Kategoriarkiv: Näthat

Försäkring mot näthat

Svt Nyheter ringde mig precis och ville ha kommentarer på en sak som jag aldrig hade föreställt mig skulle inträffa: ett försäkringsbolag lanserar en försäkring mot näthat. Det var väldigt dåligt av mig att inte se den här grejen komma; självklart vill någon tjäna pengar på folks oro för hatet på nätet! Update: Debattext i Internetworld.

Enligt Internetworld som jag tror var först ut med nyheten består försäkringen bland annat av ”att avindexera det kränkande innehållet från sökmotorer, hjälp att spåra och stoppa spridningen”.

Min första tanke var att nej men nu får de väl ändå ge sig! Förutom det spekulativa och smaklösa i det hela är det helt enkelt inte sant att de kan ta bort oönskat innehåll på nätet. De kan försöka men de kan inte lova att det kommer att lyckas. Nu har jag ju inte sett hur det hela marknadsförs men risken är stor att köpare överskattar den hjälp de kan få.

Min andra tanke var att det är precis sån här hjälp många efterfrågar. Vi matas med hårresande historier på löpsedlar och i särskilda tv-shower, där näthatet framställs som en sorts spöke som ingen har kontroll över och där lagen inte hjälper det minsta. Nu är ju inte det sant. Lagen räcker förmodligen rätt bra men vi har ännu inte utvecklat rutiner och förhållningssätt som vägleder hur vi ska använda de juridiska instrumenten. Näthatet är inte heller något spöke, det är vanligt hat som utförs av vanliga människor men med uttryck som vi inte är vana vid. Vi kan hitta sätt att hantera det utan att köpa särskilda verktyg som försäkringar.

Min tredje tanke var att den här försäkringen är ett bra exempel på vad som händer när vi inte har någon myndighet som tar tag i så här viktiga och omdiskuterade frågor. Varför har vi inte en internetombudsman? Vi har haft massanvändning av internet i en hel generations tid och vi har inte ens diskuterat en internetombudsman ännu! Jamen då blir det så här! Då poppar de kommersiella lösningarna upp, som ett brev på posten.

Och min fjärde tanke är att det här inte bara är en fråga om juridik och psykologhjälp. Det handlar också om att vi behöver tänka annorlunda om de här sakerna; om att hamna på nätet, om vad vi lägger ut, om det eviga avtrycket och den oändliga publiken. Jag har tidigare skrivit om det här under rubrikerna Vad ska grannarna tänka?, Hur mycket info bör man lägga ut om sig själv?, Online Safety for Families och jag berör det i föreläsningarna Ungas säkerhet på nätet och Osynliga flickan.

Jag tror inte att vi ska nappa på den här typen av försäkringar (för jag antar att det kommer fler). Det bästa är att fortsätta diskutera frågorna men tiga ihjäl de kommersiella lösningarna.

 

#unselfie

Häromdagen gick Friends ut med en kampanj som de lite olyckligt kallade för #unselfie (olyckligt därför att det redan finns en helt annan kampanj med samma namn) som går ut på att alla ska ta bort sin profilbild och ersätta den med en svart ruta för att markera att det är insidan som räknas. Så snart kampanjen fick spridning blev många mycket upprörda över de antaganden som ligger bakom kampanjen: Att det är selfies som är problemet och att potentiella offer kan göra annorlunda så slipper de bli mobbade. En av de första som reagerade var Christina Stielli som skriver:

Självklart räknas insidan men det gör utsidan också. Det är liksom utsidan som SYNS mest och oftast. Lär istället våra barn och ungdomar att stå för den de är, både på insidan och utsidan. Nu lär Friends ut, i någon kampanj som sprids på facebook och som man utan att tänka efter i ett extra steg sprider, att vi ska dölja eller inte visa vår utsida för då går ungarna ”säkra”? Hur många fel gör Friends i ett enda slag?!

Hej Blekk skrev ett skarpt och kunnigt inlägg:

Friends verkar tro att kränkningarna slutar i samma sekund som att profilbilderna försvinner. I min mening har kränkningarna aldrig handlat om utseende, det har handlat om systematiskt hat mot tonårstjejer oberoende av deras utseende. Unga tjejer blir kränkta för att det finns en kultur idag där unga tjejer systematiskt blir hatade. Tjejer blir kallade för ”fitta”, ”hora”, ”slyna”, ”duckface”, ”feministfitta”, ”fetto” m.m. Det beror inte på hur tjejerna ser ut, tro mig. Tjejer har blivit kallade för ovan ord utan någon som helst koppling till deras utseende i många, många år.

Tjejer kränks på nätet, överallt, även i sociala medier där inga profilbilder är inblandade. Jag ser det varje dag, på twitter, ask.fm och tumblr. Att unga tjejer blir kränkta på nätet ”pga. sitt utseende” är väldigt långt från sanningen. Tjejerna blir kränkta enbart i egenskap av att vara tjejer.

Nu har Friends i två texter gått ut och försvarat sin kampanj. Först med ett eget pressmeddelande: Utmana utseendenormen i samhället och så idag i Aftonbladet Debatt. Inte med ett enda ord visar de att de tar till sig kritiken om att lägga skulden på de unga. Istället får de det att låta som om alla som kritiserar dem har missuppfattat budskapet. Friends generalsekreterare Arrhenius skriver: 

Det har stormat hårt kring #unselfie den här veckan vilket tyder på att många bryr sig om frågan om ungas trygghet på nätet. Tonen har bitvis varit väldigt hård och även det är ett bevis på att vi behöver lyfta frågan om hur vi kommunicerar mot varandra i sociala medier.

Nu låter den formuleringen som om det var lite bra att det blev en debatt. Och det är ju ett klassiskt retoriskt grepp, att hävda att ens egna argument är viktiga för debattens skull. Men debatten efter #unselfie har ju inte handlat om sakfrågan, alltså hur vi samtalar på nätet eller hur vi behandlar varandra på nätet. Istället har kritiken mot Friends handlat om att de skuldbelägger offren, så kallad victim blaming.

Och vad gäller tonen, är det inte så att vi som kritiserar Friends har en hård ton för att vi skriver på nätet. Vi skriver så här för att de har begått ett allvarligt övertramp.

Att Friends inte tar ansvar för vad de ställt till med, utan bara berättar om och om igen hur de tänkte när de tänkte fel, är helt vansinnigt. Det är vansinnigt ur pr-synpunkt eftersom de bara gräver sig djupare och djupare ner i ett träsk av självrättfärdigande. Men det är också vansinnigt ur verksamhetssynpunkt. Friends verksamhet handlar om att skydda barn från kränkningar. Om de då inser att de riskerar att kränka barn genom sin kampanj, borde de ju backa. De borde be om ursäkt, ta in experter och lära sig något av sitt misstag. Det är ju samma sak som gäller för barn och vuxna: Det är inte farligt att göra fel. Livet går vidare och det smärtsamma går över. Det viktiga är att lära sig något av sina misstag.

Det är ingen tvekan om att Friends menar väl. De vill skydda barn. Men de har inte kompetensen att göra det. De måste knyta till sig experter, som till exempel Hej Blekk och andra med genuin kunskap om de här frågorna. Det gäller verkligen inte bara Friends. Tiden har sprungit förbi många av de traditionellt goda krafterna i samhället, som från början byggde sitt engagemang på medkänsla snarare än kunskap. Idag går inte det längre och även de ideella, goda aktörerna behöver bara professionella. En mycket bra analys av vad som hände finns hos Deeped Strandh.

Det finns mycket mer att säga om detta. Några saker sa jag i en intervju i Expressen innan allt det här hände:

Elza Dunkels menar att självexponeringen på nätet generellt är något bra. Dessutom har hon en teori om att selfies kan öka förståelsen för både sig själv och för sin omgivning. Selfies kan också bidra till att könsrollerna snabbare kan luckras upp.

– Vi vet att vi människor behöver jobba med relationer och identitet. Men alldeles särskilt under ungdomsåren, och där har bland annat selfies blivit ett viktigt verktyg. Att vi för en diskussion om hur vanliga selfies tas, där killarna spänner musklerna och tjejerna plutar med läpparna, kan också bidra till att stereotyperna lättare löses upp, säger hon.

Och ännu lite mer säger jag i min föreläsning Osynliga flickan i skärningspunkten mellan kön, ålder och nätet på onsdag kl 14 i min Youtubekanal.

 

Ny antologi om kränkningar i skolan

År 2011 publicerade Skolverket en utvärdering av olika metoder för att motverka mobbning vilket väckte debatt och gav upphov till frågor. Nu har forskare vid olika lärosäten, bland annat Umeå universitet, gjort uppföljande studier som publicerats i antologin Kränkningar i skolan – analyser av problem och lösningar.

Antologin omfattar åtta kapitel som utvecklar kunskaper till stöd för skolornas arbete mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. För två av kapitlen svarar Gun-Marie Frånberg och Elza Dunkels från institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet. De har lämnat bidrag som handlar om könsskillnader i mobbning i skolan och vad som särskiljer kränkningar på nätet.

Situationen för de elever som under lång tid utsätts för mobbning präglas av komplexitet och om mobbningen inte upphör förvärras situationen och eleven påverkas på allt fler områden. Forskarna menar att sociala relationer har stor betydelse för att motverka de problem mobbningen medför och att det är viktigt att de utsatta kommer in i den sociala gemenskapen utan att mobbare ”straffas”. Insatser som förbättrar relationerna mellan offer och mobbare har visat sig effektiva för dem som utsatts under längre eller kortare tid.

Flickor, pojkar och kränkningar

Gun-Marie Frånberg, professor i pedagogiskt arbete söker i sitt kapitel svar på frågan varför mobbning av flickor respektive pojkar påverkas olika av skolors insatser. Studien beskriver könsskillnader på gruppnivå, till exempel om reaktioner på utsatthet, och refererar forskning som beskriver generella könsskillnader i relation till kränkningar och mobbning.

– Insatser mot mobbning har olika effekt på mobbning av flickor och pojkar. En förklaring är att mobbning av flickor oftare är social och mobbning av pojkar oftare är fysisk. En annan är att samhällets normer om kvinnligt och manligt också finns i skolan, och kommer till uttr yck till exempel i lärarnas för väntningar på eleverna.  Elever utvecklar ofta sin identitet i förhållande till vad de uppfattar som ideal för sitt kön. En enskild individ kan inte förstås utifrån vilket kön den tillhör, men kunskaper om generella könsmönster kan bidra till en bredare förståelse för vad som utspelar sig i skolan, säger Gun-Marie Frånberg.

Kränkningar på nätet 

Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, fokuserar i sitt kapitel på vad som särskiljer kränkningar via nätet. Dunkels refererar till intervjuer med lärare, skolledare och elever och annan forskning för att beskriva upplevelser av kränkningar på nätet.

– Unga som utsätter andra för mobbning på nätet ser det ofta som rättfärdigade svar eller motattacker, inte som angrepp.  Det verkar också vara lättare att ge igen när mobbningen sker på nätet än i skolan, säger Elza Dunkels.

I hennes kapitel framkommer att tekniska lösningar inte är vägen för att få stopp på kränkningarna på nätet. Däremot är det viktigt med en ständig och öppen kommunikation mellan vuxna och barn om allt som händer på nätet. Det kan hjälpa barnen att självständigt välja att agera etiskt.

Avslutningsvis diskuterar hon hur kränkningar på nätet kan motverkas.

– Lärare behöver skaffa sig ett mer komplext förhållningssätt till kränkningar på nätet genom att lära sig mer om sociala relationer på nätet.

Antologin som kom ut i tryckt form i mitten av januari, har också kapitel som handlar om hur kränkningar uppstår i skolan, om långvarig utsatthet, om elever som utsätts av skolpersonal och om vilken omfattning och effekt skolans insatser har mot mobbning och kränkningar på nätet, vad det är som särskiljer elever som kränker och mobbar, samt vad det är som kännetecknar skolor som är framgångsrika i arbetet mot mobbning.

Ladda ner antologin.

Nätmobbningsboken

bild

Just nu befinner jag mig i ett förtjusande litet hus i Visbys innerstad (bilden är tagen från mitt skrivbord) och ägnar hela dagarna åt att skriva på ett bokmanus. Arbetsnamnet är Näthat, närkärlek och nätmobbning, precis som den föreläsning jag åker runt med också. Mycket av materialet är det som kallas konceptuellt material, det vill säga filosofiska resonemang utifrån min och andras forskning. Resonemang som svarar på frågor som Hur ska vi förhålla oss till det här som nu ändå ser ut som det gör? Men det finns också mycket material från den rapport jag skrivit på uppdrag av Skolverket och som – tro det eller ej – kommer ut denna månad. Det har varit en mycket långdragen historia med många olika censurnivåer, jag tror att det kallas gatekeepers, och redaktörsnivåer. Och många olika viljor. Det var vid ett tillfälle nära ögat att jag hade varit tvungen att använda mig av ordet cybermobbning! Det hade jag aldrig kunnat gå med på naturligtvis. Jag har ju min stolthet att tänka på, oavsett om jag skulle kunnat skylla på redaktören. Cyber är ett ord som ses som obsolet i svenskan idag och jag är för fåfäng för att riskera att anklagas för att vara kvar i den halvmoderna tiden då ordet cyber fortfarande användes, ca 2002 som allra senast. Nåja, ni kan alltså se fram emot Skolverkets Antologi om kränkningar i skolan och mitt kapitel Vad är särskilt med kränkningar på nätet? inom ett par veckor.

Men tillbaka till min bok. Jag kommer att ha ett bokmanus tillräckligt klart för någon annan att läsa den 20 december. (Ja, jag är så organiserad så jag har ett datum för detta! Kan vi gå vidare till sakfrågan?) Frågan är vad jag ska göra av manuset, vem som ska få läsa det och hur det ska publiceras. Allra helst vill jag publicera det som vi har gett ut Invisible Girl, alltså gratis över nätet så att det är lätt att sprida och förhoppningsvis läsa. Men det finns problem med det. Vi var en hel redaktion i det fallet så vi var många som kunde hjälpas åt med korrekturläsning, kritik, osv. Sen hade vi finansiering för kostnaderna som uppstår om man vill att det ska sättas snyggt och i vårt fall även finnas i pappersformat. Om jag hade pengar skulle jag hyra in någon som gör förlagets jobb och ge ut den som e-bok och print-on-demand, men jag har inte de resurserna. Det finns även nackdelar med att ge ut böcker på det sättet och det handlar paradoxalt nog om just spridningen. Många som jag vänder mig till vill fortfarande läsa en pappersbok och de vill använda traditionella kanaler när de skaffar boken. Och naturligtvis att det är kul att finnas i bokform, snarare än en trist pdf…

Så jag tar gärna emot tips. På alternativa sätt att ge ut, men även gärna förslag från förlagen. Så får jag se vad jag väljer till mitt manus. Jag har lagt ner min själ i detta manus och det är inget jag vill slarva bort.

Kort beskrivning av boken

Näthat, närkärlek och nätmobbning är en lättläst bok som tar upp frågor om negativa och positiva yttringar på nätet. Boken baseras på en forskningsöversikt om nätmobbning som författaren gjort på uppdrag av Skolverket. Målgruppen är lärare, lärarstuderande, föräldrar men även andra yrkesgrupper som arbetar med unga samt vuxna i allmänhet som funderar på de här frågorna. Ur innehållsförteckningen:

  • Finns verkligen nätmobbning?
  • Näthat
  • Nätkärlek
  • Nätmobbning
  • Förekomst
  • Upplevelser av nätmobbning
  • Upptrappade konflikter
  • Skolans ansvar
  • Vad kan vi göra?
  • Förhållningssätt

Näthat och nätkärlek – om hat, kärlek och mobbning på nätet

Snart kör Mediacenter i Västerbotten igång en heldag för lärare om nätet och lärande. Först blir det teater om näthat och nätkärlek och ungefär 10.30 håller jag en föreläsning om samma saker. Välkomna att lyssna på direktsändningen eller i efterhand. Under dagen går det också att samtala och ställa frågor här. Hashtag för dagen är #nätkärlek.

Mitt personliga mål med dagen (förutom att de lärare som ägnar sin viktiga tid till att komma och lyssna ska få ut något av det) är att komma upp i 3000 följare på Twitter. Jag är ju matematiker från början och det där med siffror är ett litet intresse. Så jag håller alltid utkik efter roliga tal; jämna 1000-tal är ju ett bra tillfälle att fira.

När jag blev Elisabet Olsson-Wallins 1000:e följare fick jag en signerad affisch som är så himla fin på vår vägg hemma. Jag har inget lika fint att erbjuda men en signerad bok tänkte jag att den 3000:e skulle få. Om hen vill, såklart. Så vi får se hur det går under dagen. Jag har med mig böcker till föreläsningen ifall personen skulle finnas i lokalen idag. Hoppas!