Dokumentären om rättegången mot Pirate Bay gick härom kvällen på Svt. Finns att se på Svt Play eller köpa (och ja, den finns även på Pirate Bay). Det är en välgjord film, lite torrt berättande men med mycket känslor inblandade. Självklart är dokumentären gjord ur de åtalades synvinkel, den andra sidan av saken får man hitta på annat håll. Mediebevakningen, t ex.

Jag har inga egna tekniska och juridiska kunskaper i frågan och kan därför inte uttala mig om rimligheten i åtalet men på ett generellt plan tycker jag att samhället har lagt sig alltför platt inför upphovsrättsindustrins krav på lagföring av fildelare. Om inte annat är det skadligt för det allmänna rättsmedvetandet att ett samhälle använder så stora resurser för att sätta dit några enskilda medborgare för ett ganska litet brott bara för att offren för brottet är kommersiella aktörer med stort ekonomiskt och politiskt kapital. Det känns inte bra för folk i gemen att man jagar relativt unga fildelare med sådan frenesi samtidigt som man sväljer gigantiska kameler på annat håll. Och då får vi ju ett problem. Jag misstänker att fler än bara Pirate Bays närmaste vapendragare eller kompisar till 15-åriga fildelare som blivit av med sin dator får en bild av att rättssystemet är till för de som redan har pengar och makt.

Men de har ju begått brott, ska vi inte se allvarligt på det? Jo, naturligtvis. Men det skulle ha gått att sköta på ett annat sätt, utan att låta de kommersiella aktörerna använda vårt rättssystem för att statuera exempel. Industrin får hitta lösningar på sina problem som baserar sig i en verklighetsanalys snarare än att desperat försöka vrida klockan tillbaka. Hitta en lösning enligt principen you can steal our music but you can’t steal our t-shirts. Jag lever ju själv på sånt som är skyddat av lagen om upphovsrätt men jag ser det som min uppgift att hitta t-shirts i det jag gör snarare än att försöka jaga den som delar min bok för att spara tid och pengar.

Det var en bedövande och sorglig upplevelse att se filmen om Pirate Bay. Jag blev så oändligt ledsen av att se hur samhället, vi, hanterade den här situationen. För situation måste man ju ändå säga att det var, snarare än ett klassiskt brott. Det här handlade om några, från början väldigt unga, medborgare som valde att använda sina kunskaper på ett sätt som balanserade på det tillåtna. Det handlade inte om några förhärdade brottslingar med en kriminell identitet och agenda. Men vem vet? De kanske kan bli? Och samhället, vi, valde att hantera situationen genom att göra som industrin sa åt oss att göra istället för att lyssna på forskare och filosofer för att få svar på frågan om vad det var som egentligen var på gång. Vi vill inte ha ett samhälle som det Blå Tåget en gång beskrev med orden Sida vid sida, tillsammans stryker de fram…