Kategoriarkiv: Säkerhet

Resurser för utbildningsdagar

Just nu får jag många frågor om jag kan komma och föreläsa på utbildningsdagar och temadagar. Det går inte alltid, av olika skäl, och det är inte heller alltid jag tycker att en skola ska hyra in en föreläsare. Det finns situationer där man utan tvekan skulle få ut mer av sina resurser om personalen fick möjlighet att arbeta tillsammans kring de här frågorna. Jag brukar tipsa om min bok Vad gör unga på nätet? som är tänkt att ge nya tankar och nya infallsvinklar. Om ett kollegium läser och diskuterar boken kan det vara en bättre och billigare lösning än att jag ska komma förbi ett par timmar. Det är bra och nyttigt att lyssna till föreläsare men om arbetet stannar vid denna enda föreläsning, då är risken att det blir mer underhållning än inspiration. Om man både vill arbeta vidare och höra mig prata vill jag naturligtvis gärna komma ut och föreläsa och då kan man boka mig här. Utöver föreläsningarna och att tipsa om min bok försöker jag vara uppdaterad på material som skolor och andra kan använda sig av och här kommer den senaste listan. Det är gratismaterial som kan läsas på webben, laddas ner, spridas, skrivas ut och i vissa fall även beställas som pappersbok. De första är material som är tänkt att användas tillsammans med elever och den senare delen är informationsmaterial riktat till vuxna.

Utbildningsmaterial för yngre

Statens medieråd: Nosa på nätet – ett utbildningspaket för yngre barn. Tanken är att utveckla ett allmänt kritiskt förhållningssätt snarare än att träna sig i specifika nätbeteenden.

Statens medieråd: Jag ❤ internet – ett utbildningsmaterial för barn i mellanstadieåldern. Här har jag lite kritik. Det är ett bra material men de envisas med rådet att inte använda sitt riktiga namn på nätet. Farligt och dumt! I övrigt är det ett väl genomarbetat material. Jag skulle dock vilja uppmana den lärare som ska använda det att vara uppmärksam på ifall eleverna svarar som de tror att de borde svara. Många barn är lika påverkade av medierapporteringen och debatten om unga och nätet som deras vuxna och vet ungefär hur vi förväntar oss att de ska säga. Försök visa att de får tänka fritt kring de här frågorna, så får alla ut mer av övningarna.

Ungdomsstyrelsen: Ses offline? – ett metodmaterial för dig som arbetar på högstadiet eller gymnasiet, i fritidsverksamheter eller ungdomsorganisationer.

Internetfonden: Unga och Internet – en guide för lärare och föräldrar som tar upp ett antal vanliga scenarier som kan inträffa på skolan, i hemmet eller i kompiskretsen. Till varje fallbeskrivning hör ett antal frågeställningaroch reflektioner från en expertpanel. (Den här tar jag upp även bland vuxenböckerna eftersom den både innehåller viktig kunskap för vuxna och konkreta tips på arbete med elever).

Informationsmaterial för vuxna

Elza Dunkels: Råd till vuxna – tips till dig som har unga nätanvändare i din närhet.

Net Nanny svarar på dina frågor – en frågelåda om unga och nätet, där Elza Dunkels besvarar frågorna utifrån aktuell forskning. Du kan ställa frågor anonymt och få svar i bloggen eller personligen via mail.

Fråga forskarna; Unga online – en webbtjänst där forskare från svenska universitet svarar på frågor om unga och internet med utgångspunkt i vetenskaplig forskning. Just nu bemannas frågelådan av Elza Dunkels ( http://www.kulturer.net ) och Marcin de Kaminski (http://www.cybernormer.se ).

Statens medieråd: Våldsamma datorspel och aggression – en översikt av forskningen 2000–2011. En sammanfattning av vad forskningen säger om våldsamma datorspel och aggression.

Ungdomsstyrelsen: Utsatt – en sammanfattning av de viktigaste resultaten ur rapporten Se mig, Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012 samt myndighetens erfarenheter av regeringsuppdraget kring sexuell exploatering av unga via nätet.

Internetfonden: Copyright – Copyleft – förklarar vad upphovsrätt är och hur den påverkar skapande och kommunikation, samt att hjälpa den som vill använda sig av upphovsrättslicenser. Här förklaras hur öppna licenser kan användas för att hjälpa skapande människor att dela med sig av sina alster.

Internetfonden: Källkritik på Internet – en guide för att navigera på nätet. För att kunna värdera trovärdigheten hos informationen på nätet behövs verktyg och även grundläggande kunskaper om hur webben fungerar. Oavsett om du gör research för ett skolarbete, surfar för nöjes skull eller arbetar med informationsinhämtning finns det metoder att tillgå i sökandet efter fakta och sanningar på nätet. Guiden tar upp allt från traditionell källkritik till hur du spårar upp nättjänsters geografiska hemvist.

Joakim Jardenberg: Får jag fotografera dig naken? – fem frågor på tal om näthat. Resurs för att förstå upphovsrätt och annat relaterat på nätet. Diskussionsmaterial.

Net Nanny några år senare

Lämna ett svar

Idag har jag haft ett utvärderingsmöte om Net Nanny och passar på att påminna er om projektet. Net Nanny började som en av alla dessa idéer som jag ofta får. Vi hade ett möte om vår forskning och jag mer eller mindre shanghajade en kollega att göra en liten film om idén som vi tänkte skicka till någon lämplig tv-kanal. Nu tackade alla tv-kanaler nej. En förklarade att det var en trevlig idé men att det inte går att visa program som inte bygger på en konflikt. Såna program får helt enkelt inga tittare.

Till slut fick jag i alla fall medel från Internetfonden för att ta fram en webbplats där allmänheten kunde ställa frågor om unga och nätet. Ambitionen var att nå ut till allmänheten med vetenskaplig kunskap om unga och nätet. Det är alltid kul att få chansen att prata om sina hjärtebarn så jag är glad att Internetfonden ville utvärdera projektet även så här långt efteråt. Jag fick prata om Net Nanny en hel timme!

Jag inser att jag inte nått upp till projektets mål att skapa en väl använd frågelåda; jag får väldigt få frågor, vilket har många förklaringar. Men jag har nått en bra bit på vägen när det gäller syftet med projektet; att bidra till folkbildningen kring unga och nätet. Net Nanny har framträtt i många fler forum än bara sin lilla frågelåda på nätet. Jag har föreläst, chattat med läsare, diskuterat med elever och mycket annat som mitt alter ego Net Nanny.

Men fortfarande återstår målet att få driva frågelåda i ett annat forum än en webbplats. Jag vill att Net Nanny ska få en frågespalt i en tidning, en fast chattid, vara ett fast inslag i ett radioprogram eller tv-program, ge ut en bok. Ja, idéerna saknas inte men ännu har ingen nappat. Jag tror att jag ska intervjua Net Nanny här i bloggen någon dag. Stay tuned!

Det sociala arvet på nätet

Lämna ett svar

Jan Gulliksen som arbetar med digital delaktighet skrev i januari en debattartikel om att den Största faran – att inte ha tillgång till nätet. Med det menar han, delvis baserat på resultat från EU Kids Online, att det kan uppstå sociala klyftor i förhållande till nätanvändning.

Barn som kontrolleras hårt lär sig inte att hantera de verkliga riskerna utan tenderar snarare att vara passiva eller rent av helt välja bort nätet när de konfronteras med nackdelarna. Här finns också en socialt ärftlig aspekt, där barn till föräldrar med stor internetanvändning har mycket större motståndskraft mot nätets faror än barn till internetovana föräldrar.

Den här tolkningen har jag inte själv gjort (fast jag har presenterat våra resultat om och om igen), vilket bara visar hur mycket bättre det blir när man tänker tillsammans. Gulliksen som arbetar med delaktighetsfrågor hela tiden plockade upp den här tråden ur vårt material och genast blev resultaten ännu viktigare. Naturligtvis har vi inte råd att skapa ännu större klyftor i samhället! Naturligtvis ska alla barn göras delaktiga i den digitala utvecklingen!

Öppen föreläsning på Google +

Lämna ett svar

Idag kl 15 ger jag en öppen föreläsning om ungas säkerhet på nätet. Det är ett sätt att sammanfatta kritiken mot de okunniga uttalanden som gjorts i samband med näthatsdebatten och efter händelserna i Kumla. Jag ska försöka hålla det kort men vi får se hur det går med den saken.

Föreläsning: Ungas säkerhet på nätet

Plats: Google+ alternativt Youtube

Tid: Onsdag 20 mars kl 15

Läs också om föreläsningen i Umeå universitets kalendarium.

Föreläsningen kan ses direkt eller i efterhand på Youtube. Om ni har frågor efteråt kan dessa ställas till mig på Net Nanny eller Facebookgruppen Vad gör unga på nätet? alternativt till mig och Marcin de Kaminski på Forskarna svarar; Unga online.

Vill någon diskutera eller fråga något före föreläsningen finns det ett event på Facebook.

Föreläsningen får spridas och användas i utbildningssammanhang. Ni får mer än gärna bädda in Youtubefilmen där den gör nytta, t ex på en skolas webbplats eller om du bloggar om de här frågorna. Nästa vecka kommer jag att följa upp föreläsningen med litteraturtips här på Nätkulturer och på Net Nanny.

Forskning och tårar och aktivism

Lämna ett svar

Mitt jobb är alldeles outhärdligt ibland. När forskningen handlar om barn som far illa och när omgivningen vägrar att se. När barn som råkat illa ut används av vuxna som vill tjäna pengar, som vill vinna politiska poänger eller som bara inte ser barnet. Då händer det att jag måste stänga dörren på jobbet och sitta en stund och torka tårarna. Och jag inte orkar gå ut och fika efteråt heller, för det otäcka skapar nån sorts folkskygghet. Även om mina kollegor naturligtvis är helt oskyldiga till det jag gråter över, är det som att jag tycker illa om folk i allmänhet efter att ha konfronterats med allt det hemska som finns där ute.

Ett tag var jag inne på att inte fortsätta. Jag kan med lätthet styra om forskning och undervisning så att det handlar mer om lärandeaspekter av nätet än om sexuell exploatering, kränkande behandling och otrygghet på nätet. Och jag funderade på det, för att jag tänkte att jag inte kommer att orka ha det så här.

Men när jag fick tänka ett tag insåg jag att alla andra som jobbar med svåra frågor klarar det. Poliser, socialarbetare, vårdpersonal, domare som måste konfronteras med allt det hemska som finns där ute. De orkar ju. Någon måste orka. Och så tänkte jag på att de tårar jag fäller är en annan sorts tårar än de som barnen fäller. Barnens tårar kan uppvägas, kan vara viktiga, kan leda till något bättre, men bara om vi som är vuxna också orkar med att bli ledsna. Att undvika det svåra för att man inte orkar är självklart en monumentalt egoistisk handling. Så jag fick tänka om och hitta ett sätt att orka. Om inte jag gör just det här, kanske ingen gör det, tänkte jag.

Och därför fortsätter jag att envist hävda att det finns olika sätt att anlägga ett barnperspektiv, att fortsätta sätta mig in i vilka faror som finns för barn, att fortsätta vända på perspektiven för att se hur vi verkligen kan hjälpa. Jag balanserar utan att vingla mellan att vara forskare och aktivist.

Ett sätt att vara både forskare och aktivist är det jag och några kollegor har bollat under helgen och som lanseras imorgon, någonstans på internet. Håll utkik! Ett annat sätt är den öppna föreläsning jag planerar att hålla på onsdag, någonstans på internet. Håll utkik!

Här tänkte jag att det skulle passa med en covervideo men så hittade jag denna liveversion från 1969. Simon & Garfunkel presenterar låten som en av sina nya låtar. Hör hur unga deras röster ännu är. Och texten är naturligtvis det jag är ute efter. Gråt en stund, men sen är det dags att forska!

Ä men va fan, vi tar den andra också. Strax innan Johnny Cash dog spelade han in Bridge over Troubled Water med Fiona Apple som körar outhärdligt vackert. Johnny hade precis blivit änkling. Hans livskamrat June Carter dog bara ett halvår innan han själv dog och han slutförde inspelningen av detta sista album efter att hon gått bort.

Det handlar inte om koll

Lämna ett svar

Igår var jag med och debatterade ungas säkerhet på nätet i Debatt. Jag är nöjd med talutrymmet jag ändå fick i det här märkliga formatet men jag skulle vilja än en gång inskärpa vikten av att vi inte drabbas av panik. För om vi gör det, ger vi skräckföreläsarna en ännu större marknad. Det är illa nog att skolorna vänder sig till dem i så stor utsträckning som de gör.

Det är nämligen säkerhetsråden till unga som har skapat den farliga situationen. Tyvärr lät jag mig dras med i en av frågorna från programledaren, trots att jag förberett mig noga. Jag svarade på hennes fråga om vad man ska lära unga! När jag ser det i efterhand kan jag inte förstå att jag gick på det! Jag som bara pratar om att det inte är de unga som ska ändra sitt beteende för att inte bli utsatta! Jag borde ha styrt in samtalet på vuxnas ansvar. Läs och sprid mina Råd till vuxna.

Idag har jag uttalat mig om detta i Svd också, även om de dryga 30 minuter jag gav journalisten var rätt bortkastade. Mitt huvudsakliga budskap försvann, men en liten mening kom med:

– Alla vuxna har redskapen för att vara en bra vuxen för barn som är på nätet. I grunden är det relationsfrågor och konflikter som vuxna kan. Det är viktigt att inte lägga skulden på barnen. Då ökar risken för det som nu hänt i Kumla.

Och det budskapet måste hamras in. Så här säger rektorn ändå att det handlar om att komma ikapp:

– Hur ska vi kunna veta vad 290 elever gör på nätet? Som jag förstår det kommer man inte ens in på enskilda Facebooksidor. Det här är ett område där vi vuxna aldrig kommer ikapp. Aldrig.

Vilket ju bara visar att han inte har förstått någonting. Ni ska inte komma ikapp! Ni är precis där ni ska vara men ni tänker fel och ni filtrerar bort sådant ni skulle kunna se. Sluta gömma er bakom att nätet förändrat förutsättningarna! Den förändring som skett är marginell. Samma saker gäller, livet ser i stort ut som det alltid har gjort, även 2013.

Farliga säkerhetsråd

2 svar

Ikväll ska jag till Göteborg för att delta i Svt Debatt och prata om nätmobbning, apropå flickan i Kumla som tog sitt liv och där man snabbt misstänkte en koppling till nätmobbning. Nu har ämnet tagit en helt annan vändning och vi får se vilka som kommer att debattera. Idag meddelades nämligen att polisen misstänker att det var en 45-årig man som utgav sig för att vara född 1997 och inte en 15-årig pojke. Det enda jag tänker på nu är att vi absolut inte får drabbas av blind panik, som i citatet från Svt Nyheter:

– Det är ju ett fenomen just nu att unga trakasserar unga på internet utan att förstå vad det kan leda till. Det är bland annat därför vi valt att vara väldigt offensiva med information. Vi vill varna unga för att lägga ut saker på internet som de inte borde lägga ut, sade Nylén.

För det första hoppas jag att citatet är publicerat ur sitt sammanhang. Annars är det högst anmärkningsvärt att prata om att unga trakasserar unga på internet, fast det just avslöjats att det var en vuxen. Om citatet är korrekt är det ändå inte någon chock för mig, så här ser det väldigt ofta ut när vi diskuterar obehagligheter på nätet; det pratas om att unga är förövarna. Men det är extra illa om det görs när man faktiskt avslöjat att det inte var en ung förövare. Det här är ett utslag av juvenism (se t ex ett tidigare inlägg), som bildar ett filter genom vilket vi betraktar världen. Samma sak hände efter händelserna i Bjästa; det satt folk i tv-sofforna och pratade om hur vi ska få unga att uppföra sig bättre på nätet, när tre av de centrala i hela händelsen, såsom tv-programmet skildrar den, var vuxna. Jag tänker då på rektorn, fritidsledaren och prästen. Ingen ropade efter att präster ska följa lagen.

Men även om citatet skulle vara taget ur sitt sammanhang är det allvarligt att Mats Nylén, som är kommunikationschef vid polisen i Örebro län, lite i en bisats lägger skulden på de unga offren. Vi vill varna unga för att lägga ut saker på internet som de inte borde lägga ut, säger han. Läs det igen. Varför vill han varna? Vet han att det är farligt eller är det bara en gissning? Och vilka saker borde de inte lägga ut? Finns det en lista över vilka saker som är olämpliga? Eller finns det en lista över vad som är rent farligt att lägga ut? Eller kan man gruppera det lite lösare och säga att en viss typ av information ska man inte dela med sig? Isåfall skulle jag vilja se en sådan uppräkning och, allra viktigast, på vilka grunder den är sammanställd. Det finns nämligen ingen forskning som stöder att man skulle kunna upprätta sådana förteckningar.

Och här kommer vi till en av de poänger jag hoppas hinna göra i kvällens Svt Debatt: När man på det här sättet lägger skulden (eller ansvaret om ni inte gillar ordet skuld) på den unga nätanvändaren, då har man skapat en farligare situation än om man inte hade varnat alls. Om man ger sken av att det är offrets uppförande som avgör om hen ska bli utsatt eller inte (ja, ni har rätt – det här känns igen från kort-kjol-debatten) ökar risken enormt att hen inte vågar berätta för någon vad som hänt. Vi har ju nämligen signalerat tydligt att så där som du har gjort, det gör man bara inte.

Och om jag ska sammanfatta vad forskningen säger om säkerhet på nätet så är det enda sättet vi kan skydda våra barn att vi har en öppen kommunikationskanal mellan vuxna och barn. Om det finns någon vuxen som barn kan vända sig till när de oroar sig, minskar alltså risken att bli utsatt på nätet. Idag saknar många, kanske de flesta någon att prata med. De pratar kompisar men det är under förutsättning att de har kompisar de litar på. Vissa barn är helt ensamma med sin oro. Och en stor del av den oron har vi vuxna planterat hos dem.

Det är nu det avgörs om vi kan prata om detta på ett sätt som är förankrat i verklig kunskap om unga och nätet eller om vi kommer att prata om det med känslor, fördomar och gissningar som ledstjärnor.

Tiden är ingenting

Lämna ett svar

Tid har visat sig vara en av de parametrar av barns nätanvändning som vi diskuterar mest. När jag intervjuade barn till min doktorsavhandling* hade många barn regler kring tid men inte kring så mycket annat. Det kan förklaras med några enkla förhållanden, t ex att man är många som ska dela på en dator och att dygnet inte innehåller hur många timmar som helst.

Om man behöver dela på en dator är det viktigt att anlägga ett genusperspektiv på uppdelningen. I praktiken visar det sig nämligen att pojkar får mer datortid än flickor, liksom män får mer än kvinnor. Det kan vara en bra idé att faktiskt mäta tiden så man inte faller in i nån allmän uppfattning om att man fördelar tiden lika.

Om dygnets timmar istället är det man bekymrar sig över kan man fundera över vad barnen gör vid datorn och inte enbart fokusera på antalet timmar. Det finns ett fint ord för att dygnet bara har 24 timmar för alla, för att beskriva att det rent matematiskt inte går att göra hur mycket som helst men jag minns inte vad det heter (kommentera gärna om du vet). Och det är ett viktigt argument; när jag sitter framför datorn kan jag faktiskt inte träna just den stunden. Däremot är inte livet alltid så matematiskt som det kan framstå. I det här fallet är det också en fråga om vad barnen faktiskt gör, inte bara vad det ser ut som att de gör.

Det gäller att avslöja aktiviteterna, ge dem ett korrekt sammanhang för att ett samtal om dem ska bli relevant för både barnen och de vuxna. Kan den vuxna lära sig se datorsittande som jämbördigt med någon annan aktivitet som är mer acceptabel? Ett enkelt exempel är att umgås med kompisar. Det är en aktivitet som de flesta vuxna tycker ingår i ett normalt liv för ett barn. Om barn och vuxen pratar om vad som händer vid datorn kanske den vuxna kan se att aktiviteterna även innefattar just umgänge med kompisar. Då blir matematiken kring tid lite mer av Hej, matematik! med cirkeldiagram där delmängderna överlappar varandra snarare än ett tårtdiagram där det ena utesluter det andra.

Den stora europeiska studien EU Kids Online III har en en delrapport plockat ut data om just tidsanvändning. I rapporten sägs bland annat att tid inte är problemet. Det finns helt enkelt andra faktorer som är viktigare än tidsanvändningen när vi vill ta reda på hur barn hanterar sin datoranvändning.

Vi måste se barn som tänkande individer och som sådana har de rätt till ett individuellt bemötande. Även detta är lagstadgat. Man får inte behandla alla barn lika i de fall där det innebär att någon förfördelas. Att ha samma tidsgräns för datoranvändning för alla barn, t ex, kan alltså vara rimligt om man är många som ska dela på samma dator men i övrigt skulle jag inte rekommendera att man sätter upp en regel som ska gälla för alla. Se vidare inlägget om regler.

* Avhandlingen finns också på DIVA som samlar akademisk text i Sverige men utan det fina omslaget som https://twitter.com/JoelDunkels och https://twitter.com/KillerColours gjort, så vill ni se det bör ni välja min egen uppladdning ovan.

Lasten suojelu ja digitaalinen media

Lämna ett svar

Rubriken betyder ungefär Hur man skyddar barn på nätet och är namnet på en skrift som riktar sig till tjänstemän och föräldrar i Finland. Genom en kontakt på Justitieministeriet i Finland fick jag tips om att man bland annat tar upp mina perspektiv på unga och nätet. Skriften bygger delvis på denna artikel som kom förra året. Nu kan jag inte finska men man kan ju maskinöversätta för att få en uppfattning och det ser bara bra ut.

YouTube oroar barn och unga mest på internet

Lämna ett svar

Sent omsider kom vårt pressmeddelande ut. Det var meningen att det skulle tajma Safer Internet Day som infaller idag. Det är ett europeiskt initiativ för att öka medvetenheten om ungas personliga säkerhet på nätet. I Sverige är vi inte så intresserade av den här typen av dagar men i många länder slår man på stort. Hur som helst skickar vi i EU Kids Online ut ett pressmeddelande om den senaste i raden av rapporter från den stora studien EUKO III.

YouTube oroar barn och unga mest på internet

[2013-02-05] Videowebbplatser som YouTube toppar listan över vad som oroar barn och unga mest på internet. En unik europeisk undersökning visar vad barnen själva tycker kan vara obehagligt och skrämmande på nätet.

Olika bilder, vissa spel och videoklipp på YouTube, mördarspel (pojke 10 år).

På en direkt fråga om vad europeiska barn tror är mest riskfyllt på internet blir det vanligaste svaret videodelningssajter som YouTube. Där finns mer skrämmande innehåll än på andra plattformar. Det är en av slutsatserna i en ny rapport från EU Kids Online.

Rapporten, ’In their own words’, om hur barn och unga ser på riskerna publiceras på Safer Internet Day 2013 (tisdag 5 februari). Svaren kommer från 9 904 barn (9 till 16 år) i Sverige och ytterligare 24 europeiska länder.

På frågan om de tror att det finns saker på internet som människor i deras ålder oroas eller blir besvärade av, svarade i Sverige fyra av tio JA. En tredjedel (33%) av de yngre, 9-12 år, svarade ja och nästan hälften av de äldre (13-16 år). Ingen skillnad mellan pojkar och flickor.

Det finns ju massor av sidor som visar videoklipp på jätteäckliga videos. En kompis har en gång visat ett klipp på en avrättning, inte att det var kul, utan helt sjukt. Jag blev ju själv rädd när man ser på det. Sen finns det pornografi hit och dit med just allt vad man kan hitta (pojke 15 år).

Från deras svar kan man utläsa att de finner innehållet på YouTube upprörande därför att det är verkligt eller mycket verklighetstroget. Det bärs fram av starka rörliga bilder och kan lätt spridas bland kompisar. I svaren återfinns upprördhet, äckel och rädsla över att se våldsamheter, avrättningar, djurmisshandel och våldspornografi.

…t.ex youtube där de kan visa skrämmande videor fast man söker på något roligt och istället kommer det upp porrfilmer och skräckfilmer! (flicka 12 år).

Pojkarna nämner obehagligheter knutna till spel och video dubbelt så ofta som flickorna, medan särskilt de äldre flickorna nämner faran för problematiska kontakter på de sociala nätverken som Facebook och Bilddagboken.

Perversa människor som t.ex. vill att man ska visa sig i webbcam eller att man ska skicka bilder på sig själv. Om någon börjar säga fula ord till en och hotar att slå en. Det kan vara både kompisar som man har bråkat med eller folk som har bråkat med ens kompis om man är på sin kompis sida (flicka 15 år).

Särskilt i länder som Sverige, där ungdomarna är mycket aktiva på internet, oroar sig många unga flickor för att okända män kan försöka ta kontakt med dem på sociala nätverk och webbsajter. Många har också lärt sig handskas med sådana situationer.

Jag tror att en del ungdomar i min ålder är ganska oroliga över t.ex. pedofiler och andra killar som vill att man ska berätta hur man ser ut osv. Men det är bara att kunna säg nej och blocka den. Men man ska absolut inte lämna ut för personliga saker. Så är det nog inte så farligt och berätta lite för sina föräldrar så dom vet lite om det, för det har jag gjort (flicka 16 år).

För mer information om det svenska materialet kontakta Olle Findahl (olle.findahl@gmail.com). I det svenska forskarteamet ingår Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se, Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@gmail.com, Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, elza.dunkels@edusci.umu.se, Ulrika Sjöberg, Malmö högskola, ulrika.sjoberg@mah.se

Rapporten ”In their own words: What really bothers children online?” är författad av Sonia Livingstone (UK), Lucyna Kirwil (Poland), Cristina Ponte (Portugal) and Elisabeth Staksrud (Norway), med hjälp av the EU Kids Online network.

För fullständig rapport (på engelska), se:
http://www2.lse.ac.uk/media@lse/research/EUKidsOnline/Home.aspx

Information om projektet och studien

• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därigenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010-TN-4201001).
• EU Kids Online genomförde 2010 intervjuer i hemmen med 25 000 barn i åldrarna 9-16 år och deras föräldrar.
• För samordningen av det svenska teamet ansvarar the International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.
• För fler resultat, rapporter och detaljer om studien besök http://www.eukidsonline.net eller vår Facebookprofil.
• De länder som ingår i studien är: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, och Österrike. Dessutom ingår numera även forskar team från följande länder i projektet: Island, Kroatien, Lettland, Luxemburg, Malta, Ryssland, Schweiz samt Slovakien.

• Safer Internet Day organiseras varje år av det europeiska nätverket Insafe, ett samarbete mellan organisationer från 30 länder som arbetar för att sprida kunskap och öka medvetenheten om säkrare användning av internet bland barn och unga. Tema för Safer Internet Day 2013 är ”Connect with respect”, sewww.saferinternet.org/web/guest/safer-internet-day För aktiviteter i Sverige se www.statensmedierad.se/Kunskap/Allmant-om-medier/Safer-Internet-Day-5-februari-2013/