Jag har droppat ur Blogg 100. Det var verkligen inte meningen och jag är väldigt besviken över att det blev så. Jag tycker om formatet med ett inlägg varje dag i 100 dagar, därför att det får mig att ta tag i skrivandet utan att det blir alltför betungande. Om man ska skriva ett inlägg varje dag måste man hålla det kort och inte skriva långa, sammanhängande texter. Ibland handlar det om att få ut en länk, för att nästa dag följa upp det med en kort diskussion. Perfekt för mig som arbetar med frågor som rör sig och förändras från vecka till vecka! Jag fick in en rutin, jag prioriterade bloggandet och det kändes som om jag fick mycket skrivet som annars hade samlats på hög som anteckningar inför nåt bokprojekt.

Men så kom hatet emellan. Det fanns inte energi till nåt annat än att klara mig igenom dagarna och bloggandet blev plötsligt lika oviktigt som Melodifestivalen eller VM i ishockey. Jag försökte uppbåda kraft att skriva nåt för att inte droppa ur men det gick bara inte. Och nära skjuter ingen hare. Blogg 63 är inget att skryta med.

Men nästa år, då ska hatet inte tysta mig. Då ska jag vara tuffare och uthålligare.

Idag inleder Nyhetsmorgon sin temavecka om näthat och vad som kan göras: Nätstark. I morse kunde vi höra Emma berätta om hur hon for väldigt illa av kränkningar via nätet och hur hon bestämde sig för att inte backa. Fantastiskt starkt!

Imorgon ska jag berätta lite om de praktiska och filosofiska verktyg vi kan använda för att få bukt med näthatet. Här i en kort intervju: Bli nätstark – så hanterar du mobbning och kränkningar på nätet. Och här några punkter: Så hanterar du näthatet.

Titta på Nyhetsmorgon imorgon bitti och läs min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek om du vill veta mer!

Alexander Bard är en av de stora tänkarna när det kommer till nätet och människan. Här i ett barsamtal från SETT där han generöst delar med sig av sina idéer: Det participatoriska samhällets betydelse för skolan.

Journalistern och viralgranskaren Jack Werner Foto: Sveriges Radio/Rouzbeh Djalaie

Jack Werner ger sina snabba tips på hur du undviker att dela sånt du verkligen inte borde dela: Är det för bra för att vara sant?

Idag var jag hos P4 Västerbotten och pratade säkerhet på nätet apropå Ecpats larmrapport som gick ut stort i nyheterna igår. Här är det korta inslaget och här kan du höra hela samtalet.

Ibland ringer journalister mest för att bekräfta det de redan skrivit, eller planerat att skriva. Jag ska fungera som en forskarröst som stärker deras text, som utan undantag är alarmistisk. Och då blir mitt jobb att vända deras perspektiv. Det är ofta rätt hårt arbete och det tar tid. En intervju som var tänkt att ta några minuter kan ofta ta upp till en timme. Men det känns ändå som rätt väl använd tid eftersom jag genom detta lyckas stoppa ännu ett alarmistiskt medieinslag.

Men ibland funkar det inte. Häromdagen ställde jag upp på en telefonintervju där frågan var hur man undviker näthat. Och jag lyckades inte vända detta samtal. Det har gnagt i mig ända sedan dess och jag tänkte skriva lite om det här. Som terapi för mig och kanske som upplysning för den som eventuellt läser den artikel som så småningom kommer ut.

Frågan hur man undviker näthat är lika fel som frågan hur man undviker våldtäkt. I alla fall om man med undviker menar offret. Att fråga hur man undviker att bli en hatare är mer relevant, precis som det är relevant att diskutera hur män kan undvika att förgripa sig på kvinnor. Det handlar inte om att hitta regler för hur man uppför sig på nätet för att slippa bli utsatt för hat. Det är inte offrets fel. Det är inte offrets ansvar att undvika hat. Att söka efter den typen av lösningar betyder att man anser att offret är en del av problemet.

Om jag skulle ta mitt ansvar för att undvika det hat jag utsätts för, skulle det innebära att jag skulle sluta vara så jävla dum i huvudet, att jag skulle sluta uttala mig om saker jag inte begriper, sluta tro att jag är nåt, sluta ta pengar från en lite vagt utpekad digitallobby, skaffa mig egna barn så jag förstår vartåt världen är på väg, sluta vara så otrevlig och arrogant och sluta kritisera seriösa forskare. Nu är inte detta nån komplett lista eftersom jag sedan länge har slutat läsa hatet, men det kan ändå fungera som en start.