Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool

Idag kom den, artikeln jag och min doktorand Leif Marklund (ni får läsa mer om honom inom kort, när han blir forskare i fokus på Förskoleforum) jobbat med sen före jul: Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool. I abstraktet säger vi:

This paper presents different angles on the subject of digital play as a means to develop children’s literacy and power, using an online ethnographical study of Swedish preschool teachers’ discussions in informal online forums. Question posts (n = 239) were analysed using the Technological Pedagogical Knowledge framework and the Caring, Nurturing and Teaching framework, with the aim of understanding how teachers intended to support children’s literacy development with tablets. Literacy development can be understood as a social practice that needs to develop along with changes in society’s demands on citizens. The results presented indicate that school subject oriented skills are predominantly present in the mind-set of these preschool teachers. When digital play is increasingly used for pedagogical purposes in preschools, that also means that preschools have expanded their opportunities to work with children’s literacy development. For preschool teachers, it is important to discuss how literacy development can be supported in a contemporary media landscape.

Du som är intresserad av att läsa kanske har tillgång till artikeln via ditt bibliotek eller liknande men om du inte har det kan du bara höra av dig till mig. Vi har fått särtryck som vi kan dela ut till den som inte kommer åt artikeln.

 

Seminarium om näthat och demokrati

Idag kan alla med tillgång till nätet uttrycka sina omedelbara åsikter i en fråga. Det har aldrig varit så enkelt att snabbt kommentera en bild eller händelse i olika forum och flöden. Många har uppmärksammat en råare samtalston i det offentliga samtalet. Om samtalsklimatet förändrats till den grad att offentliga personer inte vågar delta, är det då ett hot mot demokratin?

Seminariet webbsänds den 19 maj kl 13.00 och kommer att finnas tillgängligt efteråt.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Den 19 maj är det dags för andra delen i seminarieserien ”Offentliga samtal – forskare möter praktiker” som Vetenskapsrådet arrangerar tillsammans med Institutet för framtidsstudier.

Till seminariet har Anette Novak, statens medieutredare och Nils Gustafsson, lektor i strategisk kommunikation vid Lunds universitet, bjudits in för varsin presentation. För att sedan delta i ett samtal med Birgitta Ohlsson (l), riksdagsledamot, Linda Snecker* (v), riksdagsledamot och Mårten Schultz, grundare av Institutet för juridik och internet och professor i civilrätt Stockholms universitet. Moderator är Folke Tersman, Institutet för framtidsstudier.

Syftet med seminarieserien är både att uppmärksamma forskningsresultat i ett vidare sammanhang samt att uppmuntra samtal forskare emellan och andra som berörs av resultaten. Under hösten planeras ytterligare två seminarier.

Vill du twittra om eller från seminariet, använd gärna #offentligasamtal.

Mer information om seminariet

*Ali Esbati (v), skulle ha medverkat men fick förhinder och ersätts av Linda Snecker (v).

Kontaktpersoner

Gustav Löfgren, Vetenskapsrådet, gustav.lofgren@vr.se, 08-546 44 121
Erika Karlsson, Institutet för framtidsstudier, erika.karlsson@iffs.se, 08-402 12 36

Didaktorn om Googlehygien

UR:s podcast Didaktorn handlar i senaste avsnittet om Googlehygien, i en intervju som gjordes under SETT för några veckor sedan. Det var ett väldigt roligt samtal, även om jag låter väldigt förkyld. Det var jag inte, det var pollen. Ladda ner, lyssna och fundera!

Googelhygien

Att sköta sin googlehygien är viktigt. Det menar Elza Dunkels, författare till boken ”Nätmobbning, näthat och nätkärlek”. Det handlar om att kunna ta makten över vilken bild andra får av dig när de googlar ditt namn. Men till skillnad från vad många tror innebär det inte att vara restriktiv. Tvärt om. Lägg ut! Ju mer du publicerar desto större del av innehållet har du makt över. En uppmaning som ibland kan provocera de som tycker att unga borde tänka noga på att allt som läggs ut finns på nätet för all framtid.

 

#blogg100 tog slut

Jag har droppat ur Blogg 100. Det var verkligen inte meningen och jag är väldigt besviken över att det blev så. Jag tycker om formatet med ett inlägg varje dag i 100 dagar, därför att det får mig att ta tag i skrivandet utan att det blir alltför betungande. Om man ska skriva ett inlägg varje dag måste man hålla det kort och inte skriva långa, sammanhängande texter. Ibland handlar det om att få ut en länk, för att nästa dag följa upp det med en kort diskussion. Perfekt för mig som arbetar med frågor som rör sig och förändras från vecka till vecka! Jag fick in en rutin, jag prioriterade bloggandet och det kändes som om jag fick mycket skrivet som annars hade samlats på hög som anteckningar inför nåt bokprojekt.

Men så kom hatet emellan. Det fanns inte energi till nåt annat än att klara mig igenom dagarna och bloggandet blev plötsligt lika oviktigt som Melodifestivalen eller VM i ishockey. Jag försökte uppbåda kraft att skriva nåt för att inte droppa ur men det gick bara inte. Och nära skjuter ingen hare. Blogg 63 är inget att skryta med.

Men nästa år, då ska hatet inte tysta mig. Då ska jag vara tuffare och uthålligare.

 

#nätstark

a

Idag inleder Nyhetsmorgon sin temavecka om näthat och vad som kan göras: Nätstark. I morse kunde vi höra Emma berätta om hur hon for väldigt illa av kränkningar via nätet och hur hon bestämde sig för att inte backa. Fantastiskt starkt!

Imorgon ska jag berätta lite om de praktiska och filosofiska verktyg vi kan använda för att få bukt med näthatet. Här i en kort intervju: Bli nätstark – så hanterar du mobbning och kränkningar på nätet. Och här några punkter: Så hanterar du näthatet.

Titta på Nyhetsmorgon imorgon bitti och läs min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek om du vill veta mer!

 

Hur undviker man näthat?

Ibland ringer journalister mest för att bekräfta det de redan skrivit, eller planerat att skriva. Jag ska fungera som en forskarröst som stärker deras text, som utan undantag är alarmistisk. Och då blir mitt jobb att vända deras perspektiv. Det är ofta rätt hårt arbete och det tar tid. En intervju som var tänkt att ta några minuter kan ofta ta upp till en timme. Men det känns ändå som rätt väl använd tid eftersom jag genom detta lyckas stoppa ännu ett alarmistiskt medieinslag.

Men ibland funkar det inte. Häromdagen ställde jag upp på en telefonintervju där frågan var hur man undviker näthat. Och jag lyckades inte vända detta samtal. Det har gnagt i mig ända sedan dess och jag tänkte skriva lite om det här. Som terapi för mig och kanske som upplysning för den som eventuellt läser den artikel som så småningom kommer ut.

Frågan hur man undviker näthat är lika fel som frågan hur man undviker våldtäkt. I alla fall om man med undviker menar offret. Att fråga hur man undviker att bli en hatare är mer relevant, precis som det är relevant att diskutera hur män kan undvika att förgripa sig på kvinnor. Det handlar inte om att hitta regler för hur man uppför sig på nätet för att slippa bli utsatt för hat. Det är inte offrets fel. Det är inte offrets ansvar att undvika hat. Att söka efter den typen av lösningar betyder att man anser att offret är en del av problemet.

Om jag skulle ta mitt ansvar för att undvika det hat jag utsätts för, skulle det innebära att jag skulle sluta vara så jävla dum i huvudet, att jag skulle sluta uttala mig om saker jag inte begriper, sluta tro att jag är nåt, sluta ta pengar från en lite vagt utpekad digitallobby, skaffa mig egna barn så jag förstår vartåt världen är på väg, sluta vara så otrevlig och arrogant och sluta kritisera seriösa forskare. Nu är inte detta nån komplett lista eftersom jag sedan länge har slutat läsa hatet, men det kan ändå fungera som en start.