Kvinnlig röst skapade folkstorm 1938

Jag har med en dåres envishet hävdat att det underliggande problemet till näthatet är åsikter som är djupt förankrade i samhället. Inte hos alla individer i samhället men hos tillräckligt många för att det ska synas och höras. Det är också åsikter som tillåts förekomma; de är inte så märkliga eller upprörande att vi till vardags säger ifrån när någon uttrycker dem. Det finns alltså ett sätt att vara sexist, rasist och homofob som är relativt accepterat. Vi kanske blir lite sura på folk som uttrycker såna tankar men mer än så är det inte, om jag får generalisera lite.

När jag undervisar om sånt här tar jag ibland upp en folkstorm från 1938 som exempel på att det här handlar om tankar och åsikter som måste motarbetas. Folkstormen kom efter att Sverige fick sin första kvinnliga nyhetsuppläsare i radio, Astrid Kindstrand. Lyssna här hur folk ringde till Sveriges Radios växel och klagade. Lyssna på hatet i rösterna. De som ringer är mer belevade än man skulle vara idag men den förbittrade tonen, uppfattningen att det de själva tänker och känner är riktigt och den skamlöst stereotypa synen på könen är densamma.

Sen visade det sig att jag har sagt fel till studenter i 15 år. Jag har påstått att nyhetsuppläsaren tvingades sluta på grund av folkstormen men den källa jag använde hade fel. Här kan man nämligen höra Astrid Kindstrand själv berätta om det hela 11 år senare.

 

 

 

Nätkärlek trendar

De två senaste dagarna var ju en omtumlande! Vi fick ett nytt ord i svenskan – nätkärlek. Inte varje dag det händer. Och igår trendade ordet på Twitter, periodvis låg det över näthat på listan över trender. Hela processen illustrerar vilket flockdjur människan är, hur samma idéer uppstår på många ställen samtidigt. Pratet om nätkärlek är ju inte ett pr-knep som vi har gått på, det är en tanke som vuxit fram hos många människor som betraktat samma fenomen under lån tid. Heja, nätkärleken!

Samtidigt blev det lite förvirrande när vi inte var överens om vad vi menar med nätkärlek. Lite som att vi inte är överens om vad näthat och nätmobbning är. Med den stora skillnaden att ordet nätkärlek inte riskerar att förminska en företeelse. Jag tänkte lite snabbt sammanfatta hur jag tänker om nätkärlek.

För mig har kärleken ingen förminskande eller lindrande effekt på hatet. Att vi har identifierat nätkärleken som en kraft i samhället betyder på intet sätt att hatet vägs upp! Det är en oerhört viktig distinktion och något som många inte har uppfattat. De kränkningar som sker är lika olagliga och oetiska ändå, och mitt inlägg om nätkärlek var inte ett sätt att försöka förminska hatet. Jag ville bara påpeka att i debatten – både i media och vid fikaborden – skyller vi ofta hatet och mobbningen på nätet. Vi glömmer att hatet finns utanför nätet också och att folk har dessa åsikter. Både vad gäller sakfrågorna – misogynin är djupt förankrad – men också vad gäller idén om att man har rätt att kränka kvinnor, barn, invandrare, homosexuella, handikappade, osv. Det är den viktiga frågan. Vi kan arbeta med den tekniska biten och försöka hindra folk från att uttrycka det ena och det andra men bakgrundsproblemet finns ändå kvar så länge vi inte tar tag i det. Folk i allmänhet måste utbildas så att sexism, rasism och homofobi inte längre blir så stort och så accepterat.

Min definition av nätkärlek är helt enkelt den andra sidan av myntet näthat. De infrastrukturella element som gör att nätet får en egen typ av hat gör också att nätet får en egen typ av kärlek. Det faktum att vi uppför oss lite, lite annorlunda vid skärmsamtal än vid rumssamtal gör att vi hatar mer men också älskar mer (detaljer om detta finns att läsa i min bok). Den peppning och det delande som nätet erbjuder oss har vi tagit till oss, nästan utan undantag. Alla gillar att gilla folk och alla gillar att gillas. Det är så jag har använt ordet nätkärlek*. Det går naturligtvis att hitta andra betydelser men det överlåter jag till andra.

* Här är det läge för ett erkännande: i mina föreläsningar brukar jag låtsas att jag hittar på ordet medan jag står där framme. Nu går inte det längre, jag är avslöjad. Jag erkänner villigt att jag är skamlös i mina teatrala uttryck ibland.
 

Lite media om näthat

Jag var på resande fot båda de dagar som näthat och nätkärlek tog över livet. De stunder jag inte var i möten eller uppe i luften satt jag i telefonintervjuer känns det som. För min del började allt med ett inlägg av Unni Drougge på twitter. Sen var min fantasi igång och jag skrev ett blogginlägg.

bild

Här kommer de senaste dagarnas klipp. Först ut var Expressen med Forskaren: Därför sprids hat på nätet. Jag satt i soffan hos min kusin i Norrköping när denna intervju gjordes. Sen blev det en kort intervju med Computer Sweden som hann med att byta rubrik på artikeln. Jag har inget att säga om rubriker eller texterna heller för den delen. Det blir verkligen aldrig som jag har sagt och jag har slutat bry mig. Det blir tillräckligt bra tillräckligt ofta. Nu heter deras artikel Forskare: Näthatet finns i ”köttrymden” också. Denna intervju genomfördes medan jag virrade omkring på Campus Norrköping och försökte hitta lokalen jag skulle till. Nästa kontakt skickades vidare från Marcin från artikeln ovan. Han hade inte tid så jag fick prata med Robert Aschberg i Radio1. Det var lite kul eftersom jag satt i SJ-loungen och väntade på ett tåg. För att det skulle bli tyst runtomkring gick jag in i ett bagagerum när de ringde. Man hittar inslaget ca 30 minuter in i programmet. Och så fick jag telefon från P3 Nyheter som intervjuade mig när jag väntade på ett tåg. Sen ville Umeå universitet lägga ut mitt blogginlägg på lite mer officiell plats och jag är inte den som säger nej till att bli profet i min hemstad. Faktum är att jag gärna blir profet i vilken stad som helst. Jag är lättköpt. Och sist ringde Västerbottenskuriren när jag satt på tåget till Stockholm (apropå att man inte kan bry sig om vad tidningarna skriver efter en intervju).

 

 

Vi får ge den ett namn, den får heta nätkärlek

Nu är näthatet mycket, mycket hett. Det går inte att undvika ordet, varken i sociala eller asociala medier. Och mest diskuteras om och hur hatarna ska kunna lagföras. Det är naturligtvis viktigt. Fruktansvärda berättelser lyfts fram om folk som inte får hjälp, som uppmanas sluta blogga för att slippa hot, som frivilligt väljer att dra sig undan för att slippa, etc. Jag säger inget om detta men skulle ändå vilja lyfta fram två saker som vi ofta glömmer att prata om.

För det första borde vi tona ner nätkopplingen i fenomenet näthat. Det här är ju något som vi seriösa internetforskare ständigt och jämt får säga; vi måste förstå att detta inte är något nytt eller något specifikt för nätet. Och anledningen till att vi måste tjata om detta är att det fasen inte sätter sig, år efter år pratar vi ändå om nätmobbning och näthat som om det är en ny fiende att slåss mot. Och detta sätt att tänka skymmer sikten så att vi inte ser vad som egentligen sker. Vi missar att prata om att hatet kommer någonstans ifrån. Det finns där ute, med eller utan nät. Vi vet att skärmkommunikation har en tendens att förstärka våra uttryck men grunden – åsikterna, den bristande kunskapen – kommer någonstans ifrån. Jag tänker ofta på näthat som ett sätt att få kika in i folks tankar, alltså folk som jag inte umgås med och därför inte kan ta del av deras tankevärld. Och jag umgås inte med rasister eller sexister så jag får inte såna tankar levererade på fester eller vid fikabordet. Någonstans finns det ändå människor som pratar om kvinnor, barn, homosexuella, invandrare på det hatiska och okunniga sättet även vid fikabord och fester. DET borde vi prata om!

För det andra skulle jag så innerligt önska att vi pratade mer om den andra sidan av samma mynt; att våra uttryck förstärks vid samtal över nätet. Och den andra sidan har inget namn. Vi får ge den ett namn, den får heta nätkärlek. All den kärlek och peppning som flödar på nätet, all uppmuntran och altruism, det osjälviska delandet av kunskap och idéer. Tänk om vi kunde prata mer om det och tänk om vi kunde se hur vi sakta, sakta tar med oss detta sätt att vara till rummet. ❤ internet!

Unga, sex och internet

Idag är jag i Stockholm för att träffa Ungdomsstyrelsen och kursutveckla utbildningen Unga, sex och internet som min institution är examinatorer för. Vi har även utvecklat kursen som en del av ett regeringsuppdrag som förnyades i fjol. Kursen går att söka i år igen, antingen som traditionell kurs med tre träffar på två olika orter, där man får träffa Sveriges främsta experter på området, eller som distanskurs vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet.

YouTube oroar barn och unga mest på internet

Sent omsider kom vårt pressmeddelande ut. Det var meningen att det skulle tajma Safer Internet Day som infaller idag. Det är ett europeiskt initiativ för att öka medvetenheten om ungas personliga säkerhet på nätet. I Sverige är vi inte så intresserade av den här typen av dagar men i många länder slår man på stort. Hur som helst skickar vi i EU Kids Online ut ett pressmeddelande om den senaste i raden av rapporter från den stora studien EUKO III.

YouTube oroar barn och unga mest på internet

[2013-02-05] Videowebbplatser som YouTube toppar listan över vad som oroar barn och unga mest på internet. En unik europeisk undersökning visar vad barnen själva tycker kan vara obehagligt och skrämmande på nätet.

Olika bilder, vissa spel och videoklipp på YouTube, mördarspel (pojke 10 år).

På en direkt fråga om vad europeiska barn tror är mest riskfyllt på internet blir det vanligaste svaret videodelningssajter som YouTube. Där finns mer skrämmande innehåll än på andra plattformar. Det är en av slutsatserna i en ny rapport från EU Kids Online.

Rapporten, ’In their own words’, om hur barn och unga ser på riskerna publiceras på Safer Internet Day 2013 (tisdag 5 februari). Svaren kommer från 9 904 barn (9 till 16 år) i Sverige och ytterligare 24 europeiska länder.

På frågan om de tror att det finns saker på internet som människor i deras ålder oroas eller blir besvärade av, svarade i Sverige fyra av tio JA. En tredjedel (33%) av de yngre, 9-12 år, svarade ja och nästan hälften av de äldre (13-16 år). Ingen skillnad mellan pojkar och flickor.

Det finns ju massor av sidor som visar videoklipp på jätteäckliga videos. En kompis har en gång visat ett klipp på en avrättning, inte att det var kul, utan helt sjukt. Jag blev ju själv rädd när man ser på det. Sen finns det pornografi hit och dit med just allt vad man kan hitta (pojke 15 år).

Från deras svar kan man utläsa att de finner innehållet på YouTube upprörande därför att det är verkligt eller mycket verklighetstroget. Det bärs fram av starka rörliga bilder och kan lätt spridas bland kompisar. I svaren återfinns upprördhet, äckel och rädsla över att se våldsamheter, avrättningar, djurmisshandel och våldspornografi.

…t.ex youtube där de kan visa skrämmande videor fast man söker på något roligt och istället kommer det upp porrfilmer och skräckfilmer! (flicka 12 år).

Pojkarna nämner obehagligheter knutna till spel och video dubbelt så ofta som flickorna, medan särskilt de äldre flickorna nämner faran för problematiska kontakter på de sociala nätverken som Facebook och Bilddagboken.

Perversa människor som t.ex. vill att man ska visa sig i webbcam eller att man ska skicka bilder på sig själv. Om någon börjar säga fula ord till en och hotar att slå en. Det kan vara både kompisar som man har bråkat med eller folk som har bråkat med ens kompis om man är på sin kompis sida (flicka 15 år).

Särskilt i länder som Sverige, där ungdomarna är mycket aktiva på internet, oroar sig många unga flickor för att okända män kan försöka ta kontakt med dem på sociala nätverk och webbsajter. Många har också lärt sig handskas med sådana situationer.

Jag tror att en del ungdomar i min ålder är ganska oroliga över t.ex. pedofiler och andra killar som vill att man ska berätta hur man ser ut osv. Men det är bara att kunna säg nej och blocka den. Men man ska absolut inte lämna ut för personliga saker. Så är det nog inte så farligt och berätta lite för sina föräldrar så dom vet lite om det, för det har jag gjort (flicka 16 år).

För mer information om det svenska materialet kontakta Olle Findahl (olle.findahl@gmail.com). I det svenska forskarteamet ingår Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se, Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@gmail.com, Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, elza.dunkels@edusci.umu.se, Ulrika Sjöberg, Malmö högskola, ulrika.sjoberg@mah.se

Rapporten ”In their own words: What really bothers children online?” är författad av Sonia Livingstone (UK), Lucyna Kirwil (Poland), Cristina Ponte (Portugal) and Elisabeth Staksrud (Norway), med hjälp av the EU Kids Online network.

För fullständig rapport (på engelska), se:
http://www2.lse.ac.uk/media@lse/research/EUKidsOnline/Home.aspx

Information om projektet och studien

• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därigenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010-TN-4201001).
• EU Kids Online genomförde 2010 intervjuer i hemmen med 25 000 barn i åldrarna 9-16 år och deras föräldrar.
• För samordningen av det svenska teamet ansvarar the International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.
• För fler resultat, rapporter och detaljer om studien besök http://www.eukidsonline.net eller vår Facebookprofil.
• De länder som ingår i studien är: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, och Österrike. Dessutom ingår numera även forskar team från följande länder i projektet: Island, Kroatien, Lettland, Luxemburg, Malta, Ryssland, Schweiz samt Slovakien.

• Safer Internet Day organiseras varje år av det europeiska nätverket Insafe, ett samarbete mellan organisationer från 30 länder som arbetar för att sprida kunskap och öka medvetenheten om säkrare användning av internet bland barn och unga. Tema för Safer Internet Day 2013 är ”Connect with respect”, sewww.saferinternet.org/web/guest/safer-internet-day För aktiviteter i Sverige se www.statensmedierad.se/Kunskap/Allmant-om-medier/Safer-Internet-Day-5-februari-2013/

Flervariabelanalys

9144322313

Någon som är intresserad av boken Flervariabelanalys som min pappa skrev tillsammans med några kollegor? Den utgår ur förlagets sortiment vilket betyder att vi som har rättigheterna får resten av lagret gratis. Hör av er till mig om ni är intresserade. Snabba ryck gäller.

Sol & Vår: Jennifer

Helgerna under #blogg100-tiden tänkte jag ägna åt kultur av olika slag. Bland annat tänkte jag ge er chansen att se vad mina ohyggligt kreativa barn sysslar med. Här är Sol & Vår med Jennifer, en fantastisk låt med fantastisk text. Och videon blev så bra!

Vill du höra mer av Eriks produktion kan du lyssna på honom på Soundcloud.