Det pågår en debatt bland mobbningsforskare, en ganska hätsk debatt. Om jag från mitt partiska hörn får beskriva situationen skulle jag säga att det är äldre tiders mobbningsforskare mot nyare. Gammalt hederligt revirtänkande, alltså. Det viktiga man arbetar med – att förstå hur mobbning fungerar för att barn ska få det bättre – försvinner i ivern att vara nestorn i branschen. Å, vad jag hoppas att jag aldrig hamnar i den sitsen själv! Men det är lätt att säga om andra och svårt att göra det själv.

Skolverket beställde en utvärdering av antimobbningsprogram och rapporten kom ut 2011. Den blev utsatt för massiv kritik från företrädare för de antimobbningsprogram som undersöktes. Vilket inte är så märkligt med tanke på att programmen sågades rätt rejält av den stora och detaljerade utvärderingen. Dels sågades idén med kommersiella program – forskarna menade att skolpersonal redan kan arbeta mot mobbning, dels sågades flera av de ingående elementen i programmen.

I senaste numret av Pedagogiska magasinet svarar Annika Hjelm från Skolverket på en del av kritiken. Hon skriver bland annat

Frågan om mobbning och kränkningar i skolan är komplex. Det handlar om strukturer och kultur i skolan, processer i klassen och individuella egenskaper i samspel. Varje skola måste ha en genomtänkt strategi och ett arbetssätt som är väl förankrat hos all personal och hos eleverna och som utgår från skolans egna förutsättningar.

Läs mer om mobbning även på Vetenskapsrådets webbplats under Tema mobbning. Under våren kommer Skolverkets antologi om mobbning ut. Jag har skrivit ett kapitel om nätmobbning.