Kategoriarkiv: Säkerhet

Nya slutsatser om barns motståndskraft mot risker på nätet

Lämna ett svar

Pressmeddelande från EU Kids Online. 

10 januari 2013
EU Kids Online III

Barns och ungas uppväxtvillkor är idag nära knutna till nätet, vilket de nyligen uppmärksammade Instagram-bråken i Göteborg kan ses som ett extremt exempel på. I debatten efteråt framgick att många vuxna frågar sig hur vi kan skydda unga från risker på nätet. EU Kids Online presenterar idag en forskningsrapport om ungas sårbarhet på nätet och ger rekommendationer för vad vuxna kan göra.

Sårbarhet på och utanför nätet går hand i hand

Att vara utsatt för risker på nätet behöver inte vara skadligt. De flesta barn oroas inte eller känner sig inte obehagligt berörda av risker på nätet. Däremot kan man se att barn som har svårt att hantera sina känslor och sitt sociala beteende utanför nätet löper större risk att känna oro och bli upprörda på nätet.

Den senaste rapporten från det stora europeiska forskningsprojektet EU Kids Online visar att barn med psykologiska problem har sämre motståndskraft mot risker på nätet – de blir upprörda oftare och reagerar kraftigare. Dessutom tenderar de att bli passiva när de råkar ut för problem, i stället för att aktivt försöka lösa problemen. Tre risker på nätet studerades: utsatthet för sexuellt innehåll, nätmobbning och sexuella meddelanden via internet eller mobiltelefon (s k sexting). Rapporten innehåller rekommendationer för att stötta barn.

Restriktioner ökar inte barns motståndskraft

Barn som begränsas i sina internetaktiviteter känner sig inte mindre besvärade av risker på nätet och är inte heller bättre på att förebygga faror på nätet. Istället för att begränsa barnens internetanvändning kan föräldrar stimulera deras motståndskraft genom att engagera sig och vara närvarande i barnens vardag på nätet. Beroende på barnens ålder och situation kan föräldrarna exempelvis vara med när barnen är ute på nätet, prata regelbundet om vad barnen gör på nätet, använda nätet tillsammans med barnen, ge råd om säkerhet på nätet, ha lite koll på och intressera sig för vad barnen gör på nätet. Det är dock viktigt att komma ihåg att risker och faror på nätet är en komplex fråga som varierar med typ av risk och att dessa resultat och råd till föräldrar inte är heltäckande.

Vikten av psykologiskt välbefinnande

Oavsett vilken typ av risk vi pratar om, hjälper känslomässig stabilitet barn att hantera situationer. Oberoende av ålder visar studien att barn som har gott självförtroende och inte har känslomässiga eller sociala problem löper mindre risk att reagera negativt på exempelvis sexuellt innehåll och nätmobbning. Barn som har sådana reagerar kraftigare och har kvar de negativa känslorna längre tid.

Rapporten visar också att flickor är känsligare när det handlar om sexuella risker på nätet, såsom oönskat sexuellt innehåll (pornografi) och sexting. Flickor känner sig kränkta oftare och mer intensivt än pojkar.

Prata om problemet, försöka fixa problemet eller helt enkelt lämna nätet?

Hur hanterar då barn risker på nätet? De barn som sa att de blev upprörda fick frågor om hur de reagerade just då. När det gällde alla de tre studerade riskerna var den vanligaste reaktionen att prata med någon. När det handlade om att ha sett oönskat sexuellt innehåll pratade 53 procent med någon. Siffrorna var ännu högre när det handlade om sexting (60 procent) och nätmobbning (77 procent).

När barn utsattes för nätmobbning och sexting använde 4 av 10 barn motstrategier som att radera meddelanden eller blockera avsändare. Ytterligare en – mer passiv – reaktion var att helt enkelt lämna nätet en stund. Det senare nämndes av 18 procent av de barn som blev upprörda av sexting och 25 procent av de som blev upprörda av oönskat sexuellt innehåll.

De flesta barnen använder en kombination av två eller tre av dessa strategier – speciellt att både radera meddelanden och blockera avsändare. Barn som bestämmer sig för att prata om problemen försöker ofta också hitta en förebyggande lösning. De flesta barn ser också sin lösning som positiv och användbar. När det handlar om upprörande sexuellt innehåll rankades att radera meddelanden som mest användbart (82 procent) och vid nätmobbning ansågs att blockera avsändaren vara mest användbart (78 procent).

Cecilia von Feilitzen, ansvarig för det svenska teamet, förklarar:

Användandet av motstrategier beror också på barnets psykologiska välbefinnande. Barn med låg tillit till sin egen förmåga och barn med psykologiska problem reagerar mer passivt eller fatalistiskt på risker som upprör dem på nätet. De hoppas att problemen ska försvinna av sig själva eller lämnar nätet snarare än att aktivt göra något som att radera meddelanden eller blockera avsändare.

Rekommendationer för att öka barns motståndskraft på nätet

• Lär barnen att använda förebyggande motstrategier, som att radera meddelanden och blockera avsändare. Denna utbildning bör ske både i formella och informella sammanhang, som hemmet och skolan.

• Fokusera på att hjälpa barnen att hantera psykologiska problem och att öka deras självförtroende.

• Uppmuntra internetanvändning bland vuxna. Det visar sig att föräldrar som själva är aktiva på nätet har större självförtroende och möjligheter att hjälpa sina barn på nätet.

• Lärares stöd tycks inte uppmuntra till säker nätanvändning, möjligen därför att många lärare känner sig osäkra när det gäller nätet. Lärare behöver därför öka sin digitala kompetens avseende just faror på nätet.

För mer information:

“How to cope and build online resilience?” rapporterar resultaten från en studie av europeiska barns negativa erfarenheter på nätet och hur de hanterar dessa. Studien är en djupanalys av de barn som uppgav att de blivit upprörda minst en gång (971 barn blev upprörda av sexuellt innehåll, 1 290 av nätmobbning och 567 barn av sexting).

Hela rapporten kan laddas ner på http://www2.lse.ac.uk/media%40lse/research/EUKidsOnline/EU%20Kids%20III/Reports/Copingonlineresilience.pdf

För mer information kontakta Cecilia von Feilitzen, cecilia.von.feilitzen@sh.se , se www.eukidsonline.net eller besök projektets Facebookprofil.

Information om projektet och studien
• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därgenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010-TN-4201001).

• EU Kids Online genomförde intervjuer i hemmen med 25 000 barn i åldrarna 9-16 år och deras föräldrar.

• För samordningen av det svenska forskarteamet ansvarar International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.

• Mer information om de svenska resultaten kan fås av Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se , Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@wii.se , och Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, elza.dunkels@edusci.umu.se . De har också skrivit en rapport som gäller barnen i Sverige, Hur farligt är internet? Resultat från den svenska delen av den europeiska undersökningen EU Kids Online. The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.

• I det svenska forskarteamet ingår även Ulrika Sjöberg, Högskolan i Malmö, ulrika.sjoberg@mah.se , och Karl Dahlstrand, Lunds universitet, karl.dahlstrand@soclaw.lu.se

Tid är inte problemet

Lämna ett svar

Pressmeddelande från Umeå universitet

Nya rön om barn och problematisk internetanvändning: Tid är inte problemet

Att barn spenderar mycket tid på nätet är inte nödvändigtvis ett tecken på att de har problem relaterade till sin internetanvändning. Det är en av slutsatserna i den senaste rapporten från det europeiska forskningsnätverket EU Kids Online, där man tittat på överdriven användning av internet i åldrarna 11-16 år. En av forskarna bakom studien är Elza Dunkels, Umeå universitet.

Studien visar att de flesta barn hanterar sin internetanvändning mycket bra och att de som är mest sårbara för att hamna i överdriven användning är äldre barn, barn som har känslomässiga problem och de som man skulle kunna kalla för sensationssökande.

Internet har blivit en viktig del av barns och ungas liv. I Sverige är ca 20 procent av 11-16-åringarna uppkopplade tre eller fler timmar en vardag och en helgdag är ca en tredjedel på internet så länge. Den ökade tiden ungdomar spenderar på nätet har oroat många vuxna; finns det risk att unga hamnar i problematiskt internetanvändande? EU Kids Online har därför frågat barn i åldrarna 11-16 år hur ofta de upplever tecken på överdrivet användande. De fem frågor EU Kids Online valde för att komma åt barnens egna upplevelser av överdriven användning var: hur ofta man låtit bli att sova eller äta p.g.a. internet, hur ofta man känt sig oroad när man inte kunnat vara på internet, om man tillbringat mindre tid än man borde med familj/vänner eller med skolarbete p.g.a. internet, om man surfat fastän man inte riktigt varit intresserad, och om man misslyckats med att försöka ägna mindre tid på nätet fastän man velat.

En procent av de europeiska barnen riskerar att hamna i överdriven internetanvändning

En procent av alla europeiska barn i studien har svarat ja på alla fem frågorna och är därmed enligt EU Kids Online i riskzonen för problematisk internetanvändning. De barn som svarat ja på mer än en fråga uppger också att de har psykologiska och känslomässiga problem som påverkar deras beteende på och utanför nätet. Trots att Sverige är ett av de länder där internetanvändandet är mest omfattande, är det inte fler barn som enligt denna definition hamnar i riskzonen, snarare tvärtom.

Procentandelen av barn som svarat positivt på åtminstone en av frågorna varierar mellan länderna. Lägst andel, 17 procent, återfinns i Italien och högst, 49 procent, i Estland. För Sveriges del är det 34 procent av barnen som har upplevt minst en av de saker frågorna tar upp. Rapporten visar att det vanligaste är att barnen har surfat fast de egentligen inte varit intresserade. Det minst vanliga svaret är att de vid något tillfälle har struntat i mat och sömn.

Cecilia von Feilitzen som har varit ansvarig för EU Kids Online i Sverige förklarar:
– Det finns ingen entydighet kring begreppet överdriven internetanvändning men man har valt att utgå från dessa fem frågor som tillsammans kan anses påverka barnets sociala liv samt fysiska och psykiska hälsa. Rapporten väljer att inte använda uttryck som internetberoende då det är omdiskuterat bland forskare.

Överdriven internetanvändning: Vad ska föräldrarna göra?

När det gäller att förebygga problematisk internetanvändning rekommenderar EU Kids Online att föräldrar engagerar sig i sina barns internetanvändning genom att stötta och diskutera. Kanske särskilt när barnen har blivit upprörda över något, men även i vardagssituationer. Elza Dunkels kommenterar resultaten:
– Vi vet idag att det bästa sättet att stötta barn är att hålla kommunikationskanalen mellan barn och vuxna öppen. Det är alltså viktigt att inte fördöma och kritisera utan vara genuint intresserad av barnens nätanvändning. När föräldrar och barn kan prata öppet om dessa frågor är chansen större att den tid barnen spenderar på nätet hjälper dem att utveckla ett hälsosamt förhållningssätt till internetanvändning.

Andra resultat:

• EU Kids Onlines resultat tyder på att strategier för att skydda barn måste börja utanför nätet och vid tidig ålder, till exempel genom att vuxna ser hur barnen mår och identifierar barn som visar tecken på olika typer av problem.
• Det är viktigt att notera att tidsbegränsning inte är det bästa sättet att hantera
överdrivet och problematiskt internetanvändande eftersom det inte tar hänsyn till orsaken till beteendet.
• Om ett barn redan upplever att internetanvändningen har gått för långt, vilket ofta visar sig genom att de svarar ja på alla de fem frågorna som nämns ovan,
rekommenderar vi att föräldrarna söker professionell hjälp. Skolkuratorn, skolpsykologen eller barn- och ungdomsmottagningen kan hjälpa till med de
problem barnet med största sannolikhet har utanför nätet.

För frågor, kontakta gärna:

Elza Dunkels, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
Telefon: 070-2735323
E-post: elza.dunkels@edusci.umu.se

Pressbild

För mer information:

Rapporten “Excessive Internet Use among European Children” granskar europeiska barns risk att hamna i överdriven internetanvändning. Studien är en djupanalys av
19,834 europeiska barn i åldrarna 11-16 år i 25 EU-länder.

Läs hela rapporten Excessive Internet Use among European Children av David Smahel, Ellen Helsper, Lelia Green, Veronika Kalmus, Lukas Blinka och Kjartan Ólafsson på:

http://www2.lse.ac.uk/media@lse/research/EUKidsOnline/EU%20Kids%20III/Reports/Ex cessiveUse.pdf

Information om projektet och studien:

• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därigenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010- TN-4201001).
• EU Kids Online genomförde intervjuer i hemmen med 25,000 barn i åldrarna 9-16
år och deras föräldrar.
• Mer information kan fås av det svenska forskarteamet som arbetat med studien: Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se , Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@wii.se, och Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet,
elza.dunkels@edusci.umu.se
• En svensk rapport ”Hur farligt är internet?” har publicerats av The International
Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet
• För fler europeiska resultat, rapporter och detaljer om studien besök www.eukidsonline.net eller EU Kids Onlines Facebookprofil.

Den oändliga historien

2 svar

Just när det kändes som att samtalsklimatet blivit mildare, som att barns rättigheter hamnat lite mer i fokus och vuxnas oro lite mer i bakgrunden slår Nyhetsmorgon i tv4 till med full kraft. De har en barnpsykolog som svarar på tittarnas frågor ibland och idag valde hon att prata om nätpedofiler. Ni får själva se klippet och göra er en uppfattning men i min värld var det som att kliva fem år tillbaka i tiden.

Märkligt nog var hon påläst. Det var slutsatserna som blev fel. Hon kände till forskning om att kontaktförsöken kan liknas vid spam, dvs många som söker offer kastar ut enormt många krokar eftersom de vet att de får napp ibland. Väldigt sällan men tillräckligt ofta, som med spam (BRÅ). Hon kände också till att de flesta som utsätts har en svår social situation utanför nätet (hon kan ha läst min bok t ex).

Men slutsatserna, att det är skitfarligt för alla hela tiden, de grundar sig inte på de fakta hon redovisade. Det enda som det här inslaget kan leda till är att hon hetsar vuxna till skyddsåtgärder som i bästa fall inte har någon effekt och i värsta fall skadar barnen mer.

Psykologen fokuserar mycket på sin egen oro och det verkar vara vuxnas oro som är det viktiga. Barnets känslor eller behov verkar inte vara viktiga. Hon uppmanar föräldrarna att hindra sina barn från att ta med smartphonen på toaletten. Trots att hon har koll på att de flesta barn som våldtas råkar ut för det i en miljö där de borde kunna vara trygga och av en person som de borde kunna lita på; en förälder, en styvförälder, en tränare, dagispersonal. Om det blir ok för vuxna att hålla koll på barnens mobil har man förberett för dessa vuxna att fortsätta sina övergrepp. Retoriken kring ungas säkerhet på nätet hjälper pedofiler och barnmisshandlare utanför nätet att bygga en gated community där övergreppen kan pågå ostört.

Det är väldigt tråkigt att ett tv-program med så många tittare avslutar med råd direkt från 90-talet. Lägg inte ut bilder på nätet för ”det drar liksom till sig såna här personer”. Detta uttalande har verkligen ingen förankring i vetenskaplig kunskap. Tvärtom. Det visar också på en otäck syn på barn. Juvenism i sin renaste form. Läs mina råd till vuxna istället.

Socialtjänsten ska möta unga online

Lämna ett svar

Ska du till Almedalen i år? Då tycker jag att du ska kliva upp tidigt på tisdagen och diskutera sociala medier och socialtjänsten med Surfa Lugnt och Fryshuset. 8-9 är det paneldebatt på Högskolan: Socialtjänsten ska möta unga online – men är sociala medier rätt forum?

Medverkande är Elza Dunkels, forskare kring unga och internet, Umeå Universitet. Helena Meyer, Nätvandrarsamordnare, Fryshuset. Pia Widegren, lärare/nätvandrare, Motala kommun. Karolina Markström, fältsekreterare/nätvandrare, Motala kommun. Marko Määttä moderator, Surfa Lugnt.

Blir kul, kom dit!

Vem får prata om säkerhet?

1 svar

I USA har det blossat upp en debatt kring en väldigt, väldigt mysko app. Girls around me heter den och den samlar data från Facebook och Foursquare och sammanställer den till en karta över kvinnor i närheten av den plats man befinner sig. Nej, det är inte ett skämt. För tillfället ska den vara nere men det intressanta är ju att det är möjligt att skapa en sån här applikation med hjälp av uppgifter vi lämnar ifrån oss. Och det måste naturligtvis diskuteras.

Det skumma med debatten kring just denna app är att den handlar om sexism i lika stor utsträckning som om teknik. Och på det sättet påminner den om olika diskussioner kring barns säkerhet. Kashmir Hill på Forbes menar att debatten har varit lika otäck som appen eftersom den har stereotypiserat kvinnor som sårbara och män som potentiella våldtäktsmän. Hon säger också att

“You’re too public with your digital data, ladies,” may be the new “your skirt was too short and you had it coming.”

Och så kan vi ju inte ha det. Precis som vi har diskussioner kring barns säkerhet på nätet som riskerar att landa i ett skuldbeläggande av barnen ifall något faktiskt skulle inträffa. ”Jag sa ju att du inte fick lägga ut bilder på nätet och kolla vad som hände!” eller skuldbelägga föräldrar ”Jaha, du har inte haft datorn i vardagsrummet/använt familjefilter/kollat igenom datorn med jämna mellanrum. Så ansvarslöst!”

Säkerhetsfrågor har med människosyn att göra. Det är viktigt att komma ihåg. Man får inte göra det enbart till en teknisk fråga. När frågor om internetsäkerhet reduceras till teknik dyker det upp lösningsförslag som inte är förenliga med en modern människosyn. Istället präglas de av sexism och childism; det är säkrast om dessa sårbara grupper inte till fullo utnyttjar nätets alla möjligheter, för sin egen skull. Och så uppstår råden att inte lämna ut personlig information på nätet, t ex.

Det är viktigt att diskutera teknisk säkerhet på nätet och de flesta av oss skulle på bra av en redig reality check. Men det betyder inte att vi får kringgå de viktiga demokratiska frågorna om allas lika värde. Alltså ska inte säkerhetsexperterna ha monopol på frågor om internetsäkerhet. Vi som arbetar med de här frågorna ur andra synvinklar; pedagogiska, sociologiska, psykologiska, sexologiska och allt vad det kan vara är extremt viktiga. Om vi inte är med och diskuterar är risken överhängande att vi offrar demokratiska värden för att vi låter skräcken för en oönskad teknisk utveckling ta över.

Vi som arbetar med den icke-tekniska delen av internetsäkerhet är lika mycket säkerhetsexperter. Det kanske är dags att vi börjar kalla oss det. Nya visitkort, kanske?

Risk-taking Online Behaviour – Young people, harm and resilience

Lämna ett svar

För alla som funderar på ungas säkerhet på nätet dyker det nu upp en mycket intressant konferens – Risk-taking Online Behaviour – Young people, harm and resilience. Det är projektet Robert – Risktaking Online Behaviour Empowerment Through Research and Training – som avslutas med en internationell forskningskonferens i Berlin 23-24 maj.

Det är stora chanser att det blir många intressanta presentationer, jag har aldrig sett en så pass ambitiös och informerad lista över tänkbara ämnen.

Conference themes
This conference will be centred on the following themes:

  • Theory building around online sexual victimisation using young people’s own accounts of the processes in place leading up to the abuse
  • The relationship between risk and harm.
  • Research gaps, research practices and ethical challenges.
  • Assistance strategies and tools for young people abused online.  
  • Perpetrators and young people: understanding the interaction between them.
  • Young people believed to be more at risk: Supporting young peoples’ resilience

Det är stor risk att konferensen fylls snabbt så jag anmälde mig innan jag skrev detta, för att vara säker på att få en plats. Deras call ser ut så här:

Call for papers
The ROBERT partners invite the submission of abstracts for papers to be presented on topics relevant to the objectives and themes of the conference. Presenters will have between 20 and 30 minutes for their presentation. Abstracts should be in English with a maximum of 400 words .
Deadline for submission of abstracts is 16 March 2012

Authors will be informed of the selection by 13 April 2012

Spel spelar roll!

1 svar

Och på tal om Medierådet och spel (lite som en radioövergång) arrangerar Medierådet Safer Internet Day den 7 februari på temat Spel spelar roll. Safer Internet Day är en internationell dag som ska ägnas åt att uppmärksamma ungas säkerhet på nätet. Medierådet har deltagit sedan 2004 och har sammanställt vilka teman man haft genom åren.

I år handlar det alltså om spel. Det blir en eftermiddag om spel och säkerhet. Bl a kommer Orvar Säfström dit och modererar hela dagen. Och Cecilia von Feilitzen presenterar vår rapport Hur farligt är internet?

När och var:
Dag:    tisdag 7 februari 2012
Tid:     kl 14–17
Plats:   Filmhusets foaje och Bio Victor
Adress: Borgvägen 1, Stockholm, T-bana Karlaplan
Anmälan: görs till Aki Nyman (aki.nyman@statensmedierad.se) senast 2 februari (deltagande är kostnadsfritt och alla intresserade är välkomna).

Det är inte ok II

8 svar

DN har tillsammans med .se en lång artikelserie om internet – Vårt internet. Hittills har artiklarna innehållit vettiga saker så vitt jag kan bedöma, mycket teknisk information som många säkert mår bra av. Men idag slår man till. Under rubriken Hemmet ingen trygg zon låter man Per Hellqvist uttala sig om personlig säkerhet för unga. Fast han arbetar med teknisk säkerhet. Det visar sig redan i första citatet att han inte har någon som helst kompetens att prata om de här frågorna.

– Man ska komma ihåg att det inte är internet i sig som är problemet. Internet är kanalen. Problemet med den här kanalen är att den går rakt in i pojk- och flickrummet.

Här har han först anpassat sig efter den senaste utvecklingen genom att påpeka att det inte är internet som är problemet. Det är politiskt korrekt att uttala sig så idag. Därefter smyger han in sitt egentliga budskap, fast nu lite mer förrädiskt eftersom han just har sagt att internet inte är problemet. Problemet är istället att internet går rakt in i barnens rum, vilka han dessutom kallar pojk- och flickrummen för att ytterligare vrida om kniven. Ett retoriskt geni, det måste man ge honom, Och just därför är det oerhört viktigt att prata om vad han säger.

Sen kommer nästa pk-formulering.

Filter kan lätt invagga vuxna i en falsk trygghet eftersom man gärna tror att barnen är skyddade om de inte kommer åt alla sidor. Det är de inte. Men filter kan ändå fungera som ett komplement.

Först levererar han en populär uppfattning idag, som Hellqvists kritiker har förfäktat i ett årtionde: filter ökar riskerna därför att de vuxna lätt invaggas i falsk säkerhet och släpper på det egna engagemanget. MEN, har han mage att säga, det kan  ändå fungera som ett komplement. Nej, det kan det inte. Det går inte att stå för båda uppfattningarna samtidigt. Tekniska lösningar som vi känner dem idag är kontraproduktiva. De ökar riskerna för barnen och kan således inte fungera som ett komplement. Det är lika dumt som att säga att psykisk misshandel inte är bra för barnet men det kan fungera som ett komplement i barnuppfostran. Den ena uppfattningen går inte ihop med den andra.

Vilket bara visar att denna bransch, som lyckligtvis är på utdöende, behöver nya argument. Och var skaffar man sig nya argument bäst om man inte har en stark övertygelse själv? Hos motståndaren, förstås. Därför kan vi som slåss mot tekniska lösningar på mänskliga problem se fram emot att få läsa våra egna formuleringar framöver, hoprafsade tillsammans med dess raka motsatser. Det blir förvirrande läsning.

Trist i sammanhanget är

1) att artikelserien tagits fram tillsammans med stiftelsen .se, Man tycker att de borde veta bättre när de ändå dammsugit landet på folk som kan nåt om nätet.

2) man avslutar faktarutan (kan man kalla rena fantasier för faktaruta?) med tips på företag som säljer filter.Varsågod, gratisreklam. Hej då, flera års hårt arbete för icke-kommersiella aktörer.

3) att bildvalet är så sjukt att jag inte finner ord. Vilken tidning med självaktning väljer en sån hjärtknipande bild för att illustrera artikeln om barns utsatthet på nätet? Det är inte ok.