Vi är många som skrattat gott åt Stavros Loucas åsikter i en för övrigt rätt töntig intervju i Sydsvenska dagbladet härom dagen. Själv gick jag ett steg längre och ställde samma intervjufrågor till mig själv för att ironisera lite över Loucas ifrågasättande av evolutionen. Men det här är betydligt allvarligare än så, egentligen.

En allvarlig detalj är också att väldigt få av de personer jag pratat med om detta har funderat på om han menar allvar. Jag svalde intervjun omedelbart. Vad betyder det? Att det sipprar in såna här tankar även i Sverige? Det är en rätt stor bransch i de anglosaxiska länderna, något som Richard Dawkins har varit med att avslöja, bland annat genom sin bok Illusionen om gud och en väldigt bra tv-serie som finns som dvd-box. När jag på detta sätt nämner just Dawkins är det bara för att ha någon att hänvisa till och inte för att jag tror på allt han säger och gör. Det kan vara viktigt att påpeka för den som eventuellt kommer att reta sig på det här inlägget. Jag tycker till exempel inte att man behöver ta ställning i frågan om huruvida gud finns. Det är upp till var och en att fundera över livet och självständigt eller efter grupptryck välja tro. Det viktiga är att vi inte för in åsikter som grundar sig i tro i skolan.

Det finns vissa grunder för ett civiliserat samhälle som vi inte kan frångå utan mycket omfattande debatt. En av dem är att det offentliga livet, till exempel skolan, måste följa demokratiska principer. En annan är att i viktiga sammanhang, till exempel skolan, måste den kunskap man lutar sig mot följa vetenskapliga principer. Börjar vi nagga dessa principer i kanterna har vi ingen styrning längre och går per definition bakåt i utvecklingen. Om man nu anser att civilisation är framåt. I ett värderelativt samhälle kan det möjligen diskuteras men här förutsätter jag att vi har vissa värderingar gemensamt, exempelvis allas lika värde, en typisk följd av just civilisationen.

Vi får inte låta de här åsikterna få fäste i den svenska skolan. Det kan omöjligt vara förenligt med styrdokumenten att vi har lärare som jämställer bibelns beskrivningar av något över huvud taget med vedertagna eller omdiskuterade fakta. Vi har religionsfrihet i det här landet och det betyder inte bara att Louca får ha sin tro hur mycket han vill, det betyder också att jag ska slippa ha den. Han får gå i kyrkan eller synagogan eller källarlokalen och jag är beredd att göra mycket för att försvara hans rätt att göra det men han får inte arbeta i skolan om han går ut offentligt och visar att han inte följer samhällets grundprinciper.

Evolutionsteorin är inte en teori bland många andra. Det är den vi har att bygga på just nu. Kreationister är inte missförstådda vetenskapsmän i stil med till exempel de första strängteoretikerna. Naturligtvis vill kreationister, i likhet med till exempel rasister, gärna bli uppfattade så men det är vår plikt att inte låta dem ta det handlingsutrymmet.

Det som känns svårast i en sån där tv-diskussion där man får 2-3 minuters taltid är att få fram att det handlar om att tänka annorlunda. Alltså att ställa om våra tankar och vårt sätt att se på den här händelsen. Vi kan inte diskutera vad internet har gjort med oss eller hur ungdomen av idag uppför sig. För det är totalt irrelevant. Vi måste prata om hur vi kan översätta nätet för att förstå det.

Som en av mina söner påpekade verkar programledarna i Nyhetsmorgon (jag har varit där förut och pratat med just det här paret) tagit på sig rollen som stora bebisar. De tittar på en med valpblicken och ställer frågor som man inte trodde vuxna människor kan ställa. Det är knappast för att de är korkade utan görs med en väl genomtänkt tanke – att frågorna ska spegla hur man tänker ute i stugorna. Och det sympatiserar jag med. Jag sa även till researchern som ringde dagen innan att jag gärna tar de där frågorna där man får chansen att arbeta emot en del fördomar. Nu inser jag hur naiv jag var – det är klart att man inte kan hoppas på att göra sånt på ett par minuter. Ett sånt där framträdande kan möjligen fungera som språngbräda för att nå ut med ett seriöst budskap en annan gång. Så jag skrev ihop något som sammanfattar det jag pratade med researchern om och det publiceras på Cybernormer idag.