Detta är en fortsättning på gårdagens inlägg om Wayne 4 Ever.

Avprogrammering eller deprogramming är vårt sätt att tala om att sexismen är något vi har badat i sedan födseln och inget man tar sig ur i en handvändning. Termen har vi lånat från forskning om destruktiva sekter, där man ofta försöker avprogrammera avhoppare. Och precis som avhoppare från en sekt behöver avprogrammeras under lång tid, behöver alla som vill bryta sig loss från sexistiskt tänkande och handlande använda mängder av olika metoder under lång tid. Det räcker inte att läsa boken, även om det kan vara en bra början.

The first theme, deprogramming, is used to call attention to the immersiveness of sexist values; we need to complement research and theoretical discussions with sources just as immersive as sexism itself. Using our bodies to act on the subject and to take control over a process that is normally reserved for men, we hope to take one step further in the deprogramming process. 

Att förändra våra kroppar för alltid blir vårt sätt att skapa ett liknande bad som det vi har varit nersjunkna i sedan födseln, fast ett som skickar omvända signaler. Precis som att sexismen omfamnar oss i varje ögonblick har vi denna ständiga påminnelse på våra kroppar. Och så snart tatueringen syns, i vårt bokkapitel eller på badhuset till exempel, delar vi även denna påminnelse med andra.

Imorgon fortsätter jag med hemgift.