Digital kompetens är en av EU:s nyckelkompetenser, alltså kompetens man behöver för att kunna leva ett bra liv. EU enades om en sorts ramar och sen ska varje medlemsland diskutera detaljerna. Ur Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram:

Alla medborgare behöver i våra dagar livslångt lärande. Vi behöver utveckla våra färdigheter och kompetenser hela livet igenom, inte bara för att kunna utnyttja vår personliga potential och aktivt delta i det samhälle vi lever i, utan också för att ha chans att lyckas på en arbetsmarknad i ständig förändring.

De åtta kompetenser man enades om från början är:

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Jag har redan från början hävdat att det är av yttersta vikt att vi ser kompetenserna inte som kunskaper eller enskilda färdigheter utan som något mer komplext. Annars är det lätt hänt att just digital kompetens ses som just färdigheter, eftersom det var så vi började introducera digital teknik i utbildningsväsen och vardag; teknikkurser, teknikprat, påpekanden om hur annorlunda allt är idag. Men om begreppet digital kompetens ska fyllas med något vettigt måste vi gå längre än så. Men tiden har gått och ingen pratar längre om att teknikkurser ska vara grunden för den digitala kompetensen. Men vad ska det vara istället?

Under veckan som kommer tänkte jag ta upp några av de idéer jag har om detta. Det är också de har sakerna jag kommer att ta upp när jag pratar på SETT på onsdag och torsdag. Imorgon börjar jag med trollkunskap.