Skoltwitter

brottare

Idag lämnade jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte, Twitter för en period. Det är inte värt det just nu. Det finns en märklig tradition att debattera skolan på ett väldigt aggressivt sätt på just Twitter. Eller alla sociala medier, för den delen. Men diskussionsgrupper på Facebook har jag lämnat för gott. Det goda som kom ut var inte värt de aggressioner jag tvingades ta del av.

Jag ska inte dra allt som har hänt men vill bara säga att det bekymrar mig att folk som är engagerade i skolan väljer att medvetet vantolka, att gå åt meningsmotståndare med tuffa retoriska grepp, att låta diskussioner bli personliga angrepp. Hur är det tänkt att eleverna eller barnen hemma ska lära sig föra ett vettigt samtal om de vuxna är så snara till konflikt? Det är värt att fundera lite på.

 

Read Me!

readme

Nästa vecka ska jag ner till Skåne och göra roliga saker. Först ska jag prata om näthat på Read Me! – en av de coolaste och annorlundaste konferenserna nånsin. Ambitionen är att det ska hända saker hela tiden. Programmet är smockat med fantastiska människor och teman. Jag kommer att prata på morgonen, efter Sofia Mirjamsdotter. Jag lägger just nu sista handen på min presentation, som kommer att handla om hur det är att få hat, hur det känns att bli tystad, hur offlinehatet egentligen fungerar och vad vi faktiskt kan göra för att förbättra situationen. Jag blir ju i princip aldrig nervös inför framträdanden, men just det här formatet och det jag tänkte säga gör att jag är lite pirrig och självklart väldigt peppad. Inte minst för det där med Bamse

Kvällen efter Read Me! ska jag föreläsa för föräldrar på Fäladsgårdens skola. Och däremellan ska jag hinna jobba lite med en av mina bästa kollegor och hänga med en kär kusin med familj. Och hoppas på att få möta våren.

 

Mediedagarna 2016

Nästa vecka har jag två pass på Mediedagarna i Göteborg. Klockan 11.45 ska jag prata medier och demokrati med Lindholmen Science Park i monter H02:01 och sen är det stor och eventuellt dramatisk debatt om näthat. Så här står det i programmet:

Vilken makt har trollen i samhällsdebatten?

torsdag 7 apr kl. 13:00 – 13:45

Allt oftare rapporterar media om hat-drev på nätet. Vilket inflytande har anonyma personer som driver hatkampanjer i sociala medier över samhällsdebatten? Överdriver journalister deras betydelse? Är gammelmedia nättrollens bästa marknadsförare och vad händer när journalisterna röjer deras anonymitet och publicerar deras riktiga identitet?

Medverkande:
Karin Olsson, kulturchef Expressen,
Anne Lagercrantz, divisionschef SVT nyheter och sport,
Elza Dunkels, internetforskare Umeå universitet

Moderator: Anna Hedenmo, programledare SVT.

Plats: H1
Programpartner: SVT
Typ: Seminarier

Seminariekort erfordras.

 

Dags att definiera om ”väluppfostrad”

elza-dunkels-webb-jpgIgår blev jag uppringd av en osedvanligt påläst jouranlist för att ge kommentarer till en fall med en 22-årig man som manipulerat pojkar att skicka nakenbilder. Så här skriver Svt Nyheter Småland:

Flickor ses ofta som offer och pojkar som förövare. Det är ett svek mot alla, menar forskaren Elza Dunkels.

En 22-årig man har nu åtalats vid Växjö tingsrätt efter att ha övertalat flera pojkar att skicka nakenbilder på sig själva. En något ovanlig händelse, menar internetforskaren Elza Dunkels.

– Pojkar är i detta fall en underrepresenterad grupp. Rent statistiskt är det fler flickor som blir utnyttjade på nätet. Men egentligen är statistiken helt ointressant för den som blir utsatt, säger Elza Dunkels.

Barnen manipuleras

Hon uppfattar att pojkar och flickor löper lika stor risk att bli utnyttjade.

– Förövaren försöker ofta manipulera barnen och då är pojkarna lika utsatta. Ofta handlar det om att hitta barnens svagheter och då spelar det ingen roll vilket kön man har.

Pojkar som blir utnyttjade synliggörs inte alls på samma sätt som flickor. Enligt Elza Dunkels målas pojkar istället upp som förövare och flickor som offer.

– Det är ett otroligt svek mot alla. Det ökar känslan för utsatthet för flickor och majoriteten av pojkarna känner inte igen sig. Och när pojkar blir utsatta så vet vi inte om att det händer.

Väluppfostrade barn riskgrupp

Elza Dunkels poängterar att vuxna har det största ansvaret för att skydda barnen.

– Många definierar väluppfostrade barn med att de ska vara snälla och tysta och göra som vuxna säger. Men vi måste uppfostra dem så att de klarar sig i livet och vågar känna efter hur saker och ting känns. Vi måste prata om att man får ljuga ibland och att man får säga nej. Den som har gett sig in i leken måste inte tåla den, säger Elza Dunkels.

Föda barn på sjukhus, Kongo: 150 kr

Jag fick just mitt fjärde barnbarn. Fantastiska Michelle födde ett litet barn för bara några timmar sedan. Jag är så stolt och tacksam nu att jag saknar ord. Tur att det finns <3!

sigge

Sänd gärna en tanke till alla fantastiska kvinnor som bär och föder barn. Och en särskild tanke till alla kvinnor som riskerar sina liv varje gång därför att sjukvården inte är utvecklad. Att föda barn på sjukhus i Kongo kostar 150 kr och kan rädda mammans och barnets liv.

 

Makt och kön: forskning

Idag bjuder jag på en liten inblick i livet som kvinnlig forskare.

Jag tänker ofta på vilken helt otrolig bedrift att vara kvinna och bli doktor. Det är en så mycket längre väg att gå än det är för en man, och då är det ändå ohyggligt jobbigt att bli doktor även för en man. Så här gick det t ex till när jag skulle försöka bli docent:

Jag hade skrivit tillräckligt mycket för att börja sätta ihop en docentansökan och sprang på en av de chefer som ska godkänna en sådan ansökan, vid skrivaren utanför mitt rum, vilket inte alls var konstigt eftersom hen är en sån person som skriver ut allt hela tiden. Så jag berättade att jag tänkte börja sammanställa min ansökan. Hens svar var (och här kommer jag ihåg det som om jag hade det inspelat): ”Jaha, säger du det? Ja det är en lång och jobbig process, det där”. Det var allt. Inte ett ord om att det blir ju kul, eller vi behöver fler docenter, eller bra jobbat, eller vad man nu säger i det där läget.

Lustigt nog fick jag senare veta exakt vad man säger i det där läget. Till en man i alla fall. För någon tid efter att detta hände, träffade sagda chef min kollega, som tydligen också funderade på att lämna in en docentansökan, vid skrivaren som ju är precis utanför mitt rum. Så jag råkade höra samtalet. Skillnaden mellan mig och kollegan att han är man. Chefen skrockade uppmuntrande och jag gissade av ljuden att det blev någon liten klapp på axeln. De pratade lite trivsamt om hur man går till väga när man sätter ihop en ansökan och sen tog chefen sina utskrifter och gick till sitt.

Exakt så illa är det. Oavsett vad alla säger. Det är så sjukt mycket tyngre att ta sig fram som kvinna. Och därför är jag väldigt stolt över att ha kommit så här långt. För jag har gått en längre väg än motsvarande man. Och fått lägre lön medan jag gjorde det. Äsch, nu ljög jag. Jag har varit osedvanligt bra på att argumentera för högre lön och ständigt jämfört mig med manliga kollegor, så jag har faktiskt hög lön för att vara kvinna.

Lite maktmusik på det!

 

Workshop om Bamse

Jag tror inte[1]

Nu har jag fått ett sånt där roligt uppdrag igen! Jag ska få vara med och tänka kring en serie om källkritik, som sen ska användas i undervisningen. Det är under Read Me! som några av oss ska avvika en stund för att workshoppa fram ett temanummer av Bamse som ska användas i undervisningen. Det här är så stort för mig! Jag är stort seriefan och vi har garderobsvis och kartongvis med serier hemma, både tidningar och böcker. Alla mina barn och, verkar det som, barnbarn är lika intresserade. Och Bamse har ju en särskild plats i mitt hjärta. Så ni förstår att jag är peppad!