Kategoriarkiv: #blogg100

Det sociala arvet på nätet

Jan Gulliksen som arbetar med digital delaktighet skrev i januari en debattartikel om att den Största faran – att inte ha tillgång till nätet. Med det menar han, delvis baserat på resultat från EU Kids Online, att det kan uppstå sociala klyftor i förhållande till nätanvändning.

Barn som kontrolleras hårt lär sig inte att hantera de verkliga riskerna utan tenderar snarare att vara passiva eller rent av helt välja bort nätet när de konfronteras med nackdelarna. Här finns också en socialt ärftlig aspekt, där barn till föräldrar med stor internetanvändning har mycket större motståndskraft mot nätets faror än barn till internetovana föräldrar.

Den här tolkningen har jag inte själv gjort (fast jag har presenterat våra resultat om och om igen), vilket bara visar hur mycket bättre det blir när man tänker tillsammans. Gulliksen som arbetar med delaktighetsfrågor hela tiden plockade upp den här tråden ur vårt material och genast blev resultaten ännu viktigare. Naturligtvis har vi inte råd att skapa ännu större klyftor i samhället! Naturligtvis ska alla barn göras delaktiga i den digitala utvecklingen!

Magisterexamen – Pedagogisk yrkesverksamhet 60 hp

fysikdiagram_och_formler-r2aa78298acd34d04aa248ffa792de046_fguxw_8byvr_512

På min institution, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, kan man från och med i höst läsa en magisterexamen i pedagogisk yrkesverksamhet. Kursen vänder sig till dig som är lärare, förskollärare, fritidspedagog, studie- och yrkesvägledare, yrkeslärare eller har likvärdig utbildning. Läs mer och anmäl dig här.

Gillakulturen

Efter en vecka närmare ekvatorn än jag varit på mycket länge känns det mycket relevant att prata om gillakulturen. En rolig resa är nämligen närmast symbolisk för hela konceptet gilla.

champagnefrukost

Jag definierar gillakulturen som det språkbruk, de tankar och de handlingar som går ut på att stötta andra över nätet. Gillakulturen har vuxit fram som en följd av den öppenhet man kan iaktta på mötesplatser på nätet; där användarna delar med sig av sina liv och tankar på ett sätt som vi normalt inte känner igen från rummet. Naturligtvis är detta även en förlängning av människans behov av social närhet, av uppskattning från omgivningen och av att spegla sig i andra i sitt relations- och identitetsarbete.

Hur man tolkar uttrycken, både den öppna publiceringen och gillandet av densamma, beror på hur man tolkar världen i övrigt. Det finns bevisligen de som tar illa vid sig när de läser om fina middagar på Facebook, även om jag tycker att det är att gå för långt att prata om Facebookdepression. Det finns inga belägg för någon koppling mellan användning av sociala medier och utvecklande av depression, varken i klinisk eller populär mening. Det viktiga är istället att fundera på hur de som tar illa vid sig när någon berättar något positivt tänker generellt, både på och utanför nätet. En kvalificerad gissning (inte baserad på min forskning utan på mina 52 år i livet) är att det finns de som alltid kommer att vara avundsjuka och missunnsamma oavsett vilket medium de för tillfället använder. Det är en viktig bakgrund till att förstå gillakulturen. För de allra, allra flesta verkar öppenheten i sociala medier fungera tvärtom; de blir glada av att andra är glada. När jag lägger ut mina matbilder gör jag det för att jag gillar den glädje det framkallar hos mig och jag vet att andra känner samma pirr när de ser på bilderna. När jag ser andras mat- hund- och solnedgångsbilder fungerar det på samma sätt; jag får en liten aning om det roliga de får vara med om och det smittar mig på ett sätt som jag uppskattar.

Sen kan man vara kritiskt till en sorts hets, ofta baserad på ett normtänkande, som lätt kan uppstå. När det ska statusuppdateras om hur produktiv man är, hur bra betyg barnen har fått, att man har lyckats med sufflé, osv. Men där tror jag återigen att vi måste tänka på hur vi uppför oss i rummet. Den typen av skrytkultur är förmodligen ännu mer framträdande på våra arbetsplatser (jag satt uppe till två inatt och jobbade ikapp, jag tog en treo och gick till jobbet iallafall, osv) än den är på nätet. Och du och jag, som inte ställer upp på sjuka normer, har möjlighet att påverka detta genom att tänka på vad vi delar med oss av. Dela dina underbara ögonblick för att göra andra glada, men dela även dina svaga ögonblick för att göra världen till en mänskligare plats.

Gillakulturen har fått mycket negativ uppmärksamhet och ordet används mest i nedsättande syfte. Då lyfter man ofta fram en idé om devalvering av positiva känslor – om man använder positivt laddade ord som vän, kärlek, älska, gilla onödigt ofta, riskerar begreppen att urvattnas och i förlängningen leda till mindre vänskap, mindre kärlek, osv. Här blir jag full i skratt när jag skriver detta. Varför skulle denna devalvering drabba just kärleken? Jag har aldrig hört de resonemangen när det gäller hat, t ex. Risken om barn spelar mycket våldsspel är att våldet devalveras och plötsligt förmår barnen inte längre känna hat eller avsky? Begreppen förlorar sin lyskraft och får plötsligt mindre plats i barnens liv?

Det skulle ju faktiskt kunna vara så att ju mer kärlek och gillande man sprider, desto mer kärlek och gillande finns det i världen. Jag får liksom för mig att jag har läst såna tankar förut nånstans.

ae-bonad3

Mötesplats Sociala Medier 2013

I Borås har man nyligen instiftat ett sociala-medierpris som ska delas ut i samband med konferensen Mötesplats Sociala Medier. Första pristagare är Joakim Jardenberg. Det var ett bra val av juryn, tycker jag. Eftersom det är första gången priset ska delas ut är det en bra idé att välja en pionjär, för att markera att det här inte är något nytt fenomen och ge lite tyngd åt företeelsen sociala medier. Att välja någon som enbart är högaktuell och lite på gång så där, skickar fel signaler. Och då är det ju lysande att istället hitta en som både är pionjär och högaktuell. Also known as  Joakim Jardenberg! Så här skriver man:

Den allra första mottagaren av Sparbanksstiftelsen Sjuhärads sociala medier-pris är Joakim Jardenberg, en digital profil som bland annat jobbar som rådgivare i internetfrågor åt flera stora företag.

Sociala medier-priset är ett nyinstiftat stipendium på 100 000 kronor som finansieras av Sparbanksstiftelsen Sjuhärad, och delas ut i samarbete med Högskolan i Borås och Borås Stad.

Priset delas ut på konferensen där Joakim Jardenberg kommer att vara en av huvudtalarna.  

Hela programmet hittar du här. Ett ohyggligt intressant program, för övrigt också. Jag hade verkligen velat höra exakt varje talare. Inte ofta jag ser en så pass rakt igenom intressant talarlista. Kul dag för alla som är i Borås den 14 maj!

 

SETT 2013

Nu börjar det närma sig. Om 14 dagar drar SETT 2013 igång. Settdagarna är Sveriges stora IT- och lärandemässa, motsvarigheten till brittiska BETT dit väldigt många svenskar ändå åker. Det är fantastiskt kul att vi har fått en egen sådan mässa eftersom vi dels har en massa duktigt folk här, dels har egna frågor att diskutera. Allt arbete kan inte skötas internationellt eftersom förutsättningarna är så olika.

Och det är naturligtvis fantastiskt kul att SETT ringer mig, eller facebookar om man ska vara ärlig, och frågar om jag vill prata. Om jag vill! Jag vill det så gärna så jag tackade ja till att prata båda dagarna, för att nå ut till så många som möjligt. Det ska bli så kul!

Det är tydligen för sent att köpa biljetter till föreläsningar och seminarier men man kan besöka själva mässan. Hoppas du har en biljett och att vi ses där! Kom gärna fram och prata om du ser mig, för jag kanske inte känner igen er alla när jag ser er.

Blogg 100-statusen

För en läsare är det trist med såna här metaposter som bara handlar om själva bloggandet men det har förmodligen ett terapeutiskt syfte för bloggaren. Jag anslöt mig till Fredrik Wass utmaning Blogg 100 i januari. Jag var så tacksam för att bli inlurad i det här formatet – att blogga varje dag i 100 dagar. Det blev en nystart för bloggandet; jag har drivit den här bloggen i snart 10 år och i början publicerade jag något varje arbetsdag men de senaste åren har andra kanaler tagit över och bloggandet har glesats ut. Vilket är synd för bloggen är ett bra forum för en sån som jag, som behöver nå ut med forskningen och där allt inte ryms på 140 tecken.

Sen kom hela den här näthatsdebatten och rörde till det. Jag har knappt haft tid att andas och sen hade jag en resa inplanerad och där sken solen och det fanns champagne på hotellfrukosten och internet på hotellet var väldigt instabilt och när jag kom hem blev jag allvarligt sjuk och hamnade på sjukhus. Så ni kan lätt förstå att  jag halkade rejält efter i bloggandet. Så nära målet! Det är tydligen bara en månad kvar för den som har bloggat varje dag sedan starten. Så nu ligger jag här i min soffhörna och kurerar mig och inser att valet står mellan att ge upp blogg-100-utmaningen och att blogga ikapp. Jag väljer det senare. Det kanske är fusk och jag kanske blir utfryst av gänget som faktiskt klarade utmaningen men jag är ju så dålig på att vara tyst! Så håll i er, för nu blir det åka av. Jag ligger många dagar efter så jag får bränna av flera ämnen om dagen, antar jag. Och så ska ni ju få lite musik och annat kulturellt också.

Och när jag ändå metapostar: tack alla som läser! Och delar! Jag gillar!

 

Reser bort en vecka

När det här publiceras befinner jag mig i värmen en vecka. Det har varit intensivt i flera veckor nu. Idag pratade jag med media fyra gånger, t ex. Vilket ju är ett lyxproblem; jag vill ju nå ut med min forskning. Vår satsning på Fråga forskarna; Unga online har fått enormt mycket uppmärksamhet och min öppna föreläsning Ungas säkerhet på nätet likaså. Se här vad Stefan Pålsson skriver i Ungas digitala delaktighet och säkerhet.

Och då känns det bra att jag och stora delar av min stora familj hade en resa inbokad. Så om ni behöver få tag i mig kan det ta tid innan jag svarar.

 

Öppen föreläsning på Google +

Idag kl 15 ger jag en öppen föreläsning om ungas säkerhet på nätet. Det är ett sätt att sammanfatta kritiken mot de okunniga uttalanden som gjorts i samband med näthatsdebatten och efter händelserna i Kumla. Jag ska försöka hålla det kort men vi får se hur det går med den saken.

Föreläsning: Ungas säkerhet på nätet

Plats: Google+ alternativt Youtube

Tid: Onsdag 20 mars kl 15

Läs också om föreläsningen i Umeå universitets kalendarium.

Föreläsningen kan ses direkt eller i efterhand på Youtube. Om ni har frågor efteråt kan dessa ställas till mig på Net Nanny eller Facebookgruppen Vad gör unga på nätet? alternativt till mig och Marcin de Kaminski på Forskarna svarar; Unga online.

Vill någon diskutera eller fråga något före föreläsningen finns det ett event på Facebook.

Föreläsningen får spridas och användas i utbildningssammanhang. Ni får mer än gärna bädda in Youtubefilmen där den gör nytta, t ex på en skolas webbplats eller om du bloggar om de här frågorna. Nästa vecka kommer jag att följa upp föreläsningen med litteraturtips här på Nätkulturer och på Net Nanny.

Forskare lanserar frågetjänst om unga och nätet

Logotypen är skapad av Joel Dunkels http://www.behance.net/dunkels

Välkommen att ställa frågor i vår frågetjänst Fråga forskarna: Unga online som lanseras idag.

Den senaste tidens diskussioner om näthat, nätmobbning och ungas utsatthet på nätet visar med tydlighet att det finns ett stort kunskapsglapp vad gäller unga och nätet. För att möta behovet av kunskap startar nu nätforskare från två svenska universitet en gemensam webbtjänst dit skolpersonal, föräldrar och andra kan vända sig med sina frågor.

Många av de tips och råd som hörts den senaste tiden ökar inte alls ungas säkerhet på nätet. Främst eftersom de ofta bygger på snabba reaktioner på något som upplevs som extremt obehagligt. Det är inte ovanligt att vuxna får huvuddelen av sin information om unga och nätet från media. När det så ofta främst rapporteras om hemska händelser kan det vara svårt att sortera informationen och det är lätt att få en snäv bild av läget. I den nya tjänsten, Fråga forskarna: Unga online, besvaras därför frågor rörande en mängd aspekter kring unga och nätet direkt av forskare utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

– Det finns mycket som tyder på att de tips och råd rörande unga och nätet som ofta upprepas är utslag av en uppiskad stämning och att de skapar en farligare situation för barnen, säger Elza Dunkels. Vi vill därför förmedla kunskap grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet snarare än rädsla och oro.

– När nätet betraktas som skrämmande och farligt görs situationen svårare för de många barn och unga som spenderar en stor del av sitt liv online, menar Marcin de Kaminski. Det är viktigt att förklara Internet och förstå de processer som våra unga är en del av.

Elza Dunkels är lektor vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Hennes forskning handlar bland annat om ungas personliga säkerhet på nätet. Hon har skrivit boken Vad gör unga på nätet? som ifrågasätter många av de invanda föreställningarna om unga och nätet.

Marcin de Kaminski är doktorand vid rättssociologiska enheten, Lunds universitet. Hans forskning fokuserar på sociala normer i unga nätkulturer. Han är verksam i forskargruppen Cybernormer och har där ett särskilt fokus på normkonflikter mellan nätet och vardagen bortom nätet.

”Fråga forskarna: Unga online” går att nå via forskarbloggarna www.kulturer.net, netnanny.wordpress.com och www.cybernormer.se och dessutom presenteras frågor och svar via Facebook (Fråga forskarna: Unga online) och Twitter (www.twitter.com/ungaonline). Förhoppningen är att frågelådan med tiden ska inkludera fler nätforskare och  sammantaget generera en gedigen kunskapsdatabas.

Kontaktinfo:

Elza Dunkels
Email: elza.dunkels@edusci.umu.se
Telefon: +46 (0)72735323

Marcin de Kaminski
Email: marcin.de_kaminski@soclaw.lu.se
Telefon +46-(0)768-045151

Logotypen är skapad av Joel Dunkels www.behance.net/dunkels