Kategoriarkiv: Bloggar

Bloggar på Umeå universitet

Med början på måndag ska jag blogga på Forskarbloggen, Umeå universitets satsning på att få ut sina forskares resultat. Det är en av universitetens uppgifter, att samverka med omgivningen och låta resultaten göra nytta, den så kallade tredje uppgiften, efter forskning och undervisning. Och det sammanfaller med avslutningen av 100 dagars bloggande. Det här är det sista inlägget som jag märker med #blogg100 så nu kommer jag att återgå till ett mer sansat bloggande – jag bloggar när det dyker upp något. Tusen tack, Fredrik Wass, för att du lurade in oss alla i detta roliga!

Det är en slump att jag hoppar in som universitetsbloggare just nu, det har varit planerat en tid, men det passar ju ganska bra just nu när jag varit ute i debatten så enormt mycket på sista tiden. Både i samband med näthatsdebatten, det som hände i Kumla och att jag hamnade på listan över mäktigaste i it-Sverige. Här är en lista över den senaste tidens press.

SvD: Hatet har hamnat i rampljuset.

Jag var med i Svt Debatt och försökte få igenom några ohyggligt viktiga idéer på några få minuter.

(När jag googlade lite hittade jag ett två år gammalt inlägg från när jag gästbloggade på forskning.se, där jag skrev om näthat.)

Computer Sweden utnämner mig till 23:e mäktigaste kvinnan i it-Sverige.

Gratistidningen Totalt Umeå ställde tre frågor (s 7).

Journalisten och digitaliseringskommissionären Mikael Hansson.

Umeå universitets pressmeddelande.

 

 

 

Blogg 100-statusen

För en läsare är det trist med såna här metaposter som bara handlar om själva bloggandet men det har förmodligen ett terapeutiskt syfte för bloggaren. Jag anslöt mig till Fredrik Wass utmaning Blogg 100 i januari. Jag var så tacksam för att bli inlurad i det här formatet – att blogga varje dag i 100 dagar. Det blev en nystart för bloggandet; jag har drivit den här bloggen i snart 10 år och i början publicerade jag något varje arbetsdag men de senaste åren har andra kanaler tagit över och bloggandet har glesats ut. Vilket är synd för bloggen är ett bra forum för en sån som jag, som behöver nå ut med forskningen och där allt inte ryms på 140 tecken.

Sen kom hela den här näthatsdebatten och rörde till det. Jag har knappt haft tid att andas och sen hade jag en resa inplanerad och där sken solen och det fanns champagne på hotellfrukosten och internet på hotellet var väldigt instabilt och när jag kom hem blev jag allvarligt sjuk och hamnade på sjukhus. Så ni kan lätt förstå att  jag halkade rejält efter i bloggandet. Så nära målet! Det är tydligen bara en månad kvar för den som har bloggat varje dag sedan starten. Så nu ligger jag här i min soffhörna och kurerar mig och inser att valet står mellan att ge upp blogg-100-utmaningen och att blogga ikapp. Jag väljer det senare. Det kanske är fusk och jag kanske blir utfryst av gänget som faktiskt klarade utmaningen men jag är ju så dålig på att vara tyst! Så håll i er, för nu blir det åka av. Jag ligger många dagar efter så jag får bränna av flera ämnen om dagen, antar jag. Och så ska ni ju få lite musik och annat kulturellt också.

Och när jag ändå metapostar: tack alla som läser! Och delar! Jag gillar!

 

Reser bort en vecka

När det här publiceras befinner jag mig i värmen en vecka. Det har varit intensivt i flera veckor nu. Idag pratade jag med media fyra gånger, t ex. Vilket ju är ett lyxproblem; jag vill ju nå ut med min forskning. Vår satsning på Fråga forskarna; Unga online har fått enormt mycket uppmärksamhet och min öppna föreläsning Ungas säkerhet på nätet likaså. Se här vad Stefan Pålsson skriver i Ungas digitala delaktighet och säkerhet.

Och då känns det bra att jag och stora delar av min stora familj hade en resa inbokad. Så om ni behöver få tag i mig kan det ta tid innan jag svarar.

 

Censur

Då och då blir jag utsatt för påtryckningar; jag ska sluta skriva om något, jag ska inte svara si och så på intervjufrågor, jag ska inte säga vissa saker när jag är ute och föreläser. Ett par gånger har det handlat om rätt otäcka saker, där t ex myndighetspersoner och organisationer har försökt påverka min forskning, men oftast är det enskilda personer eller företag som tjänar pengar på skrämselpropaganda som hör av sig. De vill att jag ska nyansera mig lite – vilket då betyder att jag inte ska snacka skit om just dem. Jag har blivit hotad med polisanmälan, civilrättslig stämningsansökan, lite sånt där tomhotande. Det finns också en variant där man vill att jag ska ta bort tidigare inlägg i bloggen. Ett sådant kom idag. Jag brukar inte svara (ni vet: fighting on the internet is like…) men jag tänkte att det kan vara intressant för andra att se vilka mail jag får så jag svarar här i bloggen. Och lite ironiskt är det att detta mail kommer den 12 mars som är internationella dagen mot nätcensur. Mailet och mina svar:

Jag vill be dig ta bort xxx från 20xx. Jag vet inte vad du har haft för avsikt, men det underminerar min verksamhet och kostar mig många kunder och mycket pengar.

Då kan jag ju säga att det i stort sammanfattar min poäng med inlägget. Jag vill inte att någon ska fortsätta sprida irrläror om internets farlighet.

Många uppfattar dig som en auktoritet på området och tar intryck av dina åsikter. 

Det var ju roligt att höra. Verkligen! Då har jag uppnått ett viktigt mål med forskningen, om det finns folk som tar intryck och avstår från att anlita charlataner.

Allt fler söker på mitt namn och din länk  kommer nu upp som nr3 på google.

Oj, det var inte illa! Men då har jag ett tips i nya upplagan av min bok. Kommer ut sent i vår eller tidigt i höst.

En del refererar också till att de läst detta och avstått från mina tjänster. Jag har inte råd med detta och ber dig inse att inte kan vara till någon nytta för dig och direkt skada för mig.

Men då måste du skaffa en annan inkomstkälla, en som inte drar på sig den typ av kritik som jag utsätter dig för. Man måste leva så etiskt och lagligt som man kan och inte ägna sig åt verksamheter som skadar andra. Lycka till med det!

Och vad gäller att ta bort inlägg så kan jag tänka mig att göra det endast om det visar sig att jag har begått ett övertramp. Annars ska allt ligga kvar, för evigt om jag själv fick bestämma. Alla inlägg speglar den tid och det sammanhang de skrivits i och ska läsas på det sättet. Det inlägg som avses här är väldigt obehagligt för dig men inte på något sätt oetiskt. Din verksamhet måste nagelfaras precis som alla andras.

Att vara en förebild

Blev lite hastigt intervjuad om en sak jag gått och grubblat på ett par dagar. Läs artikeln i Nyheter 24. Det handlar om den lilla konflikt som blossat upp mellan Isabella Löwegrip och Quetzala Blanco. Egentligen kan jag inget om just denna konflikt men den speglar en större, mycket viktig fråga; vad är en god förebild?

I den gamla världen, där jag och många med mig växte upp, var det tydligt vem som var en bra förebild. Det var den som levde och förespråkade ett rent, lagligt och förnöjsamt liv. Lite som Löwengrip menar i den föreliggande konflikten. Det är en rimlig tanke; att om man bara ser glada och peppade människor påverkas man själv i samma riktning. Samtidigt är det en lite förlegad bild av hur påverkan sker. Med reservation för att jag varken är psykolog eller medievetare vågar jag påstå att vi inte längre har en så enkelspårig bild av vad påverkan är. Vi tror inte enbart på de behavioristiska teorierna längre. Karin Boye, Anna-Maria Lenngren, Wolfgang Goethe är alla exempel på folk som anklagats för att ha påverkat sina läsare negativt genom att de romantiserat döden och lidandet. Och det är klart att det framstår som en galet enkelspårig analys, att tro att påverkan sker så rakt och tydligt. Dessutom har vi idag en typ av användargenererat innehåll som ingen tidigare generation har haft att förhålla sig till.

Det skulle alltså kunna vara så att en god förebild är någon som Blanco istället; någon som vågar säga som det är. Och inte bara hur det borde vara. Det är klart att de flesta av oss vill att våra barn ska växa upp till äppelkindade entreprenörer med många vänner och en ljus framtid. Men vi kan också erkänna att alla inte har det så. Vi kan behöva spegla en annan verklighet, inte minst för att den som inte känner igen sig i entreprenöriell anda och en ständigt närvarande positiv livssyn.

Själv älskar jag serien The Osbournes som så tydligt skildrar en dysfunktionell familj där det ändå finns ögonblick av kärlek och gemenskap. Det är en skön kontrast till cupcakebak, baby-yoga, egentid, kvalitetstid och annat som familjen idag gödslas med. När familjen Osbourne skriker åt varandra blir jag en bättre mamma, inte för att jag är båttre än dem, utan för att jag känner igen mig i vissa delar och kan ta hjälp av de känslorna.

Det här handlar inte om att det är fel att vilja vara en förebild för unga. Det handlar om att ingen kan kräva av någon annan att de ska vara en klassisk god förebild. Jag är den första att försvara Löwengrips rätt att vara som hon är och jag kan definitivt se att hon kan peppa och stötta flickor, både de som har det svårt och de som har det lätt. Men lika starkt vill jag försvara Blancos rätt att skriva som det är. Och jag vill att vi erkänner att det finns olika  typer av förebilder.

Och, don’t get me started on genusaspekten av det hela. Blanco påpekar en mycket viktig sak: det är bara flickor och kvinnor som anses vara förebilder. Män ses som individer. Och det kan vi ju inte acceptera.

Net Nanny

Nu fungerar frågelådan Net Nanny ordentligt. Pressbilder är inte tagna och det går säkert att fixa till detaljer men i princip är vi igång på allvar nu. Net Nannys arbetsuniform är införskaffad och tid är avsatt för att svara på frågor. Jag har intervjuat en del viktiga personer om hur de tänker om en sån här frågetjänst och fått många bra uppslag. Välkommen att sprida info om Net Nanny!

Ergonomi enligt Lilla Gumman

Om ni inte följer Lilla Gumman bör ni kanske börja snarast. Trevligare och mer insatt teknisk nyhetsrapportering får man leta efter. Personligen ligger jag efter i mitt nyhetsläsande sedan i våras och det blir mycket att hämta igen. Lilla Gumman har varit absolut roligast att bläddra igenom i min reader. Allt från nya tekniska prylar som man bara inte kan låta bli att önska sig till handfasta tips som nedanstående råd för en bättre arbetsmiljö.

Sitter du framför datorn flera timmar varje dag? Det är lätt att glömma bort att ta hand om kroppen när man är djupt fokuserad på sitt arbete – tills musklerna ger dig en smärtsam påminnelse. Med dessa enkla tips kan du underlätta din arbetsdag:

  1. Byt kontinuerligt mellan sittande och stående position.
  2. Köp en pilatesboll och sitt på den vid skrivbordet istället för kontorsstolen. Du får ett aktivt sittande som stärker ryggen och bålen.
  3. Höj skärmen på din bärbara dator till ögonens nivå. Detta gör att du tittar i en lätt vinkel nedåt när du arbetar, vilket avlastar nacken.
  4. Jobbar du mycket med musen? Lär dig kortkommandon på tangentbordet. Växla och använd musen med andra handen. Investera i en ergonomisk mus.
  5. Ljuset har stor betydelse för din arbetsmiljö vid datorn. Placera skärmen så att ljuset från fönstret faller in från sidan. Undvik reflexer i skärmen.
  6. Använd headset och gå när du pratar i telefon.

Källa: Lilla Gumman.

Gästbloggare i Peter Alsbjers blogg

Peter Alsbjer, känd bloggare – Om kultur och bibliotek i interaktionssamhället, har bjudit in en rad andra bloggare som gäster under hösten. Jag tillhör den lyckliga skaran som bjudits in och funderar på vad jag ska skriva om. Under tiden finns ett schema över kommande gästskribenter. En av de första gästerna är Carl Heath som hyllar skolbiblioteken.