Mobiltelefoner i skolan

Lämna ett svar

När det skrivs ilskna debattartiklar om att mobiltelefoner måste förbjudas, är det viktigt att inte luras in i den typen av resonemang. De som är för förbud har gjort en felaktig analys av problemet och då behöver vi andra styra över diskussionen till kärnfrågan. Som såklart inte är ifall elever ska få ha mobiltelefoner i skolan eller inte.

Kärnfrågan är hur barn ska få det bättre i skolan. Och det är alltid vuxnas ansvar. Alltid. Det är alltid läraren som har ansvaret för situationen i klassrummet. Vilket inte betyder att läraren alltid klarar av situationen ensam som den utvecklar sig alla gånger. Tvärtom är det lärarens ansvar att söka hjälp när situationen är ohållbar. Det är dock inte ok att lägga skulden på eleverna, deras beteende eller ens på tekniska hjälpmedel.

När antimobilsidan vill få det till att problemen i skolan beror på mobiler, har de i själva verket gjort precis som antiabortlobbyn gjort; de har kidnappat ett begrepp och gjort det synonymt med sin kamp. När antiabortlobbyn skanderar ”Ja till livet” är det ingen som vill säga emot dem. Inte för att vi håller med dem utan för att det är omöjligt att säga emot ”Ja till livet” med mindre än att framstå som helt vettlös. Deras argumentation är alltså manipulativ. Den syftar inte till att reda ut sakförhållanden utan till att lura motståndarna i en fälla.  Och när antimobillobbyn (som inte på nåt sätt är en organiserad lobby, utan mer en förtvivlad och dåligt informerad allmänhet) säger att de vill ha en fungerande skola, ja vem är jag att säga emot? Om jag debatterar emot dem på deras villkor, framstår jag som en barnhatare som vill att det ska gå illa för dagens ungdom, alternativt en naiv mespropp som inte förstår att vi måste ta i med järnhand mot dagens ungdom.

Den som hånar oss som kritiserar generella mobilförbud och andra uttryck för panikutbrott, ska veta att hen skriver in sig i en lång tradition av barnförakt. Där vi som försvarar barns rättigheter och vill avskaffa det pennalistiska systemet som stereotypiserar och diskriminerar barn, framställs som ultraliberala, låt-gå-ivrare utan ansvarstänkande. Och där barn framställs som icke tänkande varelser som får avvakta med rättigheter tills de har förtjänat dem eller blivit vuxna, beroende på vilket som kommer först.

Till dem vill jag säga: Gör det inte! Skriv inte in dig i den berättelsen (om du inte står för den människosynen alltså)! Det går att avstå. Det går att respektera barn och unga. Det går att avstå från att skratta med i det allmänna hånandet av barn och barnrättskämpar. Det är inte lätt, eftersom vi blev utsatta för samma hån som barn och det är så pennalistiska system fungerar; de reproducerar sig själva med skrämmande precision. Men självklart går det. Vi är alla tänkande varelser och vi kan fatta egna beslut.

Det gäller att ständigt arbeta sig tillbaka till kärnfrågan: hur ser vi till att det blir så bra som möjligt för barn? Så att skolan funkar som den ska för dem, så att de är trygga och glada, så att de kan vara trygga och glada i framtiden också. Det ska vi diskutera. Om och om igen. Tills alla barn går i en skola som fungerar och tills alla barn är trygga och glada.

 

PISA-debatten

Lämna ett svar

pisa

Här ger jag en vinkel på PISA-debatten, som Skolverket skrev om i höstas. Mitt inlägg finns i Lärorik, som är Linköpings kommuns tidskrift för pedagogisk utveckling i skolan.

När Skolverket går ut och kommenterar den senaste delrapporten från PISA-studien används bland annat formuleringen att det är ”viktigt att ha en genomtänkt strategi för it-användningen i skolan” vilket i vissa läger har tolkats som att it-användningen är problemet och hos starka it-motståndare även som att Skolverket rekommenderar skolor att inte använda it. Jag tolkar formuleringen som att det är viktigt att ha en genomtänkt strategi för it-användningen i skolan. För vad betyder det egentligen när studien säger att det finns ett samband mellan hög it-användning och dåliga resultat i PISA?

För det första har riktningen i sambandet inte studerats. Vi vet till exempel inte om de ”extrema användarna”, som använder nätet mer än 6 timmar om dagen, väljer skärmen för att skolan misslyckats med deras utbildning eller om deras resultat dalat därför att de är extrema användare.

För det andra är själva mätskalan extremt godtycklig. Antalet minuter eleverna ”använder internet” förutsätts vara en mätbar enhet medan många i själva verket använder internet på ett eller annat sätt hela sin vakna tid. Att ”använda internet” är inte en begränsad aktivitet mer än att åka bil är en enda aktivitet. Förmodligen finns det de som använder internet lite i största allmänhet men de flesta gör något under sin internetanvändning. En vettig studie borde således ha mätt detta något istället. Med stor sannolikhet hade då andra mönster framträtt. Då hade it-användning kunnat beskrivas som något diversifierat, där avancerade lärandemönster samsas med och lättsam underhållning, där kunskapstörst och verklighetsflykt representerar vitt skilda kontexter och där i princip ingen aktivitet låter sig fångas med orden ”använda internet”. Vid en sådan beskrivning blir det tydligt att det är skolan vi måste granska kritiskt, inte ungas vanor i och utanför skolan.

När delrapporten slår fast att de elever som aldrig eller väldigt sällan använder it har de bästa skolresultaten säger det oss någonting viktigt om skolan. Det talar om att utbildningsväsendet i stort inte har utforskat och utnyttjat den potential till lärande och kunskapsutveckling som nätet erbjuder oss. De elever som delvis står utanför digitaliseringen klarar sig alltså bättre än andra. Fundera över det förhållandet en stund! De elever som delvis står utanför digitaliseringen klarar sig bättre än andra. Där har vi ett resultat vi bör diskutera!

När diskussionerna ensidigt handlar om farorna med hög it-användning riskerar vi att fokus hamnar helt fel. När vi låter hög it-användning bli syndabocken för dåliga skolresultat, eller ännu värre; låter dagens ungdom bli syndabocken, då spelar vi ett högt spel. Vi riskerar att försämra för de barn som på olika sätt fått bättre uppväxtvillkor tack vare nätet. Inte nödvändigtvis de som har det rätt bra, socioekonomiskt och trygghetsmässigt. Vi vet sedan tidigare att de klarar sig relativt bra, åtminstone som grupp betraktat. Men vi spelar med mer utsatta unga som insats. De som har hittat alternativa lärandestrategier eller alternativa sätt att söka hjälp. De som inte har stöd från vuxna i sitt utvecklande av metoder för att klara sig i livet. Dessa barn lämnas åt sitt öde om vi väljer att fokusera på antal minuter online istället för att prata om skolutveckling. Eller brist därpå. Om nu skolan misslyckas med så många elever som PISA tycks visa, är det en mycket allvarlig fråga som borde diskuteras med helt andra förtecken elevernas it-användning.

Det är utan tvekan svårt att tolka PISA på ett vettigt sätt. OECD har lyckats bra i sin marknadsföring och mätningen betraktas ibland som ett objektivt mätinstrument trots att det bara är ett av många tänkbara sätt att mäta framgångar. Men även om vi tar PISA som en vettig mätare och litar på att det ser illa ut för svensk skola, finns det en rad alternativa förklaringar som borde upp på agendan långt före it-användning. Till exempel de enorma nedskärningarna som genomfördes i början av 1990-talet och som med stor sannolikhet påverkat kvaliteten på utbildningen, både vad gäller eleverna och deras lärare. Den ökade arbetsbördan för lärare och byråkratiseringen av skolledartjänsterna är andra tänkbara delförklaringar. Vi bör i korthet vara försiktiga när vi så slarvigt fördelar skuld.

 

Lite media

Lämna ett svar

Det har varit hektiskt sen min bok kom ut och här är ett urval av medieframträdanden.

9/2 2016 P4 Kronoberg hade en nyhet om en elev som stängts av från skolan efter svåra kränkningar av andra elever. Jag fick prata lite om nätmobbning, makt och nätkärlek.

Den 3/2 släpptes förslaget från det som kallades näthatsutredningen så jag fick en hel del frågor. SvD var snabbast ut att ringa mig. Sen ville Feministiskt Perspektiv ha en kommentar. Och sen ringde P4 Västerbotten.

20/1 var jag uppe hos P4 Västerbotten igen och pratade om min nya bok.

8/1 skrev Folkbladet om min bok under den roliga rubriken Jag är inte ett dugg bättre än de flesta. Så nu vet ni det 🙂

I mellandagarna publicerade Aftonbladet en reportageserie om barn och nätet. I samband med det fick jag chatta med läsarna, en riktig favoritsyssla. Expressen var inne på samma tema i början av januari.

Periscope

Lämna ett svar

Nej jag tänker inte uttala mig om Periscope. Dels har jag inte tid just nu, dels tycker jag att det är ovärdigt att säga samma saker som jag gjorde nyss, bara för att det kommit en ny app som nån idiot ska börja larma om. I de fall media ändå vill ha ett citat från mig ger jag härmed mitt tillstånd att klippa och klistra från tidigare artiklar. Jag kan på rak arm säga att jag uttalat mig om Ask, Talking Angela och till och med Twitter (det där sista bör ni dock källkolla innan ni citerar för jag kan minnas fel). Jag har ungefär detsamma att säga idag.

Ni förstår ju själva att vi inte kan ha det så här. Vi kan inte hålla på och lyssna på s k larm så snart nån vuxen inte grejar sitt uppdrag. De får larma och gå på, men vi ska inte ge dem utrymme i media, fikarumsdiskussioner eller tankar. Låt dem larma, de tröttnar snart.

Jag kommer att säga nej till alla frågor som rör Periscope men jag gör härmed ett generellt uttalande som kan appliceras på denna och framtida små panikutbrott. Vsg.

Vi är vuxna. Vi har inte rätt att känna oss hotade av nåt som barn gör. Oavsett vad de gör. Vårt ansvar är att avstå från den typen av reaktioner. Självklart kan känslor av hot, panik och dysfori bubbla upp, men det ingår i vuxenheten att hantera dessa känslor utan att agera på dem. Vad barn än hittar på för nytt och dumt är det vårt ansvar att lyssna, fråga, fundera och att applicera våra värderingar och våra erfarenheter på det inträffade. Det är vår skyldighet att prata, ventilera, förhandla och komma överens. Varje gång nåt nytt och otäckt inträffar, måste vi fråga oss: Vad liknar detta? Vad liknar det inte? Hur gjorde vi sist/på 1800-talet/på 80-talet/osv? Det är vi som är vuxna. Vi är inte hotade av det barn gör. Alla som säger det har fel. Vuxna och barn befinner sig i en ojämn maktrelation, där vi vuxna har övermakten och där barn ibland reagerar på sin underordning genom aggressiva beteenden. Men det ger oss inte rätt att agera på känslan av att vara hotad.

Meddelas endast på detta sätt.

 

Nätmobbning, näthat och nätkärlek

Lämna ett svar

På onsdag är det releasemingel för min nya bok. Här finns facebooksidan och här kan du beställa boken.

nätmobbning_dunkels

Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.

Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Provläs några sidor ur boken.

Om författaren
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

Blockering utsätter barn för större fara

Lämna ett svar

Idag skriver jag en debattartikel i Dagens Samhälle. Jag hoppas att den får stor spridning och framförallt når beslutsfattare inom utbildningsväsendet. Det här är viktiga saker. Dela den gärna!

Blockering utsätter barn för större fara

Mobbning. Att blockera åtkomst för visst innehåll från skolans datorer kan låta vettigt, men är egentligen en riskabel lösning som i värsta fall får motsatt effekt: barnen får inte chansen att under vuxen ledning förstå potentiella faror på nätet.

På 90-talet var det vanligt att vissa webbplatser blockerades från skolors datorer med hänvisning till att elever utsattes för kränkningar där. Sedan dess har kunskapsläget förändrats radikalt och forskning har visat att den typen av åtgärder inte fungerar och att de i värsta fall fungerar i motsatt riktning.

Under hösten tycktes det dock bli en återgång till dessa gamla metoder när det rapporterades att ett antal skolor blockerat enskilda applikationer på skolans datorer. Åtgärderna vidtogs självklart med barnens bästa som mål men det är kortsiktiga lösningar som alltså riskerar att slå hårdare mot eleverna än om skolan inte alls hade agerat.

Nätet är en integrerad del av ungas liv och för de allra flesta överväger det positiva. Det finns dock risker, som till exempel kränkningar, desinformation och farliga kontakter. Forskare har studerat riskerna för att förstå vad som skyddar barn och varför vissa, men inte alla, råkar illa ut. Ett av de viktigaste resultaten från denna forskning är att barn som vågar berätta för någon om de råkar illa ut eller om de oroar sig för något generellt klarar sig bättre än de som inte känner förtroende för sin omgivning. Ett annat viktigt resultat är att erfarna nätanvändare har lättare att hantera oönskade situationer. De har lättare att navigera och sovra och de har lättare att söka hjälp.

Om vi ser till att alla barn har någon vuxen att vända sig till med frågor, funderingar eller larm om att något hänt. Om vi ser till att alla barn får träna sig i att navigera potentiellt farliga miljöer och lär sig att undvika det som är riskabelt. Om vi ser till att alla barn förstår att det inte är deras fel att de blir kränkta. Då har vi chansen att ge alla barn ett bra liv, på och utanför nätet.

Om vi däremot fortsätter att försöka hindra barn från att ens komma åt visst innehåll, motverkar det syftet att skydda barnen. De får inte chansen att under ledning studera och förstå potentiella faror. Eftersom de kan komma åt det oönskade innehållet genom sina mobiler eller på icke blockerade datorer är risken stor att de tvingas utforska farorna utan vuxenstöd. Om vuxna dessutom är fördömande och oförstående ökar risken att barnen inte berättar ifall något som de skulle behöva vuxenstöd för inträffar.

Att blockera vissa applikationer på skolans datorer kan således verka som en vettig åtgärd men är egentligen en kortsiktig lösning som i det långa loppet riskerar att skada eleverna. Om en populär mötesplats är grogrund för kränkningar, borde eleverna få skolans hjälp att lära sig navigera på den platsen, eller få stöd att helt undvika den. De ska självklart inte lämnas ensamma med dessa svåra frågor.

Vi som är vuxna borde i stället nyfiket fråga oss varför detta är så intressant för barnen. Vi borde förvånat fråga dem hur det kommer sig att just denna nya app används så mycket, vad som driver fram användningen. Och sedan applicera vår livserfarenhet på de resonemang som växer fram. På så sätt kan vi förse unga med verktyg att undvika faror och att hantera de problem som uppstår i stället för att lämna dem att själva eller tillsammans med jämnåriga hitta lösningar.

  • Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet och aktuell med boken ”Nätmobbning, näthat och nätkärlek” (Gothia Fortbildning)

Experternas svar om barnens skärmtid

Lämna ett svar

Ur Aftonbladet 29 december 2015:

Oro och dåligt samvete – men också barn som utvecklar språk och fantasi. I Digitala Livets artikelserie ”Barnen och skärmarna” kartlägger vi hur svenska barn använder skärmar, hur föräldrarna känner samt vad forskare och experter tycker. Läs hur experterna Elza Dunkels och Catarina Nylund svarade på läsarnas frågor.

Fråga från Malin

Hej, Min femåring älskar att spela Ipad. Dock sitter han ofta väldigt krokig i ryggen och med gamnacke när han har Ipaden i famen. Påtalar detta för honom och ber honom sträcka på sig vilket han gör i några sekunder innan han faller ihop som en hösäck igen. Hur kan man förhindra att barnen får dålig hållning när de spelar spel och/eller tittar på film?

Svar från Elza Dunkels

Hej Malin! Tack för din väldigt viktiga fråga! Det här är en stor och viktig utmaning för oss. Vi måste se till att barn har den bästa ergonomiska miljö vi kan ge dem. Fundera på om det går att bygga eller köpa en hållare som placerar plattan rätt i förhållande till kroppen. Och i övrigt: se över miljön där barnen sitter still mycket. Har de en bra stol? Fungerar musen eller styrplattan bra så att de slipper ta i? Har de ett tangentbord och är det bra? Varierar de sittställning? Kan de stå mellan varven? Tar de pauser? Precis som vi tänker om vuxnas arbetsplatser måste vi tänka om barns. Det här gäller också skolan. Jag tycker att principen ska vara: de yngsta har den bästa utrustningen. Om t ex en skola eller kommun har råd att köpa nytt, går det till den yngsta och så skyfflar man det gamla uppåt i ålder. Till slut sitter vuxna där med kärvande möss och dåliga skärmar. Och då ska ni se att det finns pengar att köpa nytt 🙂

Svar från Catarina Nylund

Hej Malin! Det går att förstå att du oroar dig för att din son sitter på ett obekvämt sätt. Hur det kan påverka hans hållning kan vi tyvärr inte svara på. Kanske kan du fråga på BVC.

***

Fråga från 60-talist

Jag själv, vuxen 55+, tycker mycket om att använda min dator till olika saker, men jag har en liten fundering och det är just det här med barn… Hur utvecklas deras känsloliv om de sitter för mycket vid en skärm? Att de är duktiga och kan mycket och det lär dem en hel del, förstår ju även jag, men just det här med känslor och empati.. Eftersom många föräldrar väljer sina mobiler och paddor framför att prata med sina barn emellanåt blir man ju lite oroad…

Svar från Catarina Nylund

Hej 60-talist! Vår hemsida bris.se är ett utmärkt exempel på hur barn verkligen visar empati, pratar känslor och stöttar varandra. Många av de unga vi har kontakt med har kompisar på nätet som betyder oerhört mycket för dem. Det är alltid viktigt att ge sina barn uppmärksamhet, prata med dem och fråga hur de har det. Vår erfarenhet är att föräldrar är måna om att göra just det och därför kan lägga ifrån sig paddan när det behövs.

Svar från Elza Dunkels

Hej 60-talist! Då är vi lika gamla, du och jag! Jag tror att det är lätt att blanda ihop ”sitta framför en skärm” med ”ensam”. Det är rätt ovanligt att inte vara uppkopplad mot andra när man använder en skärm. Min uppfattning, och jag träffar ju enormt många unga och pratar om detta med dem, är att umgänget aldrig varit intensivare än nu. Även för folk i vår ålder är det ju så. Facetima med barnbarnen kan man göra varje dag. Eller skriva till sin kusin på Facebook. Så det finns inga belägg för att unga inte umgås. Inte heller finns det belägg för att föräldrar ignorerar sina barn pga skärmar. Att vara småbarnsförälder kan vara tufft mellan varven och det är inte alls säkert att vi fokuserade mer på barnen än dagens föräldrar. Vi städade och läste tidningen eller bara tänkte på annat. Så jag tycker att vi ska öppna ögonen mer för det positiva som händer snarare än att oroa oss för att saker ser annorlunda ut. Tänk vilken tur vi har, du och jag, att denna revolution kom medan vi är här och inte 50 år senare 🙂

***

Fråga från Hannah B

Blir dagens barn smartare än oss när de växer upp? Tänker multi tasking, språk, logiskt tänkande mm.

Svar från Catarina Nylund

Hej Hannah B! Det är ju såklart svårt att veta. Man kan ju tänka att de får träning i just de saker du nämner och därför blir bättre på det. Precis som vi var bättre på saker som vi gjorde mycket av men som våra föräldrar inte kunde eller förstod.

***

Fråga från Lisa M

Vilka positiva effekter kan man se hos barn som använder digital teknik?

Svar från Elza Dunkels

Hej Lisa M! Forskning har främst visat vinster för marginaliserade grupper, t ex de som har problem i skolan osv. Men det finns också skäl att anta att andra barn kan tjäna på det. T ex finns det fördelar med det multimodala (att det finns text, bild, färger, rörelse, mm). Men jag tänker också på rörligheten i mediet, alltså att vi kan komma åt saker överallt ifrån. Det skulle kunna ge kompensatoriska fördelar. Jag som förälder kanske inte kan stötta mitt barn därför att jag inte kan själv, medan en app skulle kunna hjälpa till. Som ett exempel. En annan, rätt underskattad effekt, är att det är kul och avslappnande. Det glömmer vi ofta när vi pratar om barn.

***

Fråga från Felipe

Min bild är att ipads och digitalisering är på väg att slå igenom inom skolan, men att personalens kompetens är ett problem. Det är för stora skillander. Hur tänker ni kring det?

Svar från Catarina Nylund

Hej Felipe! Visst är det så att barn och ungdomar i stor utsträckning har mer kompetens än vi vuxna när det gäller digital teknink. Jag tänker dock inte att det behöver vara ett hinder, vi kan lära av varandra och det kan vara ett bra sätt för unga människor att växa och utvecklas. Självklart har skolan sen ett ansvar att utbilda sin personal så att alla barn får likvärdig undervisning.

***

Fråga från Mamma

Min son älskar spel och filmer, men jag undrar om riskerna med strålningen från tex. surfplattor och mobiltelefoner.. Finns det forskning? Är strålningen skadlig och hur påverkar det vår kropp?

Svar från Catarina Nylund

Hej! Kul att din son har ett stort intresse för spel och filmer, det är alltid bra med intressen. Vi på Bris kan tyvärr inte svara på vad det finns för eventuella risker med strålning och forskningsresultat, det kan förmodligen Elza Dunkels bättre.

***

Fråga från hubert

Hur farligt är strålningen från exvis mobilen gällande barns användning

Svar från Elza Dunkels

Hej Hubert! Det finns väldigt lite att luta sig mot när det gäller strålning. En bra tumregel är att vara så försiktig man kan, t ex använda hörlurar och att inte sova med mobilen i sängen, men det är inte heller några direkta regler eller direktiv. I Sverige har vi ju Strålsäkerhetsmyndigheten (läs mer på https://sv.wikipedia.org/wi…) som inte får sammanblandas med en vilseledande grupp med ett liknande namn. De låtsas vara en kunskapsorganisation men är i själva verket en lobbygrupp med högst ovetenskapliga metoder. Deras desinformation delas rätt friskt därför att den framställs på ett trovärdigt sätt, fast det bara är trams. Väldigt ohederligt!

***

Fråga från Tina

Hej, vår dotter på nio år ”tittar/lyssnar” ofta på program el musikvideo på youtube, samtidigt som hon ritar eller pysslar och hon har då också ofta hörlurar på sig. Jag oroar mig lite för att det ofta händer två saker samtidigt, att hon både pysslar och tittar på video, (ibland även när hon äter frukost) jag tycker det blir för många input på samma gång, men blir de det? Hur mycket skärmtid är ok för en nioåring?

Svar från Elza Dunkels

Hej Tina! Det är en väldigt vanlig fråga (kanske den vanligaste jag får) men det går inte att svara på den. Vi kommer aldrig att kunna ge riktlinjer som gäller alla barn. Det är samma sak som med mat eller fritidsintressen – alla barn är olika. Det råd vi kan ge är istället att se sitt barn i ögonen och agera på det man ser. Att lita på sig själv som förälder snarare än den lätt panikartade mediedebatten. Om barnet verkar må dåligt efter att ha gjort två saker samtidigt, får du prata om det och förklara. Men mest troligt gör hon det för att det känns bra och då är det ok. Försök tänka bort det digitala, det är också ett bra tips. Om det vore fotboll hon tränade, med musik i lurar, skulle du oroa dig? Går det att ha musiken så att alla hör så att hon slipper ha lurar? Kort sagt: av det du skriver finns inget att oroa sig för, men om du ser att hon mår dåligt måste ni stötta henne att ändra på sina vanor.

***

Fråga från Nina

Kan barn uppvisa abstinenssymtom ifrån mobiltittande? Om jag tex varit sjuk och min 2-åring fått titta mycket på mobilen kan han vakna på natten och vill ha mobilen vilket känns som ett väldigt stört beteende (som tur är händer det väldigt sällan).

Svar från Catarina Nylund

Hej Nina! Jag tror inte handlar om abstinens utan om en vana han hunnit skaffa sig medan du varit sjuk. Jag tänker inte att det är ett stört beteende.

 ***

Fråga från Fredrik

Till Catarina Nylund (red anm) Mobilen och paddan är en ständig källa till bråk hemma tyvärr. Både med 3-åringen och 6-åringen. De vill inte sluta. Försöker locka med annat, säga till lite innan att det snart är dags att sluta. Men ofta slutar det i konflikt. Vore skönt att slippa…

Svar från Catarina Nylund

Hej Fredrik! Visst vore det skönt att slippa konflikter, men det är ju också en del av föräldraskapet. Det låter som du försöker med många bra saker. Tipset är att ha tålamod och fortsätta göra det du gör. En annan sak är att hjälpa barnen (kanske speciellt sexåringen) med förutsägbarhet, bestämma tillsammans kring formerna för när man kan använda platta eller mobil

***

Fråga från Gäst

Läste på tryggabarn.nu I många TV-program förekommer det klipp, zoomningar – något som är förvirrande för det lilla barnets hjärna. Före två års ålder är hjärnan inte mogen att bearbeta sådana intryck över huvud taget. Djupseendet är inte heller färdigutvecklat, vilket gör att barnen flackar med blicken över teveskärmen. Risken är att synapserna, kontakterna mellan nervbanorna, kopplas fel, säger Hugo Lagercrantz. Detta gäller inte paddan?

Svar från Elza

Hej Gäst! Det där en komplex fråga men jag ska försöka fatta mig kort. Du kan läsa i artikelserien här på Aftonbladet att Lagercrantz delvis tar tillbaka det han sagt. Han har förstått att dagens skärmar är nåt annat än tv t ex. Det är viktigt att komma ihåg. Visst kan en samtida skärm användas som en tv men det finns element av val och interaktion som skiljer dem åt. Men sen är det också viktigt att fundera över hur vi pratar om nya fenomen. När järnvägen kom bedrevs det forskning på saker som järnvägssjuka, t ex. Samma saker när vi fick elektricitet. Och visst kan det vara så att ryggraden skadas av tågåkning och att sömnen rubbas av el, men det är normalt sett acceptabla förluster. Alltså att fördelarna överväger. Jag är mer orolig för att den oro som pumpas ut av en del kan göra att vissa barn hamnar utanför digitaliseringen. Det kan ge oöverskådliga personliga, sociala och samhälleliga konsekvenser. Men självklart ska vuxna lägga sig i vad barn gör när de är små och långsamt förbereda dem för att göra valen själva när de blir större

***

Fråga från Pelle

Är barn mer stressade nuförtiden och beror det på den ökande uppkopplingen?

Svar från Catarina Nylund

Hej Pelle! Jag kommer tyvärr inte kunna svara på om de är mer stressade idag än förr. Jag tänker att saker har stressat barn i alla tider. För mycket av allt eller brist på saker och ting kan orsaka stress. Jag tänker att det alltid är viktigt att prata med sina barn om hur de mår eller om de är stressade över någonting.

***

Fråga från Anna

Hej, vår fyraårige kille är som ett garnnystan och far runt och vill än det ena än det andra. Han sitter bara stilla när han har I-pad. De stynderna är han lugn och försjunken i sin egen värd. Är det vanligt för barn som annars är hyperaktiva?/ Anna

Svar från Catarina Nylund

Hej Anna! Jag tror att det är så för de flesta av oss människor, stora som små, att skärmen är ett sätt att koppla av och ta det lugnt.

***

Fråga från Guest

Hej! Min son är två år gammal och har fått den vanan att titta på barnkanalen och yutube många timmar under dagen. Min son är energisk och skrikig eftersom han inte pratar än. han är bättre på dagis eftersom han anpassar sig till omgivningen. Det största problemet för oss är att han får sin ipad till matbordet och om han inte får det skriker han och vägrar att äta mat. Vi ger oss för att få honom äta sin mat och för att vi ska få lugn och ro vid måltiderna.. hur ska vi ändra på det? tack!

Svar från Catarina Nylund

Hej! Det låter som ni hamnat i en jobbig situation som föräldrar. Det går att förstå att ni vill undvika konflikter vid måltiderna. Samtidigt kan det vara viktigt att försöka förändra. Det kommer krävas en del tålamod och tid för er som föräldrar att hitta andra vägar. Mer konkreta råd för hur det här ska kunna gå till just i eran familj är svårt att svara på här. Men ni är välkomna att höra av er på vår vuxentelefon på 0771 505050, mån-fre 9-12.

***

Fråga från Jessica

Är det risk för min snart 1 åring att se på tv/iPad? Jag har hittills inte låtit honom göra det för att jag har hört från människor och läst att det kan vara dåligt pga för mycket intryck för hjärnan.

Svar från Elza

Hej Jessica! Det finns ingen forskning alls att luta sig mot eftersom den typen av skärmar är så nytt. Man har försökt luta sig mot äldre sk påverkansforskning som främst handlar om tv och video, men det är så väldigt stora skillnader. Jag tror att det är viktigare att fråga sig vad barnet ser eller gör och inte hur gammalt barnet är eller hur många timmar som spenderas. Och forskning visar att mediering, alltså att vuxna samtalar om olika typer av medieinnehåll, påverkar barns utveckling positivt. Om barnet tittar på en film om och om igen och ni sedan går och sjunger den sången hemma, eller kommenterar, är det till stöd för barnet. Det kan vara enkla saker som att säga: Blå! när appen säger det. Så låt ditt barn ta del av de nya möjligheter för lärande och förströelse som finns! Du kan säkert tolka ditt barns mående bättre än mediedebatten kan 🙂

***

Fråga från Emma L

Hej! Jag har en son som är 2 år och han tittar gärna på barnprogram cirka en timme om dagen. Tror ni att detta kan vara skadligt?

Svar från Catarina Nylund

Hej Emma L! Vi tänker inte att det är skadligt att titta på barnprogram. Sen kan det alltid vara bra att vara delaktig i tittandet genom att fråga vad som händer.

***

Fråga från Linda

Min son vill bli proffs på olika spel man kör online. Han lägger en del tid på det men givetvis ska läxor, sysslor gå före. Jag förstår att detta är en ny trend.. Ska man uppmuntra, stötta sin tonåring till den drömmen om det innebär mycket skärmtid?

Svar från Catarina Nylund

Hej Linda! Vad roligt att han har stora drömmar. Att som förälder uppmuntra och vara nyfiken brukar alltid vara bra för relationen med sitt barn. Mängden skärmtid behöver inte vara ett bekymmer i sig så länge det inte inverkar negativt på skolan eller sociala relationer. Ska man bli fotbollsproffs behöver man ju också lägga ned mycket tid på träning.

Svar från Elza Dunkels

Hej Linda! Absolut! Om man är en sån förälder som peppar barnen att följa sina drömmar (det kan ju finnas andra typer av föräldraskap) är det ju ingen skillnad om de vill spela onlinespel, bli mimartister eller hockeyproffs. Som med allt annat finns det såklart baksidor som det kan vara bra att diskutera. Proffshockey: skador, mimartist: låg inkomst, onlinespelare: skador. Resonera hur barnet kan förebygga och motverka nackdelar men peppa. Ungefär så.

***

Fråga från Klas, tvåbarnspappa

Min 9-åring säger att alla klasskamrater får spela så mycket de vill hemma. Men hemma hos oss får barnen bara använda skärmar vissa tider. Hur kan jag motivera våra regler för mitt barn?

Svar från Elza Dunkels

Ja, det är svårt men så är det ju med mycket när det handlar om föräldraskap. Ni har säkert tänkt igenom varför ni vill ha bestämda tider och det måste ni förmedla till barnet. Då blir ju reglerna också knutna till barnets egna tankar omkring det här och inte bara en påklistrad regel. Men jag tror att det är mycket viktigt att ni frågar er varför ni har reglerna. Har ni samma regler kring annat eller kan det finnas annat som styr? T ex debatten kring skärmar?

Ny bok: Nätmobbning, näthat och nätkärlek

Lämna ett svar

11 januari kommer min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek ut på Gothia Fortbildning, men den som beställer den före jul får den i brevlådan redan i början av januari.

Det blir såklart releasefester, en i Umeå och en i Stockholm. Håll utkik på Facebooksidan om du vill komma. Skolvärlden var snabbast ut att skriva om boken: Ny guide mot näthat vill ändra hur du tänker.

Så här beskriver förlaget boken:

Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.

Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Om författaren
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

Ungas säkerhet på nätet

Lämna ett svar

Svt har gjort en granskning om sexuella förövare som kontaktar barn på nätet. Jag skulle vilja att alla som ser det programmet också ser den här föreläsningen. Den är två år gammal men tyvärr lika aktuell fortfarande. Det är nämligen extremt viktigt, för vissa barn livsviktigt, att vi inte reagerar med panik efter det hemska som granskningen kommer att berätta om.