom främst som ”onanivirke” eller ”upphetsningsbooster”. Här gynnas de som har svårt att tillgå skildringar av sex eller få till sexuella möten i övrigt, t.ex. funkisar som gynnas av tillgänglighet i hemmet helt gratis, och de som helt enkelt inte vill ge sig utanför hemmets fyra väggar i sexuella syften och ta risker på krogen. Eller de som tycker om att titta på porr i största allmänhet och vill njuta på egen hand.

Porren påverkar oss med stor sannolikhet. Den förmedlar normer och ideal kring kropp, kön, sexuell läggning, sexuell praktik, you name it. På gott och på ont. Den intressanta frågan är vad som är hönan och vad som är ägget: påverkar den oss, eller återspeglar den istället vår syn på sexualitet och kön? Sannolikt är det en tvåvägsprocess, precis som vilken Hollywoodrulle som helst, Mello, Facebook eller en klädbutiks utbud av plagg. Porren blir därmed varken mer eller mindre skadlig eller farlig än det samhälle vi alla lever i.

Men det finns avigsidor med porr. Forskning stärker tesen att porren främjar aggressivt sexuellt beteende hos en mindre andel unga, men den motbevisas också. Idag tycks den kunskap vi har emellertid främst visa att det inte råder entydiga samband mellan porr och sexuellt beteende, däremot på faktorer som hälsa i stort: alkoholvanor, fysisk aktivitet, psykosociala faktorer eller fysisk hälsa. Frågan är också huruvida den mindre andel unga som har visat tendenser till sexuell aggression inhämtat inspiration i porren eller om det istället handlar om att unga med dessa tendenser söker sig till denna typ av skildringar. Sambanden kan påvisas, men det är inte detsamma som att det finns en orsak och en verkan.

Porren har kommit för att stanna. Den är som den är, bra för en del, dålig för andra, men kanske en tämligen alldaglig företeelse för de flesta. Ungefär som att zappa framför tv:n eller slå ihjäl en timme eller två på Twitter eller Snapchat. En del blir uttråkade och minskar så småningom sitt porrtittande. Kärnfrågan är, anser jag, att samhället alltjämt brister i sex- och samlevnadsundervisningen men också samtalet om sex och kön i stort. Sex är helt enkelt fortfarande tabu i många avseenden. Istället för att måla upp skräckscenarier eller oroa sig i onödan borde vi alla i mycket större utsträckning än idag diskutera sexualitet, sex, kön, normer, förväntningar, krav, kort sagt allt som kan kopplas till det mänskliga livets strävan och längtan efter närhet och kontakt med andra. Det är kanske inte konstigt att porren blir en ställföreträdande sexualupplysare när en ung person som vill veta hur ett könsorgan kan se ut aldrig får lära sig detta i skolan.

Vi ska komma ihåg att majoriteten av våra unga är kloka och har en allt som oftast god förmåga att ta hand om sig själva. Och de som inte har det måste få räkna med stöd. Till det behöver de en öppensinnad och nyfiken vuxenvärld som lyssnar, bekräftar, för dialog och vägleder utan att moralisera eller måla fan på väggen. Till exempel när det gäller att förstå sexualiteten.