Etikettarkiv: #blogg100

Little Sweden

Igår firade vi min vän Camilla Hällgrens födelsedag med en storartad fest så idag är jag lite uppfylld av denna kreativa kvinna. Och då passar det bra att dela med sig av hennes unika konstprojekt Little Sweden. Camilla är forskare och konstnär och i Little Sweden kombinerar hon dessa karriärer. Hon fotograferar pyttesmå figurer i tablåer med teman från den forskning hon bedriver. De handlar om makt, kön, identitet och livet i stort, eller snarare smått. Jag gillar bilderna för att de har så många dimensioner; man kan ha dem på väggen bara för att de är så vackra men det finns alltid något mer att läsa in i dem och konstnären skriver oss aldrig på näsan. Bilden speglas i den som tittar på den och blir djupare tack vare vars och ens egna erfarenheter. Och bildtexterna är något särskilt.

Här är mitt placeringskort från igår, där Camilla hade satt fast en liten figur åt oss var. Där ser man hur små figurerna är.

bild

Min stora favorit är förstås den jag fick i 50-årspresent – For small people, 50 might seem a lot.

Vad är en våldtäkt? Vad säger lagen?

Vilka rättigheter har den utsatta under en rättegång? Advokat Elisabeth Massi Fritz har varit målsägandebiträde i flera uppmärksammade våldtäktsrättegångar. Här är en filmad föreläsning om lagen och våldtäkt. Den är långt, en och en halv timme, men värd varenda minut. Det finns många kunskapsluckor när det gäller de här frågorna och jag tycker att Massi Fritz är duktig på ett reda ut det krångliga samtidigt som hon tydligt tar offrens ställning.

Elisabeth Massi Fritz föreläsning Vad är en våldtäkt? Vad säger lagen?

 

Vem stöttar den som vågar sig ut i debatten?

I Umeå universitets debattforum Åsikten har Anne Grönlund skrivit om riskerna med att ge sig ut i debatten och vem som kommer att stå bakom en forskare som väljer att ta den tredje uppgiften på allvar. Så här skriver Anne:

Som forskare vill jag bygga broar mellan vetenskap och vardag. Jag ser det som självklart att rapportera till de skattebetalare som står för min lön. Så jag låter mig intervjuas, jag håller föredrag och sitter i paneler och jag skriver populärvetenskap.

Hon påpekar att när vi ger oss ut på detta sätt riskerar vi att hamna i sammanhang som vi inte riktigt har koll på. Och det finns ett till problem med den tredje uppgiften, eller samverkan som det kallas numera:

Universitetsledningar pratar mycket om att samverka med samhället, men talar de till mig? Räknas det jag gör alls som samverkan? Populärvetenskap väger lätt när vi räknar våra publiceringar och just inget alls i lönekuvertet. Och det moraliska stödet? På Umu:s hemsida följs rubriken Samverkan av formuleringar om att ”bidra till tillväxt” och att ”skapa nya produkter, tjänster och idéer.”

Men jag vill inte kränga varor; jag vill bidra till demokrati. Sprida kunskap som inkluderar så många som möjligt i en seriös debatt. Som motverkar masspsykos och järnrörsmakt. Och kanske näthat, om det är uttryck för en tillitskris i ett samhälle där eliten inte lyssnar. Som samhällsforskare vill jag inte tillhöra den eliten; jag vill ha örat mot marken och ansiktet mot vinden.

Jag hoppas precis som Anne att det finns utrymme för detta viktiga arbete – det som motverkar masspsykos och järnrörsmakt.

Ett gott liv för barn och unga!

Folkhälsoenheten i Kronoberg inbjuder till konferensen

Ett gott liv för barn och unga!

Onsdag 13 mars 8-16.30 på Elite Stadshotell, Kungsgatan 6 i Växjö.

Dagen kommer att behandla ämnen som sexualitet, alkohol, dataanvändning och psykisk hälsa. Den vänder sig till dig som jobbar med eller för barn. Se programmet här: Inbjudan till konferens förlängd .

Anmälan görs här, senast den 1 mars: Anmälan ett gott liv för barn och unga – Förlängd

Kostnad: Konferensen kostar 500kr exkl. moms. I avgiften ingår både fika och lunch.

Vid eventuella frågor kontakta folkhälsoutvecklare Rebecka Moding på rebecka.moding@ltkronoberg.se

www.ltkronoberg.se/folkhalsa

Program

08:00 – 08:30 Registrering

08:30 – 08:40 Inledning, Eva Pettersson Lindberg, Folkhälsochef, Landstinget Kronoberg.

08:40 – 10:00 Tonårshjärnans riskabla förvandling – konsekvenser för tankar, känslor och beteende, Åke Pålshammar, Senioruniversitetslektor i psykologi vid Institutionen för psykologi, Uppsala universitet.

10:00 – 10:30 Fika

10:30 – 11:45 Vad gör unga på nätet? Elza Dunkels, Lektor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet.

11:45 – 12:15 Kärleken är fri – eller är den verkligen det? Sara Mühling, arbetar som nationell samordnare för projektet Det handlar om kärlek på Rädda Barnens Riksförbund.

12:15 – 13:15 Lunch

13:15 – 14:30 Mellan sexdebut och samlagsdebut. Om det sexuella erfarenhetsinsamlandet, Olle Waller, Sexualupplysare, handläggare och utbildare på Lafa – Enheten för sexualitet och hälsa, Stockholms läns landsting.

14:30 – 15:00 Fika

15:00 – 16:30 Om längtanshålet – och känsliga människor, Hillevi Wahl, journalist och författare.

16:20 – 16:30 Avslutning

#1: Googlehygien

Här kommer det första av mina utlovade strategier för att hantera nätet. De är inte särskilt framtagna för företeelsen näthat, utan har vuxit fram i samtal med unga om deras näthantering. Strategierna funkar naturligtvis inte bara för unga.

Den första strategin handlar om att sköta sin googlehygien; att vara medveten om hur sökning fungerar och tänka på sökmotorerna som en arena. Första gången jag skrev om detta var hösten 2011, då jag gästbloggade om nätmobbning på forskning.se (och lite mer här på Nätkulturer). Jag tror inte att nätanvändningen har förändrats så pass mycket att denna strategi har blivit urmodig.

Att egogoogla – att söka på sitt namn eller sin organisation – är viktigt. Dels för att man ska få veta vad som finns att hitta, dels för att få möjlighet att styra bilden av sig själv. På samma sätt kan en organisation söka på sina nyckelord för att se ungefär hur träffbilden ser ut. Om man exempelvis arbetar med ungas psykiska hälsa kan det vara bra att regelbundet söka på ord som har med sådant att göra. Då bildar man sig en uppfattning om hur det ser ut när en ung människa vill hitta information om psykisk hälsa eller ohälsa. Och sen kommer den viktiga frågan: vad gör vi nu? Och där är mitt förslag att man försöker vara väldigt aktiv på nätet; twittra, blogga, facebooka, lägga ut bilder och texter som man själv kan stå för. Det blir ett sätt att utnyttja det faktum att de flesta inte läser fler än de första få träffarna i en träfflista. Den som är väldigt aktiv på nätet har större chans att hamna högt upp i söklistorna med just sitt eget innehåll. I bästa fall hamnar den som söker på ordet självmord på vettig information om vart man kan vända sig om man funderar på sånt och inte på en tråd om hur man bäst tar sitt liv.

Man kan naturligtvis välja att försöka jaga bort det man upplever som dåligt innehåll – en för övrigt vanlig strategi när det gäller just ungas psykiska hälsa. Men googlehygienstrategin är egentligen tänkt om en motvikt eller alternativ till att försöka få bort saker från nätet. Man kan alltid arbeta på flera nivåer samtidigt och använda båda men fokus bör ligga på att vara proaktiv och lägga ut innehåll snarare än att defensivt försöka få bort innehåll. Vi kommer aldrig kunna rensa nätet från otrevligheter men vi kan fylla på med trevligheter så att det oönskade hamnar långt, långt ner.

 

Legal clinic i skolan

Juridikprofessorn Mårten Schultz har tagit initiativet till en legal clinic för internetfrågor. Han skriver bland annat

Jag har tagit initiativ till en svensk legal clinic, vad man på svenska kanske kan kalla för en juridikklinik, som bedrivs fristående från universitetets undervisande verksamhet. Det som är speciellt med detta initiativ är att den enbart skall ägnas åt Internetrelaterade kränkningar i vid bemärkelse. I stor utsträckning finns det redan ett regelverk för detta: det finns regler om hot, förtal, förolämpning, olaga förföljelse och otillåten hantering av personuppgifter. Problemet är att dessa regler i praktiken inte får ett effektivt skydd i Internetmiljön.

Tanken är att folk ska få hjälp av juridikstuderande, antingen direkt eller genom att slussas vidare.

Det här slog an något hos mig och jag hade chansen att diskutera den med lärarstuderande i fredags (jag är visserligen tjänstledig men fick hoppa in som vikarie för en kollega som fick barn mitt i kursen). I våra diskussioner kom vi fram till att detta kunde vara något för skolan också.

Så mitt förslag är nu att vi startar en legal clinic för nätfrågor på en skola, som ett samarbete mellan lärarstuderande och juridikstuderande. Detta ska vara ett folkbildningsprojekt i första hand, något som skiljer detta från Schultz initiativ. Det ska fungera som en instans man vänder sig till med frågor om rättigheter på nätet. Det kommer inte att finnas resurser att driva fall, utan snarare kunskap om hur man kan agera, när man bör gå vidare, vart man ska vända sig, etc. Frågorna kommer med största sannolikhet att handla om näthat på olika sätt, vad man får och inte får publicera, upphovsrättsliga frågor, osv. Självklart ska både elever och personal kunna använda sig av kliniken.

Som jag tänker mig är detta ett projekt, alltså något som genomförs under en kort tid. Det finns två mål med projektet:

  1. Att utbilda elever och personal i en viktig del av den digitala kompetensen; frågor om juridik och etik på nätet. 
  2. Att studera verksamheten under projektets gång och fundera ut hur man kan ta detta vidare.

Ett sätt att ta det vidare kan vara att man upptäcker det stora behovet och inrättar såna här kliniker på varje skola men mer troligt är att behovet bara finns under en övergångsperiod. Rent konkret kan det bli en skrift med de vanligaste frågorna. Folkbildning är hur som helst ett nyckelord.

Så nu är det bara att börja jobba. Jag kommer att bjuda in studenter som skriver examensarbeten att delta i arbetet. Jag måste också få någon intresserad på juristprogrammet. Och så måste det sökas pengar för att projektleda och publicera. Och du som läser är självklart välkommen att delta i arbetet, starta ett eget projekt, kommentera idéerna eller något annat.

 

Brains Out

I min serie Mina kreativa barn har vi nått fram till Caotico och Brains Out som de spelade in med Tove Styrke. Grattis på födelsedagen, Joel! Videon är något så ovanligt som en extra dimension av låten, inte bara en illustration. Alla fyra är så androgynt vackra! Något av det bästa Umeå har att erbjuda.

 

Overparenting

Psykologen Madeleine Levine pratar i en video om det hon kallar för overparenting som kanske inte är jättestort i Sverige, alltså att se sina barn som en förlängning av sina egna livsdrömmar, att vilja få in dem i fina skolor, etc.  Betydligt mer relevant för svenska förhållanden är hennes iakttagelse att vi betygsätter barn allt längre ner i åldrarna.

We’re hyper-parenting them. At every level of their educational development we are subjecting them to strict measurements. 

Läs artikeln The kids are not alright – Stop measuring them all the time.