DN har tillsammans med .se en lång artikelserie om internet – Vårt internet. Hittills har artiklarna innehållit vettiga saker så vitt jag kan bedöma, mycket teknisk information som många säkert mår bra av. Men idag slår man till. Under rubriken Hemmet ingen trygg zon låter man Per Hellqvist uttala sig om personlig säkerhet för unga. Fast han arbetar med teknisk säkerhet. Det visar sig redan i första citatet att han inte har någon som helst kompetens att prata om de här frågorna.

– Man ska komma ihåg att det inte är internet i sig som är problemet. Internet är kanalen. Problemet med den här kanalen är att den går rakt in i pojk- och flickrummet.

Här har han först anpassat sig efter den senaste utvecklingen genom att påpeka att det inte är internet som är problemet. Det är politiskt korrekt att uttala sig så idag. Därefter smyger han in sitt egentliga budskap, fast nu lite mer förrädiskt eftersom han just har sagt att internet inte är problemet. Problemet är istället att internet går rakt in i barnens rum, vilka han dessutom kallar pojk- och flickrummen för att ytterligare vrida om kniven. Ett retoriskt geni, det måste man ge honom, Och just därför är det oerhört viktigt att prata om vad han säger.

Sen kommer nästa pk-formulering.

Filter kan lätt invagga vuxna i en falsk trygghet eftersom man gärna tror att barnen är skyddade om de inte kommer åt alla sidor. Det är de inte. Men filter kan ändå fungera som ett komplement.

Först levererar han en populär uppfattning idag, som Hellqvists kritiker har förfäktat i ett årtionde: filter ökar riskerna därför att de vuxna lätt invaggas i falsk säkerhet och släpper på det egna engagemanget. MEN, har han mage att säga, det kan  ändå fungera som ett komplement. Nej, det kan det inte. Det går inte att stå för båda uppfattningarna samtidigt. Tekniska lösningar som vi känner dem idag är kontraproduktiva. De ökar riskerna för barnen och kan således inte fungera som ett komplement. Det är lika dumt som att säga att psykisk misshandel inte är bra för barnet men det kan fungera som ett komplement i barnuppfostran. Den ena uppfattningen går inte ihop med den andra.

Vilket bara visar att denna bransch, som lyckligtvis är på utdöende, behöver nya argument. Och var skaffar man sig nya argument bäst om man inte har en stark övertygelse själv? Hos motståndaren, förstås. Därför kan vi som slåss mot tekniska lösningar på mänskliga problem se fram emot att få läsa våra egna formuleringar framöver, hoprafsade tillsammans med dess raka motsatser. Det blir förvirrande läsning.

Trist i sammanhanget är

1) att artikelserien tagits fram tillsammans med stiftelsen .se, Man tycker att de borde veta bättre när de ändå dammsugit landet på folk som kan nåt om nätet.

2) man avslutar faktarutan (kan man kalla rena fantasier för faktaruta?) med tips på företag som säljer filter.Varsågod, gratisreklam. Hej då, flera års hårt arbete för icke-kommersiella aktörer.

3) att bildvalet är så sjukt att jag inte finner ord. Vilken tidning med självaktning väljer en sån hjärtknipande bild för att illustrera artikeln om barns utsatthet på nätet? Det är inte ok.