Igår skrev jag om motstrategin att fokusera på det positiva och negligera det negativa. Dagens strategi är lite inne på samma linje, alltså en personlig strategi för att navigera på nätet.

Jag brukar tänka att nätet är ett erbjudande att läsa varandras tankar. Det finns så stora möjligheter att hitta information om andra, att läsa folks ganska öppenhjärtliga tankar och att lägga ihop ett och ett med hjälp av den information vi helt frivilligt delar med oss, att situationen kan liknas vid att kunna läsa andras tankar.

I teorin skulle ju det vara kul; att kunna tjuvlyssna på vad folk tänker. Men i praktiken skulle man nog tröttna ganska fort. Ganska snart skulle man höra tankar som man inte mår bra av att höra.

Så det bästa vi gör är att inte ta nätets erbjudande om att läsa varandras tankar. Att låta nyfikenheten stanna vid en tanke och inte agera på den. För de flesta av oss handlar det om enkla saker som att inte klicka på länkar i vad som kan antas vara spam, att inte googla folk till höger och vänster, inte läsa okänt folks Facebook även om de har en öppen profil och såna saker som inte är så svårt att följa. För andra som är ute och rör sig mer på nätet kan det handla om att inte följa alla länkar när man ego-googlar. Om man misstänker att det står något som man inte orkar med att läsa, så läser man inte.

Återigen vill jag poängtera, eftersom delar av näthatsdebatten har handlat om att missuppfatta andras utgångspunkter, att detta är en personlig överlevnadsstrategi och inte ett sätt att ge upp hela frågan och låta hatarna ta över världen. Den här strategin är tänkt att fungera på den personliga nivån medan man på samhälls-, företags- eller skolnivåerna måste arbeta på andra sätt.

Det är inte heller ett sätt att skuldbelägga offren, typ kort-kjol-skylla-sig-själv. Den som blir utsatt för hat och hot har självklart alla rättigheter på sin sida oavsett om hen läser allt som skrivs eller inte. Nog med disclaimers.